ömkade dessa ljuslockiga barn, som hon så ofta sett leka och hört skratta der hon framgick. Hon inträdde i salen, der hennes make intog sin aftonmåltid i sällskap med sina väpnare, och efter trenne helsningar sade hon: — Min nådige herre, rättvisan är god, men mildheten är bättre. Betänk, att edra pager handlat utan urskilning, att de äro unga och obetänksamma och att man ej bör behandla dem som män, som begått samma fel. Vår kaplan har dessutom icke lidit. stor skada, och det skulle vara underligt. att låtastolf hufvuden falla för en kula på: en enda panma. pv Sannolikt hade grefven redan ångrat den befallning han gifvit, ty hans makas ord gjorde djupt intryck på honom; emellertid svarade han: — Det vore fruktlöst att bedja och utgjuta tårar. Jag har svurit, att lika många hufvuden skulle falla som nattväktarens lur skulle tuta gånger. Grefvinnan drog sig tillbaka; men veten I hvad hon gjorde? Hon kallade tornväktaren till sig kring klockan elfva och lät stänga in honom säkert i en kammare med ingen annan utgång än en dörr, hvartill hon sjelf tog nyckeln. Ehuru pagerna blifvit underrättade om sin herrskarinnag välvilliga list och de följaktligen voro säkra att ej löpa någon fara, var det icke utan förskräckelse de något före mMidnatt uppkommo på borgens platform, Grefven och grefvinnan voro der; alla. vasaller hade skyndat till, och invid en stupstock af mörk sten stod den rödklädde bödeln. Mästermannens svärd glänste i månskenet. Midnattstimmen slog långsamt, bödeln lyfte sitt svärd med båda händerna; men damen var lugn, ty hon visste, att tornväktaren icke skulle tuta-i luren. O fåsa! liren tutade och ett hufvud föll. Luren ljöd för andra gången och bödeln afhögg det andra hufvudet, och alla tolf pagerna blefvo så till slut afrättade, ty luren fortfor alltjemt att tuta. Utom sig af förfäran skyndade grefvinnan sjelf upp i tornet för att förbanna väktaren, som hade smugit sig ut; men hvad såg hon i nattens mörker? Mänken, munken sjelf, som varit rädd att hämden skulle undgå honom och som, ursinnig, ännu tutade i väktarens lur!