sina landsmän både till höger och venster, bor-
de man väl inför utländningar söka göra troligt
att alla fångarne i Newgate antingen kommit
dit af misstag eller frivilligt, för att undgå
att betala hyra. Det finns inga tjufvar i
England, det skalle då vara några förlupna
fransmän — eller på sin höjd irländäfe. Fru
Douaeru åtnjuter mycken aktning af alla bär
i staden, isynnerhet sedan hr Litters här gif-
vit henne en pension på 60 pund för att hålla
henne skadeslös.
— Skadeslös, för hvad? frågade jag.
— Naturligtvis för de många olyckof, ni
skaffat henne på halsen.
— Slutligen blir det väl jag som har mör-
dat fröken Litters? sade jag leende.
— Ja, det är ni, sem med hufvudet fullt
af brottmålshistorier har sett sådana syner
midt på ljusa: dsgen, att mi varit nära att låta
häkta hela Dover. Ni har förvandlat n penn-
knif till en slagtarknif och ett litet vattenfat,
hvari man hade aftvättat en obetydlig skråma,
till ett ämbar fullt med bled. Jag sade
er ju det, hr Walter, en sakförare bör vara
mera allvarlig och, handla med mera öfver-
läggning.
Det fullkomligt ogrundade i denna ankla.
gelse förvirrade mig till den grad, att jag icke
kunde få fram ett enda ord. Fru Findy stir-