Litet mera om 1772.
Kristianstadsbladet, redigeradt af magister
Jonas Wahlström, yttrade den 19 dennes
följande i anledning af det i Dagligt Alle-
handa senast framkomna jubileringsförslaget :
I dar för 100 år sedan försiggick en liten
statskupp i Sverige, då landet, efter åtnjuten
54 års konstitutionell och parlamentarisk frihet,
återfördes under allenastyrandets ok, så att
riksdagars sammankallande blott berodde på
regentens godtycke,
Konungamakten hade ej kunnat genomföra
detta stalsstreck, om den ej förenat sig med
den tidens intelligensparti, Hattarna, hvilka ej
kunde lida att se sig vid riksdagarna och i
det allmänna undanträngda från öfvermakten
af den sig allt mer utbildande venstern, Mös-
sorna. Intelligenspartiet, som såg hela sin
existens hotad, om den ej kunde uppehållas
af en, genom folkmaktens stäckande, ökad kun-
gamakt, kastade sig i dennas händer, säljande,
för personliga fördelar, så väl sin egen som
hela landets frihet.
Alla tidera intelligenspartier och kungliga
historiografer ha varit outtröttliga att vanställa
förhållandena härvid och att nedsmutsa vår
frihetstids historia; många unga gubbar ha
endast derpå förtjenat äro och lärostolar, stjer-
nor och emolumenter. Först Anders Fryxell
tillhör den verkliga äran att ha utpekat den
rätta stråten för tillvägagåendet vid framläg-
gandet af sakernas sanningsenliga belysning,
8å i eaa som andra afseendet.
Äfven i våra dagar fortgår den gamla hi-
storiska förfalskningen och man ville så inner-
ligt gerna få ettlitet statskuppsjubileum i gång
nu på hundrade årsdagen i dag. Så fulla
voro vi dock icke, trots alla påpassliga trak-
tezringar. Förgäfves lofprisar man den frihet
och det oberoende9, som Gustaf III säges
ha skapat; allmänheten börjar inse, att den
frihet och det oberoende, som de maktegande
och inteiligenspartiet mest tycka om, är mera
frihet från vensterns och landtmannspartiets
fordringar på verkliga reformers genomförande
och mera oberoende från kontroll af sjelf-
ständiga riksdagsmän.
I detta afseende var Gustaf III en lysande
förebild för all den frihet och det oberoende,
som ella tiders vederbörande kunna tillönska
sig; han var i den riktningen verkligt stor
och, som vi hoppas för all framtid, — oupp-
hunnen.