polisen platsen. Hvart skola dess invånare
då taga vägen? Detta är den stora fråga,
som ger vederbörande tärande bekymmer.
Det bygges för närvarande ofantligt i Berlin,
konjunkturerna äro särdeles gynnsamma, men
man har alls icke någon förhoppning att
bostadsnöden ändock i någon nämnvärd grad
skall kunna afhjelpas före instundande vin-
ter. Dessutom äro husegarnes pretentioner
så oerhördt uppdrifna, att de fattiga ej kunna
hyra sig rum. Långt ut i Louisenstadt be-
talas t. ex. tre små rum med ett kök, hvari
två personer knappt kunna komma om hvar-
andra, med 300 thaler (800 rår svenskt),
och lägenheter om två och ett rum äro, så-
som mera efterfrågade, jemförelsevis dyrare.
Dyrt är för resten allting i Berlin. På
ett år hafva de flesta förnödenhetsartiklarne
stigit 25 å 50 procent. Arbetslönerna hafva
väl nödgats följa med strömmen, men äro
dock icke så höga, som man skulle tro. Så
ser jag i dag anslag på knutarne, deri sty-
relsen för gaturenhållningen annonserar ef-
ter arbetare, erbjudande i daglön 20 silfver-
groschen (omkring 1,75). Af det lilla jag
sett af Berlin har jag dock funnit att sta-
den gör skäl för ryktet att vara en stel och
tråkig stad. Egentligen är det blott tre
saker, som öfverraskat mig här: först den
tarfhga verklighet, som ligger till grund för
den mycket utbasunade Unter den Linden,
stadens förnämsta promenadplats; sedan
mängden af med tapperhetsmedalj behängda
gossar, hvilka ännu ej slutat sin skolkurs,
och slutligen skällande hästar4. Likheten
mellan hästar och hundar är här nemligen
ganska stor: de täfla med hvarann i mager-
het och i förmåga att det oaktadt draga
stora Jass; enda skilnaden som jag kunnat
upptäcka är att hästarne draga och tiga,
men hundarne draga och skälla — och det
kan då sägas att en dragande hund skäller
son en häst.
På sju eller åtta teatrar gifvas represen-
tationer hvarje afton, men det är endast tre,
som kunna skryta med talrikare besök,
Wallnextestern, Krolls teater, der man får
höra de största operor mycket bra åter-
gifna för en entröå af omkring 60 öre, då
man äfven har tillträde till en ganska b2-
bhaglig trädgård, der två orkestrar spela,
samt Victoriateatern, der feeripjesen tHvita
Katten4, i dekorationer täflande med den i
Stockholm bekam tBeckfoten4 och ej öfver-
träffande den i förnuftigt innehåll, gifves
med mycket bifall.
I närheten af Krollsteatern, vid Königs-
platz i Thiergarten, är man nu ifrigt sys-
gelsatt med uppförande af den jätte-obelisk
(någonting motsvarande Vendöme-kolonnen
i Paris), som skall föreviga minnet af Preus-
sens senaste tro krig. Till densamma har
man från Brandenburgerthor anlagt en ny
väg, i vinkel med hvilken en annun vacker
äg tvärtigenom den angenäma parken jem-
väl är under anläggning. Denna obelisk,
som nu snart är färdig, blir storartad och
kommer för främlingen att ega ett allmänt
arkitektoniskt intresse; måtte den för lan-
dets invånare innebära någon tröst för de
gtora uppoffringar, genom hvilka den kom-
mit till stånd, och måtte den framförallt
genom den erinring den gifver om krigets
fasor — obelisken är, strängt taget, egentli-
gen endast en byggnad af lik — i kraftiga
ord predika fridens evangelium och väcka
kärlek till andra idrotter än dem, som ett
förvändt åskådningssätt hittills ansett fram-
för andra stora och förtjenta af samtidens
och efterverldens beröm! 4. EB.
VETEN SAST NARE ED SRS