— Men, min Gud, han är ju död och be-
grafven! svarade baronen förtviflad. Gör
mig då icke tokig! Pierre! Pierre!
Tjenaren kom.
— Är du inte ejelf vittne till att Rousset
dog och blef begrafven?
— Som ni säger, nådig herre! Hans svarta
hunod är ännu här och springer dagligen till
Roussets graf för att krafsa på den och tjuta
så ynkligt.
— Nog, nog! sade baronessan i befallande
ton. Du är så gol och låter spänna för om
två timmar, min herr man. Jag återvänder
till Paris.
Och dervid blef det. Jag såg förberedel-
Berna till resan, då jag tog afsked och med
ganska egendomliga känslor lemnade slottet
Guernay. Den åttiotvå-årige gubbens välnad
har jag verkligen eett, det är min fulla tro.