dög ironin Iker gr fan dagt leader FS pan rna ant nr Nn a
så många at de infödda med sig. En mängd
parisare ba vänt sig vid de på främlingars
närvaro till. en; del beräknade teatrarne, och
de roa sig lättsinnigt åt de tidningar, hvilka
taga hela lifvet såsom ett skämt, och affärda
till och Med de allvarligaste saker med en
qvickhet.. Dessa tidningar, hvilka under kej-
I gardömet spelade en så stor rol, blomstra åter
frodigt och skjuta kraftiga skott. De fyra
mest framstående äro Figaro, Paris Journal,
IEvånement och IEclair; den frivola tonen är
i dem den förherrskande, men de äro dock
på sätt och vis partitidningar. Gaulois, som
togs i bäslag och som tillhörde samma slag,
var sålunda bonapartist, Figaro är rojalist, mena
ingen af de journalister, som tumla sig i deras
spalter, ha någon djup öfvertygelse, de skrifva
blott för att roa publiken. Kejsardömet har
på ett sätt väsentligt bidragit till att skapa
denna klass journalister, som icke tillhöra den
gamla skolan, som med kunskaper, men i all
tysthet, arbetade på de trånga byråerna.
Hvarje ung, välklädd pojke på modet kän utan
någon som helst förkunskap träda in i dessa
figaroniska tidningars stab; allt som begäres!
är - blott att han icke får ha några åsigter —-
sådant är der en lyxartikel. Figaro är det
egentliga idealet för alla de andra; en sådan
tidning kan . endast existera i Paris: .Hvarje
nummer innehåller . först och främst. en, eller
flera romanföljetonger; men i stället föratt
spalterna der ofvanför borde innehålla vga
dande, undervisande och nyttiga saker, fyllas
de i främsta rummet med hvad man närnast
skulle kunna. kalla stadssävaller. Skall en ny
komedi anmälas, sysselsätta sig kritikerne alls
icke med sjelfva arbetet, utan endast med
hvilka som öfvervoro första föreställningen.
Alla lejonen, och lsjöfinnorna på åskådare-
platserna måste passera revy och deras namn
uppräknas, såvidt vederbörande journalist kän
ner . dem ;. man referersr samtal och delar af
samtal dem emellan, qvickheter läggas dem i
munnen och hela artikeln är ett tyrverkeri af
brännare och indiskreta anmärkningar. Om-
nämnandet af. pjesen sakränker sig till en
beskrifning öfver skådespelerskornas toaletter.
Efter: denna, kritik. följer .en mängd notiser
från åtskilliga. städer, serverade på samma
sätt. I ett slags ledandeö artikel behandlas
derefter t. ex. målaren Courbet. Hade juryn
rätt i att afslå hans två taflor; den ena före-
ställer Tuttoa äpplen, dem andra en-naken
petrolös? — Borde juryn: afslå dem derför att
de voro dåligs och opassande eller derför att
Courbet var kommunalist och nedref Ven-
dömekolonnen?. Dessa ; frågor äro långtifrån
allvarligt behandlade, och man ser genast att
författaren kunde; taga hvilket parti som helst.
Efter ett slags,politiskt kåseri följer en serie
okon från Versailles, af hvilka nästan hyart
enda ett är: en osanning, under det tidningen
slutar .med en artikel, kallad Paris au jour
le jour, till hvars eldfängda beskaffenhet man
kan sluta: sig at det öfriga. Hvarje med-
arbetare kan insticka hvad han vill i detta
caput mortuum — demfärskaste kafeqviekheten,
kapplöpningsskandalerna eller. ;teaterhistorier,
och alltid nimna de uppträdande personerna
vid deras fulla nåmn. Ingenting är för per-
sonligt, för osant.eller.för.slipprigt: se
Figaro är som sagdt mönstret förde parisiska
genretidniogarnes: nen; det skulle vära orätt
att lemna detta ämne utan: att! ha egnoat ändv
en tidning: ett litet; omnämnande. Denna organ
heter La vie parisionne (Pariserlifvet). Under
kojsardömets sista år uppsattes .den:af en
olycklig målare vid namn Marcellin, som icke
hade talang nog för att göra Big bemärkt i
konstens sanna rike, men söm,-tack varg.om
viss händighet, stor törkärlek för, FLärgör Och
extravaganser i formen, snart blef dessinateur
för. teatrarne, Vidutseträrng — åtminstone en
del af dem - spela Kostyrhernå nemligeh et
mycket -stör rok, och Marcellin frågas. alltid
till fåds, Han studerår pjeserna och lemmar
derpå en sörfe. kolöreräde teckningar, som
modehandlerskorna och skräddatoe tåga tillk:
mönster. Han nar efterhand blifvit ett slags
öfverskräddåre, öch Han måste nu säga sin
mening, äfven. då det blott är fråga om Mo-
derna toaletter i en pjes. . Hans medtäflare är
den bekanta damskräddaren Worth, men det
fionssnog plats) för båda. 1 sc JG
La vie parisienne har emellertid icke ned-
sjunkit till en vanlig, dutr modetidning.
Marcellin och håns väbner göra teckbingarnö,
hvilka nästan alltid utmärka sig för stor Upp-
finningsfikedom och: djerfhet t utförandet;
toxten är Nfig och pikant; Tidningens hutvud-
egenskap kan i Körtbet Sogdt karakteriseras
såsom -lättsinnige, Detta visar. sig icke så
mycket i blotta örden som ieke mer i de
tankar, som genomgå allt. Tiddihgen är på
sätt och vis piedestalga för den eleganta lasten.
I hvarje nummer förekommer i allmänhet en
eller annan mycket romantisk berättelse, i
bvilken författarens id6 får. det mest nål
ehuru skickligt beslöjade uttryck, och 4
hvilken dessinateuren lemnar. passande teck-
ningar. Det egentliga uppfinnaren. af detta
sätt att berätta, är Gustave Droz, som en tid
var en äf de förnämsta medarbetarne i Lavie
parisienne och Hvärs 8å mycket bövödrade
verk Monsieur, madame et BEbe är kändt i !
vida krestar; Droz är en ovanligt bogåfvad
förfättare; han Har Jifig fantasi och ön fin;
ehuru: nästan alltid fättsionig penna: Hans
sLa Source; som. han skref för Revue des
deux möndös, gifver-.kanske bästa idn om hang
tälang.
Med en sådan medarbetare gom Gustave
Draz var det icke underligt att La vie pari-