Välkommen ... Var så god och stig fram och
sitt!... Se så, helsa då, Frida lilla!... Var
inte så blyg... Det är min sgysterdotter!...
Notarien her inte sett henne förut, tror jag .
de ä en så rar flicka, min lilla Frida... gå
fitig och arbetsam... ja ja, det behöfs nog,
stackars barn... då man ingenting har och
dertill frånfallen gom hon, och ej har några
föräldrar ... Men hvad är det? jag tror nota-
rien har ott stycke lärft med sig... säkert
någon beställning.
— Mycket riktigt, min fru, jag önskar få
det här användt till kregar och manchetter.
— Ska genast ta mått! — och vändande
gig till nidcen tillägger fru Folln. — Se
så, sluta nu, mitt barr, du ser eäkert inte
längre... Du kan ftinda lampan... stryk-
stickorna ligga på kekolugnen... Var så god
och sitt i geoffan, herr notarie!
Lampan tändes och vi plasera oss omkring
denzarmma. Fru Follön för uteslutande ordet,
nidcen sitter tyst och arbetar, jag följer hen-
nes exempol i det förra, nog sysselsatt med
att betrakta, och allt emellanåt ge korta och
ibland alldeles bofängda svar till tanten.
— Behagar inte notarien dricka en kopp
te inne hos 038 i afton? frågar fru Follån.
— Mycket vacker, min fru, försäkrar jag.
— Ah, hvad är det notarien säger... jag
frågar ju om jag into får bjuda på en kopp
te... ha, ha, ha! — Och damerna skratta af