polisen platsen. Hvart skola dess invånare då taga vägen? Detta är den stora fråga, som ger vederbörande tärande bekymmer. Det bygges för närvarande ofantligt i Berlin, konjunkturerna äro särdeles gynnsamma, men man har alls icke någon förhoppning att bostadsnöden ändock i någon nämnvärd grad skall kunna afhjelpas före instundande vinter. Dessutom äro husegarnes pretentioner så oerhördt uppdrifna, att de fattiga ej kunna hyra sig rum. Långt ut i Louisenstadt betalas t. ex. tre små rum med ett kök, hvari två personer knappt kunna komma om hvarandra, med 300 thaler (800 rår svenskt), och lägenheter om två och ett rum äro, såsom mera efterfrågade, jemförelsevis dyrare. Dyrt är för resten allting i Berlin. På ett år hafva de flesta förnödenhetsartiklarne stigit 25 å 50 procent. Arbetslönerna hafva väl nödgats följa med strömmen, men äro dock icke så höga, som man skulle tro. Så ser jag i dag anslag på knutarne, deri styrelsen för gaturenhållningen annonserar efter arbetare, erbjudande i daglön 20 silfvergroschen (omkring 1,75). Af det lilla jag sett af Berlin har jag dock funnit att staden gör skäl för ryktet att vara en stel och tråkig stad. Egentligen är det blott tre saker, som öfverraskat mig här: först den tarfhga verklighet, som ligger till grund för den mycket utbasunade Unter den Linden, stadens förnämsta promenadplats; sedan mängden af med tapperhetsmedalj behängda gossar, hvilka ännu ej slutat sin skolkurs, och slutligen skällande hästar4. Likheten mellan hästar och hundar är här nemligen ganska stor: de täfla med hvarann i magerhet och i förmåga att det oaktadt draga stora Jass; enda skilnaden som jag kunnat upptäcka är att hästarne draga och tiga, men hundarne draga och skälla — och det kan då sägas att en dragande hund skäller son en häst. På sju eller åtta teatrar gifvas representationer hvarje afton, men det är endast tre, som kunna skryta med talrikare besök, Wallnextestern, Krolls teater, der man får höra de största operor mycket bra återgifna för en entröå af omkring 60 öre, då man äfven har tillträde till en ganska b2bhaglig trädgård, der två orkestrar spela, samt Victoriateatern, der feeripjesen tHvita Katten4, i dekorationer täflande med den i Stockholm bekam tBeckfoten4 och ej öfverträffande den i förnuftigt innehåll, gifves med mycket bifall. I närheten af Krollsteatern, vid Königsplatz i Thiergarten, är man nu ifrigt sysgelsatt med uppförande af den jätte-obelisk (någonting motsvarande Vendöme-kolonnen i Paris), som skall föreviga minnet af Preussens senaste tro krig. Till densamma har man från Brandenburgerthor anlagt en ny väg, i vinkel med hvilken en annun vacker äg tvärtigenom den angenäma parken jemväl är under anläggning. Denna obelisk, som nu snart är färdig, blir storartad och kommer för främlingen att ega ett allmänt arkitektoniskt intresse; måtte den för landets invånare innebära någon tröst för de gtora uppoffringar, genom hvilka den kommit till stånd, och måtte den framförallt genom den erinring den gifver om krigets fasor — obelisken är, strängt taget, egentligen endast en byggnad af lik — i kraftiga ord predika fridens evangelium och väcka kärlek till andra idrotter än dem, som ett förvändt åskådningssätt hittills ansett framför andra stora och förtjenta af samtidens och efterverldens beröm! 4. EB. VETEN SAST NARE ED SRS