BAS UTETRSR TISK ERE VESA å MESSSERESAE CBA OSEVMA AVES
gifva följande intressanta skildring:
Har ni någonsin, och det har ni utan tvif
vel, i drömmen tyckt er vara begåfvad med
förmågan att flyga, och lär bi så känt
hvilken obeskriflig angenäm känsla af frihet,
af lätthet, af upphöjdhet öfver jordens grus,
som då bomäktigar sig or; eller kan ni före-
ställa er eli tåm ined glastak och glasväggar,
hvilket hastigt, men ändå nästan omärkligt
stiger med er mot höjden. då har ni också
något begrepp om döt alldoles iöke oangentä-
ma satan rent af behagliga i denna ballong.
uppstigning. Knappt hade det ovana ögat
hunvnit uppfatta de solbelysta hilsen och kyr-
korna, de so:lände, massorna dernere, innan
ballongen af vinden fördes raktin i ett mörkt
och kompakt regnmöln, livars Zenomfart skil-
dras som passagen genom ett halfdunkelt af
tjock dimma uppfyldt hvalf.
Ännu några sektindet och de resande be
fänho sig i ett haf af ljus, det val, så föll
orden, som om vi sakta glidit fram genom en
massa fantastiskt formade; af solätrålarno be-
nomdallrado berg af rösenfärgad sö, gå långt
ögat kunde nå, tornande upp sig i snabbt
vexlande, men alltid mjuka och afrundade
formationer, den ena skönare än den andra.
Ballongen hade då, enligt luftseglarens sanno
likhetsboräkoing, höjt sig omkring 3,000 fot
öfver hatsytan. Skådade man nu neråt, öpp
nade sig genom remnorna i molnbergen usig-
ter eller rättare öfversigter af det mest hän-
förenda slag. Liksom genom mynningarne af
ofantliga kar varsnades här skymtar af de
tusentals på böjder och i dalarne, på land
och på vatten uppåtblickande åskådarne, af
staden och dess omnejd, af husen och villorna.
Nu steg ballongen högre, omkring 4,500 fot
I
I
4
och snöbergon med sina egendomliga sträck-
ningar lågo under de resandes fötter. Utsig.
ten var nu vidsträckt och hänförande skön
Vesterut blickade man åt hafvot långt bortom
Vinga, åt öster skymtade sjön Aspen med sina
skogkransade vikar. Från denna höjd skönj-
des dock jorden endast som ett oredigt, af
solljuset förgyldt kaos. Mörkröd och glän-
sande satt solen,
Som en boll i det blå!
Häruppe kundo ögat, obehindradt af bryt-
piogatno mot molnpartiklarue, mera djerft
blicka emot dess strålande skifva. Lutten
var ljum, mon ändå frisk, och det kändes lika
lätt och ljufligt att andas, som om man -be-
funnit sig på Sveriges, eller på det verkliga
Madeira, N
Då Hballöngen hunnit ungefär! midtöfver
Fräntorp, yttrade hr Bivel : Låtom oss nu
kasta en blick på jorden, och ballongeh
sänkte sig omkring 2,500 fot. Nu fråmställde
sig landskapet som den prydligaste relief-
karta. Skogar och ängar gnistrade ismäragd-
grön fägring, landiliu3, kyrkor, bondgårdar,
jernvägen och landsvägen iågo derslika sym-
metriskt som leksakerna tr en närnbergeräsk
ståcuppställda på jälbordet. Allt såg putsadt
och fint ut, så nära himlen kunde ju intet
sk njas af det öordnade, det af stoftet be-
smittade på jorden! a
Följdo så sjölfva nedstigningen å en bergs-
höjd i närheten af Partilled, hvilken försig-
gick lika lyckligt som sjelfva luftfärden; Nu
kom hr Egyesys fullkomliga hefravälde öfver
svenska språket de resande förträffligt till
pass för att skingra den fasa och förskräe-
kelso som grepo de hederliga landtbor, oland
hvilka denna luftens Leviathan helt plötsligt
sänkte sig nor. Småbarnen lupo till skogs
eller dolde sig i det innersta af stugorna, de
äldre blott gapade oah bligade, ända tills in-
terlokutörens öfvertalniogsförmåga tagit ut sin
rätt och några handfasta karlar fattade möd
och närmade sig, hvarefter det ej dröjde
lädge förrän ballongea halats ner på enlämp-
lig plats nedanöm berget gasfa utpressats och
det förmenta odjuret, ni slakt och spakt, var
nedpackadt i korgen.
Ett litet aber. Kort före Colosses
uppstigande i tisdags i Göteborg framklef en
person till br Strakosch oh frågade cra det
ej ginge an att få medfölja ballongen. Jo
gubovats, starade den artiga. entreprenören,
men, ni vet, hundra riksdaler kostar det . . .
— Hundra riksdaler! Åh fn, så mycket,
jag ger tretti,.. — Går också an, blef
det oförändradt lögna odh attiga svaret, men
då får inin herre förbinda sig att — hoppa af
på vägen! Den hugade spekulanten afbröt
ögonblickligen alla vidare underhandlingar.
Rättstillståndet I Bygsland. In
tjenare hos general F. i Petersburg anklagade
nyligen sin herre för att ha gifvit honom en
örfil på öppen gata. Generalen erhöll strax
en stämning och inställdö sig vid domstolen
med ett tätseende, som nogsamt vittnade om,
att han kände värdet af sin höga ställning.
Domaren uppläste avklagelsen och hänvisade
till några vittnen, som stadfåstade saken, Ge
neralen röt fnot tjenaren ett: Wrosch (du
ljuzer). — Domaren sade: Pligten bjuder mig
att göra 2rs excellens uppmärksam på, att
detta uttryck inför rätten är förbjudet och
lagenligt straffas med en plikt af tre rubler,
— Generalen: Min herre, ort uppförande är
mera än oanständigt. (Stor sensation.) Jag
är icke van att stå i min tjenares närvaro.
Man brukar öfverallt bjuda mig, den kejserliga
generalmajoren von F., en stol. — Domaren:
Ioför rätten äro alla lika, ers excellens, och
ni tvingar mig att, på grund af det förnär-
mande yttrandet mera än oanständigt, ådöma
er tre dagars arrest. Ni blir samtidigt härmed
på gruad af örfilen dömd att böta 5 rubler.
Generålen afligsnade sig och sppellerade till
högsta domstolen men mottog derifrån det be-
skod, att ioke domaren, utan lagen hade dömt
honom, och att han hade att ögonblickligen
underkasta sig lagen, som kejsaren sjelf re-
anelktarada