BAS UTETRSR TISK ERE VESA å MESSSERESAE CBA OSEVMA AVES gifva följande intressanta skildring: Har ni någonsin, och det har ni utan tvif vel, i drömmen tyckt er vara begåfvad med förmågan att flyga, och lär bi så känt hvilken obeskriflig angenäm känsla af frihet, af lätthet, af upphöjdhet öfver jordens grus, som då bomäktigar sig or; eller kan ni föreställa er eli tåm ined glastak och glasväggar, hvilket hastigt, men ändå nästan omärkligt stiger med er mot höjden. då har ni också något begrepp om döt alldoles iöke oangentäma satan rent af behagliga i denna ballong. uppstigning. Knappt hade det ovana ögat hunvnit uppfatta de solbelysta hilsen och kyrkorna, de so:lände, massorna dernere, innan ballongen af vinden fördes raktin i ett mörkt och kompakt regnmöln, livars Zenomfart skildras som passagen genom ett halfdunkelt af tjock dimma uppfyldt hvalf. Ännu några sektindet och de resande be fänho sig i ett haf af ljus, det val, så föll orden, som om vi sakta glidit fram genom en massa fantastiskt formade; af solätrålarno benomdallrado berg af rösenfärgad sö, gå långt ögat kunde nå, tornande upp sig i snabbt vexlande, men alltid mjuka och afrundade formationer, den ena skönare än den andra. Ballongen hade då, enligt luftseglarens sanno likhetsboräkoing, höjt sig omkring 3,000 fot öfver hatsytan. Skådade man nu neråt, öpp nade sig genom remnorna i molnbergen usigter eller rättare öfversigter af det mest hänförenda slag. Liksom genom mynningarne af ofantliga kar varsnades här skymtar af de tusentals på böjder och i dalarne, på land och på vatten uppåtblickande åskådarne, af staden och dess omnejd, af husen och villorna. Nu steg ballongen högre, omkring 4,500 fot I I 4 och snöbergon med sina egendomliga sträckningar lågo under de resandes fötter. Utsig. ten var nu vidsträckt och hänförande skön Vesterut blickade man åt hafvot långt bortom Vinga, åt öster skymtade sjön Aspen med sina skogkransade vikar. Från denna höjd skönjdes dock jorden endast som ett oredigt, af solljuset förgyldt kaos. Mörkröd och glänsande satt solen, Som en boll i det blå! Häruppe kundo ögat, obehindradt af brytpiogatno mot molnpartiklarue, mera djerft blicka emot dess strålande skifva. Lutten var ljum, mon ändå frisk, och det kändes lika lätt och ljufligt att andas, som om man -befunnit sig på Sveriges, eller på det verkliga Madeira, N Då Hballöngen hunnit ungefär! midtöfver Fräntorp, yttrade hr Bivel : Låtom oss nu kasta en blick på jorden, och ballongeh sänkte sig omkring 2,500 fot. Nu fråmställde sig landskapet som den prydligaste reliefkarta. Skogar och ängar gnistrade ismäragdgrön fägring, landiliu3, kyrkor, bondgårdar, jernvägen och landsvägen iågo derslika symmetriskt som leksakerna tr en närnbergeräsk ståcuppställda på jälbordet. Allt såg putsadt och fint ut, så nära himlen kunde ju intet sk njas af det öordnade, det af stoftet besmittade på jorden! a Följdo så sjölfva nedstigningen å en bergshöjd i närheten af Partilled, hvilken försiggick lika lyckligt som sjelfva luftfärden; Nu kom hr Egyesys fullkomliga hefravälde öfver svenska språket de resande förträffligt till pass för att skingra den fasa och förskräekelso som grepo de hederliga landtbor, oland hvilka denna luftens Leviathan helt plötsligt sänkte sig nor. Småbarnen lupo till skogs eller dolde sig i det innersta af stugorna, de äldre blott gapade oah bligade, ända tills interlokutörens öfvertalniogsförmåga tagit ut sin rätt och några handfasta karlar fattade möd och närmade sig, hvarefter det ej dröjde lädge förrän ballongea halats ner på enlämplig plats nedanöm berget gasfa utpressats och det förmenta odjuret, ni slakt och spakt, var nedpackadt i korgen. Ett litet aber. Kort före Colosses uppstigande i tisdags i Göteborg framklef en person till br Strakosch oh frågade cra det ej ginge an att få medfölja ballongen. Jo gubovats, starade den artiga. entreprenören, men, ni vet, hundra riksdaler kostar det . . . — Hundra riksdaler! Åh fn, så mycket, jag ger tretti,.. — Går också an, blef det oförändradt lögna odh attiga svaret, men då får inin herre förbinda sig att — hoppa af på vägen! Den hugade spekulanten afbröt ögonblickligen alla vidare underhandlingar. Rättstillståndet I Bygsland. In tjenare hos general F. i Petersburg anklagade nyligen sin herre för att ha gifvit honom en örfil på öppen gata. Generalen erhöll strax en stämning och inställdö sig vid domstolen med ett tätseende, som nogsamt vittnade om, att han kände värdet af sin höga ställning. Domaren uppläste avklagelsen och hänvisade till några vittnen, som stadfåstade saken, Ge neralen röt fnot tjenaren ett: Wrosch (du ljuzer). — Domaren sade: Pligten bjuder mig att göra 2rs excellens uppmärksam på, att detta uttryck inför rätten är förbjudet och lagenligt straffas med en plikt af tre rubler, — Generalen: Min herre, ort uppförande är mera än oanständigt. (Stor sensation.) Jag är icke van att stå i min tjenares närvaro. Man brukar öfverallt bjuda mig, den kejserliga generalmajoren von F., en stol. — Domaren: Ioför rätten äro alla lika, ers excellens, och ni tvingar mig att, på grund af det förnärmande yttrandet mera än oanständigt, ådöma er tre dagars arrest. Ni blir samtidigt härmed på gruad af örfilen dömd att böta 5 rubler. Generålen afligsnade sig och sppellerade till högsta domstolen men mottog derifrån det beskod, att ioke domaren, utan lagen hade dömt honom, och att han hade att ögonblickligen underkasta sig lagen, som kejsaren sjelf reanelktarada