men der dock en sammanhållning och ett gemensamt bemödande att bereda nöje åt sig sjelf och andra eger rum. Första terminen med sin litet anspråkslösare publik, som en eller annan gammal nåd tillåter sig till och med finna blandad och hvars förnämsta illustrationer äro stadens urga magistratssekreterare och ett par infödda löjtnanter, och den andra terminen då den elegantare verlden anländer och den indelta armån totalt slås ur brädet af det kungl. lifgardet ; danssoirterna, kärroch segelpartierna och alla andra små anspråkslösa nöjen — hvad allt detta står lifligt för mitt minne och förefallit mig behagligt när jag jemfört det med dex oerhörda lyxen, stelheten och ensligheten midt i folkhvimlet, hvarunder jag nu lefvat. Men i alla fall har äfven denna tid för mig, som aldrig förr sett detta lif, varit intressant nog, och med fasters benägna til!stånd vill jag tala om ett och annat. Jag var i Trouville, en liten stad af hoteller, om hvars tillvaro Dahms geografi aldrig upplyst mig, men som icke desto mindre verkligen existerar och sommartiden utgör så godt som en bit pariserboulevard. Jag förbigår att tala om dess vackra läge och dess friska luft; jag skall icke en gång säga någonting om badgästerna (hvad större delen af den qvinliga societeten beträffar gör man bäst i att tala derom så litet som möjligt) men jag skall i stället berätta huru det går till att taga sina bad. Utåt redden ligga en mängd små skjul med tälttak i två långa rader, hvaraf den ena är för damerna, den andra för herrarne. Man jförer sig i stället för sin vanliga toilett en baddrägt, beståenda af en kort blus utan ärmar och ett par pantalonger, räckande ungefär till knäet, alltsammans af ylle, svart eller brokigt till färgen och utstofferadt eller garneradt med band och rosetter efter tycke och smak. Ett par hvita linneskor med messingsbottnar samt en mössa af vaxtaft, fullsatt med bandrosetter, fulländar kostymen. Hvad herrarnes drägt beträffar, hvilken jag dock skall be få slippa att specificera, så är den i ena som andra hänseendet enklare; den är beräknad på minsta möjliga åtgång af trikotväfnad. När det är flodtid stiger hafvet nära nog ända upp till skjulen och man kan nästan omedelbart derifrån stiga i vattnet. Men när åter ebben inträffar får man begifva sig ett långt stycke ut innan man kommer till vattnet. Detta sker antingen gående på den steniga sanden, då messingsbottnarne under badskorna komma väl till pass, eller ock åkande i ett slags rymliga men lätta kärror, öfvertäckta med tältduk, hvilka skjutas ända ut i vattnet så att man sittande i dem kan taga sitt bad. Detta senare sätt såg jag likväl endast användas af några mycket sjukliga personer; alla andra begåfvo sig gående ned till vattnet. Jag tillstår-att jag aldrig i mitt lif blifvit så, med respekt till sägandes, flat som när jag första gången träddeur afklädningsskjulet. Jag såg först icke till någon men niska mer än baderskan, hos hvilken jag förfrågade mig huru långt man vågade sig ut i vattnet utan att komma på det djupa: Till svar ropade hon på Louis, och till min gränslösa förvåning framträdde en mycket lätt ekiperad karl, som utan vidare fomständigheter fattade mig i handen och ville styra kurs utåt hafvet. Jag ville draga mig tillbaka men fick med detsamma se en fru G., som bodde på samma hotell som jag, åtföljd af sin unga syster, träda fram, eskorterad på samma sätt. Nåväl, man måste taga seden dit man kommer, tänkte jag, -sväljde min häpnad och vandrade åstad. Men häpnaden steg mig snart återigen uppi halsen, när jag kom ut i vattnet. Der steg upp ur det gemensamma badet det ena kotteriet efter det andra, damer och herrar om hvarandra och promenerade tillbaka till stranden under liflig konversation. Monsieur Louis, som såg huru öfverraskad jag var, underrättade mig om ställete seder och bruk. Badet är, som sagdt, gemensamt, men fruntimmerna få icke, utan att de äro simkunniga, ensammå gå ut i vattnet utan måste vara åtföljda af en mansperson. För detta ändamål finnes baddrängar, af hvilka Louis var en; men de familjer, till hvilkas umgängeskrets köra unga herrar, antaga heldre dessas sällskap, och det förefaller lika naturligt att man går tillsammans i badet som fill exempel att man dansar tillsammans i balsalongen, Detta är ju helt. arkadiskt, men jag må tillstå: mig behagar det ej. Så mycket om hafsbaden i Trouville. Jag vet att faster tycker ej om långa bref, och jag afbryter derföre nu. Hanna. Pm san