men der dock en sammanhållning och ett
gemensamt bemödande att bereda nöje åt
sig sjelf och andra eger rum. Första ter-
minen med sin litet anspråkslösare publik,
som en eller annan gammal nåd tillåter sig
till och med finna blandad och hvars för-
nämsta illustrationer äro stadens urga ma-
gistratssekreterare och ett par infödda löjt-
nanter, och den andra terminen då den ele-
gantare verlden anländer och den indelta
armån totalt slås ur brädet af det kungl.
lifgardet ; danssoirterna, kärr- och segelpar-
tierna och alla andra små anspråkslösa nö-
jen — hvad allt detta står lifligt för mitt
minne och förefallit mig behagligt när jag
jemfört det med dex oerhörda lyxen, stel-
heten och ensligheten midt i folkhvimlet,
hvarunder jag nu lefvat. Men i alla fall
har äfven denna tid för mig, som aldrig förr
sett detta lif, varit intressant nog, och med
fasters benägna til!stånd vill jag tala om
ett och annat.
Jag var i Trouville, en liten stad af ho-
teller, om hvars tillvaro Dahms geografi al-
drig upplyst mig, men som icke desto min-
dre verkligen existerar och sommartiden ut-
gör så godt som en bit pariserboulevard.
Jag förbigår att tala om dess vackra läge
och dess friska luft; jag skall icke en gång
säga någonting om badgästerna (hvad större
delen af den qvinliga societeten beträffar
gör man bäst i att tala derom så litet som
möjligt) men jag skall i stället berätta huru
det går till att taga sina bad.
Utåt redden ligga en mängd små skjul
med tälttak i två långa rader, hvaraf den
ena är för damerna, den andra för herrarne.
Man jförer sig i stället för sin vanliga toi-
lett en baddrägt, beståenda af en kort blus
utan ärmar och ett par pantalonger, räc-
kande ungefär till knäet, alltsammans af ylle,
svart eller brokigt till färgen och utstoffe-
radt eller garneradt med band och rosetter
efter tycke och smak. - Ett par hvita linne-
skor med messingsbottnar samt en mössa af
vaxtaft, fullsatt med bandrosetter, fulländar
kostymen. Hvad herrarnes drägt beträffar,
hvilken jag dock skall be få slippa att spe-
cificera, så är den i ena som andra hänse-
endet enklare; den är beräknad på minsta
möjliga åtgång af trikotväfnad.
När det är flodtid stiger hafvet nära nog
ända upp till skjulen och man kan nästan
omedelbart derifrån stiga i vattnet. Men
när åter ebben inträffar får man begifva sig
ett långt stycke ut innan man kommer till
vattnet. Detta sker antingen gående på
den steniga sanden, då messingsbottnarne
under badskorna komma väl till pass, eller
ock åkande i ett slags rymliga men lätta
kärror, öfvertäckta med tältduk, hvilka skju-
tas ända ut i vattnet så att man sittande i
dem kan taga sitt bad. Detta senare sätt
såg jag likväl endast användas af några
mycket sjukliga personer; alla andra be-
gåfvo sig gående ned till vattnet.
Jag tillstår-att jag aldrig i mitt lif blif-
vit så, med respekt till sägandes, flat som
när jag första gången träddeur afklädnings-
skjulet. Jag såg först icke till någon men
niska mer än baderskan, hos hvilken jag
förfrågade mig huru långt man vågade sig
ut i vattnet utan att komma på det djupa:
Till svar ropade hon på Louis, och till min
gränslösa förvåning framträdde en mycket
lätt ekiperad karl, som utan vidare fomstän-
digheter fattade mig i handen och ville styra
kurs utåt hafvet. Jag ville draga mig till-
baka men fick med detsamma se en fru G.,
som bodde på samma hotell som jag, åtföljd
af sin unga syster, träda fram, eskorterad
på samma sätt. Nåväl, man måste taga se-
den dit man kommer, tänkte jag, -sväljde
min häpnad och vandrade åstad. Men häp-
naden steg mig snart återigen uppi halsen, när
jag kom ut i vattnet. Der steg upp ur det
gemensamma badet det ena kotteriet efter
det andra, damer och herrar om hvarandra
och promenerade tillbaka till stranden under
liflig konversation. Monsieur Louis, som såg
huru öfverraskad jag var, underrättade mig
om ställete seder och bruk. Badet är, som
sagdt, gemensamt, men fruntimmerna få icke,
utan att de äro simkunniga, ensammå gå ut
i vattnet utan måste vara åtföljda af en
mansperson. För detta ändamål finnes bad-
drängar, af hvilka Louis var en; men
de familjer, till hvilkas umgängeskrets köra
unga herrar, antaga heldre dessas sällskap,
och det förefaller lika naturligt att man går
tillsammans i badet som fill exempel att
man dansar tillsammans i balsalongen, Detta
är ju helt. arkadiskt, men jag må tillstå:
mig behagar det ej.
Så mycket om hafsbaden i Trouville. Jag
vet att faster tycker ej om långa bref, och
jag afbryter derföre nu. Hanna.
Pm san