na, örnar NR RE Sällskapet för Norrlands väl afslutade i tisdags sina förhandlingar. Mötet har ansett, att Norrlands naturliga rikedomar ej kunna i någon större mån tillgodogöras utan norra stambanans utsträckning längre upp uti Norrland; att denna utsträckning bör medföra stor utveckling för det öfriga Sveriges näringslif och tör trafiken på jernvägarne göder om Gefle—Dala banan; att transitobanan mellan Sundsvall och Throndbjem bör, hvad den svenska delen deraf beträffar, betraktas och understödjas såsm en stambana; att en än damålsenlig skogshandtering i Norrland befordrag derigenom, att denna näring ej brännmärkes såsom skadlig för fosterlandet; att rättighet till everdlig afsöndring af skog från kronohemman beviljas; att lättade kommunikationer åvägabringas i de norrländska länen samt åtgärder för skogseldarnes förebyggande vidtagas. Diskussionen öfver dessa frågor var ganska liflig. Beslut är fattadt, att nästa möte skall hållas 1873 i Hernösand, Beseande vstenskapsmän. Intendenten 4. W. Malm återvände förliden fredag från sin vetenskaplina resa i mellersta delen af Bohusläns skärgård. hvarest han under de tre sista veckorna haft besök af den aerömde professorn i anatomi och fysiologi vid universitetet i Jena, dr Wilhelm Bfiiller, som på nämda ställe under tiden äfvenledes idkat vetenskapliga studier. I lördags uppehöll hr Miller sig i Göteborgs naturhistoriska musei aratomiska och zoelogiska samlingar tills på aftonen, då han med åvgfartyg öfver Köpenhamn, återvände till sitt hem. — Lektor OC. J. Lindeberg har under sommärens lopp i de norska högfjällen fortsatt sina undersökningar och samlingar till Hieracia Scandinaviz. Amtigvariskt. Doktor Hofberg, som i egenskap af antiqvitets-akademiens resestipendiat i sommar fortsatt sina antiqvariska undersökningar i Vestmanland, har derunder gjort ett högst märkvärdigt fynd, bestående i en gammal gräns-sten med runor. Stenen, som i sitt slag är den fullständigaste i Sverige och den enda, gom blifvit anträffad i Svealand, lä rer af upptäckaren med det första komma att beskrifvas i Antiqvarisk tidskrift, eller akav demiens månadsblad. vÅ. Simpromiotion hölls i lördags på eftermiddagen vid siminrättniogen utanför Svartbäckstull i Upsala med de unga damer, som denna sommar bevistat simskolan. Af säll: gkapets direktör, professor L. F. Svanberg, tilldelades dervid den större belöningen för utmärkt och berömlig skicklighetisimkonsten åt: Anna Kjellgren, prima; Olga Malmberg, Jenny Höglund, Hilda Wahlgren, Ellen Hellström, Ida Duban och Hulda Kjellgren, ultima; samt den mindre belöningen för utmärkta och berömliga framsteg i simkonsten åt Carolina Wahlbom och Ihma Wahlbom. Af de unga promoverade utfördes flera vackra simprof jemte språng från trampolinerna, dels af hvar och en särskildt, dels af flere på en gång. Äfven från högsta trampolinen skedde vackra språng. Efter promotionens slut och sedan diplomen blifvit utdelade, infunno sig utanför simskolan gårdagens promoti och höjde för de promoverade damerna ett fyrfaldigt hurra, åtföljdt af flere sånger. Kl. 7 samlades man till supå på Flustret, hvarztill voro inbjudna promotor, simlärarinnan frökon Thilda Nordström äfvensom den nu varande simläraren och två bland hans företrädare, och deltogo äfven deri de promoverades. föräldrar och anförvandter samt flere af rvedagens promoti. Efter supåns slut anordnadöp en improviserad prometionsbal, och åtskildes sällskapet något före midnatt efter en angenämt tillbragt afton. Norsk becfirakärlek, Från Tjörn gkrifves till Marstrandsposten: Såsom något ovanligt berättas af en fiskare från Dyrön, att fiskarelaget under en. resa köpt makrill till fiskbeto af norska fiskare från Flekkeröo utanför Ohristiansand, till 2 ort 12 skills (2 rdr) pr tjog, ett pris som dagen förut varit gällande i byn, der de dagligen afyttra sin tåogst till engelsmän. Men när samma fiskarelag resan efter kom för att köpa fiskbete, lemnade norrmännen 12 skilliog på hvarie tjog af dåen förra makrillen tillbaka, emedan den icke var rit i högre pris den dagen de. köpte don, När fiskrarne i början icke ville hafva mnågos tillbaka, svarades, att de ville icke taga mera för sin vara af sina svenska bröder än af en