Hvarjehanda Kb Ifrån Bullaresjöns stränder. I Est jogtäfventyr). Till Jeanne Jag drömde att jag en fågel var, som flög öfver land, öfver bölja; hvad hjertat kände, hvad ögat såg, jag ej hade lärt mig att dö!ja. Jag sjöng hvar känsla zom satt i mitt bröst, jeg sjöng mina sorger och fröjder; så flög jag långt bort öfver brusande haf och de skogbekransade höjder. En morgon jag sitter i furans topp och qvittrar på några romanser, rundt om i gräset små rosor stå, de voro så hvita, så röda, så blå! Der hade jag hundratals chancer. En ros var dock i fårgers prakt den Jjufvaste, genast jag fann det; för henne jag sjöng, på henne jag såg, ja, rosen så mig på hjertat låg, att jag glömde fåderneslandet. Hos henne jag ville bygga och bo, jag ville vingarne mista, jag ville sjunga min bästa sång med flöjtens toner, med harpans gång, tills bjertat en gång månde brista. Och tjusad jag flög till dan ljufva ned, rörd kysste jag blomsterkjolen, den ros :itt skönaste doft hon spred och rodnar i morgonsolen . ... Då kom der en jägare, ung och skön, med bössan kokett ötver nacken, . och tänk er, mitt herrskap! den herre grön han satte min blomma i fracken!!! Men perlor på bladen straxt visade sig, jag tyckte de liknade tårar; då tänkte jag glad: ack, nu skjuter han mig, så dör jag i kärlekens värar! ) Fritt efter danskan.