i Paris, då fröken Nilsson nådde en af de största triumfer en verldsartist någonsin haft att berömma Big af. Verkligheten har öfverskridit romanens löften. Berömd och firad, lemnade fröken Nilsson Paris, som skapat hennes ära, för Amerika, som ska pade henneg rikedom, och England, der kanhända hennes lycka bör. Hon har haft fullt upp af triumfer och spridt konstberiisning vid desea triumfer, man har med hennes namn döpt fartyg och man har velat att hon skulle lossa första skettet från en ny kanon. Hon har sett sin bild öfverallt åtorgifven och sitt namn öfverallt affischeradt, Och hon har lyckligt kommit igenom alla dessa charmanta nyöcker, dessa kantigheter, denna kyla, dessa små branter, låtande öfver menniskorna den lugna, klara blicken falla ur de likt hafvets vatten glänsande ögonen. Jag såg i henne icke den Margaretha, Goethe drömt om, utan en Margaretha lik norden, hög, liknande en götisk bild, och mera påminnande om Shakespeares Ophelia än om en tolkerska af Goinods ballader. Denna representation af Faust var den sista, hvarvid Capoul och fröken Nilsson uppträdt. I dag gifter sig Ophelia. Hennes utvalde är dock ej en protestantisk prest, såsom man förr påstod, utan hr Rouzeaud, och partiet säges vara fotadt endast på kärlek. Man hear berättat mig, att den rykt-bare konstnärinnan gjort sin makes bekant;skap under det han sålde parfymer. Dessa ba förmodligen varit af utsökt beskaffenhet och fröken Nilsson har velat åt sig bevara parfymören. Vare dermed huru som helst, så gör detta giftermål heder åt fröken Nilsson. Man har sett konungar gifta sig med herdinnor; här är det en valkyria, som af tycke gifter sig med en borgare.