(Inosändt.) Nyttan af gqvacksalvare. I V. härad finnes en qvacksalvare eller så kallad klok gubbe, som af allmogen är mycket betrodd och anlitad vid kreaturssjukdomar, ehuru flere djurläkare äro stationerade der i traktea på icke synnerligen långa afstånd från hvarandra. Ea af dessa djurläkare blef för någon tid sedan afen bocom närboende mindre jordbrukare efterskickad för att se på en oxe som icke kunde uttömma urinen. Vid sin ankomst inhemtade han, att djuret varit sjukt endast 3 3 4 timmar, och fann snart att det onda härledde sig af sten i uriaröret, ehuru dess säte på intet sätt då kunde upptäckas. Detta meddelades egaren, tillika med löfte att djurläkaren samma dags afton skulle återkomma. Sitt löfte trogen infaun han sig några timmar senare och upptäckie då hvar stenen hado sin plats. Som emelleriid flora personer in de närvarande behöfdes till hjelp att hålla djuret, kom djurläkaren att efterfråga hvar två af husets manliga personal befunno sig och fick af egaren till svar att de kort förut rest till en has slägtiog i ett uppgifvet ärende. Då detta ärende var mindre avgeläget och slägtingens bostad just låg i vägen till ofvan åsyftade qvacksalvare, och då denne åtskilliga gånger förut varit kallad till samma ställe, misstänktes att de saknade rest att hemta ho nom, hvarföre egaren flera gånger tillspordes on ej så förhölle sig, i hvilket fall djurläkaren ej vidare ville befatta sig med oxen. Naturligtvis erhöllos på dessa upprepade frågor nekande svar, men just som förberedelser vidtogos för stenens utskärande kommo de saknade och medförde ganska riktigt den kloke gubben, hvilken af djurläkaron upptäcktes, ehuru hustrun till oxens egaro sökte undandölja honom. Äfven nu höll djurläkaren ord och lät på intet sätt öfvertala sig att qvarstanna. I stället qvarstannade den kloke och förklarade, enligt sådana personers vana, djurläkarens utsago alldeles ogrundad. Under hela natten företogos sedan allehanda hokus pokus, men det oaktadt var oxen, vid den Yklokes afresa påföljande morgon, lika ohjelpt. Så stor var dock tron på gubbens ofelbarhot att han — i stället för djprläkaren — på aftonen åter dithemtades. Återigen upprepades väl de föregående dumheterna, men förgäfves. Följaade morgon slagtades djuret och egaren uppsökte då sjelf stenen, som af urinens påtryckning flyttat sig omkring 4 tum nedanföre det ställe, djurläkaren angifvit såsom dess plats då han upptäckte densamma. Alltså blef den kloke gubben här den egentliga orsaken till en ganska känbar förlust för egaren, som eljest nästan med visshet kunde undvikits, synnerligast com sjukdomen icke fortfarit så länge att några af de inre organerna hunnit angripas. Landtman. KUVERT STR SITER NRA