Korrespondens från Varberg. Den 1 augusti. Alldenstund eder förre brefskrifvare tyckes hafva bortdunstat i värmen, eller totalt förtagit sig vid släckningen af den utaf honom så utförligt beskrifna fåstningsbranden, så skall jag fortsätta korrespondensen och göra den så lifvad som kan begäras i 40 graders dödandet värme. — Just den öfverallt rådande starka värmen förorsakar, att alla badorter på vestra kusten iår snart sagdt äro öfverbefolkade af badgäster, som sökt sin tillflykt till hafskusten med dess svalkande vindar. Marstrand och de öfrige öarne i skärgården äro värst utsatta, ty der börjar uppstå hungersnöd. Jag och många med mig ha flytt från ö-regionen till följd af den hotande nöden och de höga priserna på allting utom — på vatten. Här deremot märkes ingen öfverbefolkning; tillförseln af landtmannaprodukter är riklig, så att man här kan lefva billigare än på andra badorter. Det är väl ock hufvudsakligen detta, som uppehåller denna badorts anseende, ty badhusdirektionen tyckes numera ej göra mycket för saken. Sjelfva badhusen äro bland de förträffligaste, men vägen dit ned är begvärlig, och ingenting göres för dess förbättrande. Skräpiga sjöbodar pryda ena sidan af vägen och ett träsk begränsar den andra. Visserligen finnes en biväg genom en g. k. Oskuldspark ; men ingången dertill är så trång att en massivare corpus knappt kan tränga sig fram mellan ledstängerna på bron, som leder dit in; utgången förer genom ett prång mellan två sjöbodar, hvilket prång prålar af osnygghet. Men har man väl nedkommit till badhusen, omsvalkas man af behagliga hafsvindar, och täcka verandor inbjuda till hvila. — Brunnshuset med societetssalong är beläget uppe i sjelfva staden. Åt sjösidan är denna byggnad prydlig och omgifven af skuggrika allter; men åt andra sidan liknar byggnaden ett gammalt lasarett med skröpliga trappuppgångar. Vid inträdet från detta håll mötes man af en handelsdisk, afsedd för serveringen af artificiella vatten. Vid soarger och andra festliga tillställningar utgör denna diskförsedda försal det enda rum, som kan upplåtas åt herrarne till samtalsoch kapprum. Det vore en smal sak att i den dystraste delen af brunnsparken uppbygga ett särskildt brunnshus med serveringslokal, så att det nuvarande apparatrummet samt den till serveripgsrum nu begagnade försalen kunde inredas till societetsrum, och då kunde Varbergs societetslokal i prydlighet och beqvämlighet täfla med den i Marstrand. Badhuset med brunnsinrättningen i Varberg lärer egas af staden, så att den tillsatta, ej aflönade badhusdirektionen förmodligen icke eger makt att vidtaga några genomgående och kostsammare förändringar. Allt sådant beror väl på herrar stadsfullmäktige, och desse hylla nog här som annorstädes den gyllene regeln all möjlig sparsamhet bör iakttagas. Men jag fruktar att snål spar tills hin tar hela badinrättningen, hvilket dock vore synd, ty stora omkostnader hafva gjorts vid sjelfva badhusens uppförande. Anläggniagskostnaden lär uppgå till ett par hundratusen rdr. Under första badterminen, som slutade den 15 juli, lär här hafva varit klent bestäldt med societetsnöjena, ity att ingen regementsmusik kunde anskaffas och inga baler och utflykter anordnas, hvadan flertalet badgäster ej brydde sig om betala en hög societetsafgift för nöjet att hafva tråkigt. Orätt är att fordra societetsafgift, då inga nöjen kunna beredas. Sedan min hitkomst har dock icke varit brist på offentliga nöjen. Michaeli har sjungit i kyrkan; Fredriksson och Behrens hafva uppträdt i brunnssalongen. Direktör Stolpehar gifvit en förträfflig kyrkokonsert, Fröbergska teatersällskapet har gifvit flera lyckade repregentationer i en dålig lokal irådhuset. Detta sällskap lär nu vara i upplösningstillstånd, ty några af de manliga sujetterna hafva jort strike, emedan de hållas för strängt i tukt af direktören, som mottagit den unFo Lulå8n Ah haft oh fadarliv värd