Välkommen ... Var så god och stig fram och sitt!... Se så, helsa då, Frida lilla!... Var inte så blyg... Det är min sgysterdotter!... Notarien her inte sett henne förut, tror jag . de ä en så rar flicka, min lilla Frida... gå fitig och arbetsam... ja ja, det behöfs nog, stackars barn... då man ingenting har och dertill frånfallen gom hon, och ej har några föräldrar ... Men hvad är det? jag tror notarien har ott stycke lärft med sig... säkert någon beställning. — Mycket riktigt, min fru, jag önskar få det här användt till kregar och manchetter. — Ska genast ta mått! — och vändande gig till nidcen tillägger fru Folln. — Se så, sluta nu, mitt barr, du ser eäkert inte längre... Du kan ftinda lampan... strykstickorna ligga på kekolugnen... Var så god och sitt i geoffan, herr notarie! Lampan tändes och vi plasera oss omkring denzarmma. Fru Follön för uteslutande ordet, nidcen sitter tyst och arbetar, jag följer hennes exempol i det förra, nog sysselsatt med att betrakta, och allt emellanåt ge korta och ibland alldeles bofängda svar till tanten. — Behagar inte notarien dricka en kopp te inne hos 038 i afton? frågar fru Follån. — Mycket vacker, min fru, försäkrar jag. — Ah, hvad är det notarien säger... jag frågar ju om jag into får bjuda på en kopp te... ha, ha, ha! — Och damerna skratta af