en sak, hvarom de redan förut genom upp-
loppet vid Westminster-hall fått en tydiig,
ehuru kanhända mindre allvarsam varning.
Vid pass klockan nio söndags aftonen ramlade
sig nemligen en oräknelig. pöbelhop utanför
vaktrummet i Newgate. Det var redan all-
deles mörkt, men som flere af hopen med-
förde facklor, öfvertygade man sig snart, att
samma personer, som hada hufvudsakligen be-
drifvit de förra oroligheterna, äfven voro an-
förare vid detta tillfälle, Bland de förnämsta
ledarne var Blåskinn, hvars mörka, ansigts-
färg och atletiska figur det var lätt att ur-
skilja. Baptist Kettleby var den andre; och
en tredje, klädd i holländsk sjömensdrägt,
igenkändes på sitt grå skägg såsom skepparen
Van Galgebrok.
Innaz en timme var förliden, hade massan
fruktansvärdt ökat sig. Hela den öppna plat-
sen framför Newgate var alldeles uppfylld,
med menniskor. Det gjordes försök att upp-
bryta dörrn till vaktrummet, men den var för
stark att kunna sprängas. Då upphäfdes af
hufvudmännen ett rop, att man borde angripa
Wilds hus, och pöbelas raseri riktades genast
åt det hållet: Jernpallisaderna, som omgåfvo
tjuftagarens boning, blefvo lösryckta från sina
fästen och begagnade som vapen till portens
uppbrytande.
Medan detta tilldrog sig öppnades Jonathan
ett fönster i öfra våningen och aflossade flera