en sak, hvarom de redan förut genom upploppet vid Westminster-hall fått en tydiig, ehuru kanhända mindre allvarsam varning. Vid pass klockan nio söndags aftonen ramlade sig nemligen en oräknelig. pöbelhop utanför vaktrummet i Newgate. Det var redan alldeles mörkt, men som flere af hopen medförde facklor, öfvertygade man sig snart, att samma personer, som hada hufvudsakligen bedrifvit de förra oroligheterna, äfven voro anförare vid detta tillfälle, Bland de förnämsta ledarne var Blåskinn, hvars mörka, ansigtsfärg och atletiska figur det var lätt att urskilja. Baptist Kettleby var den andre; och en tredje, klädd i holländsk sjömensdrägt, igenkändes på sitt grå skägg såsom skepparen Van Galgebrok. Innaz en timme var förliden, hade massan fruktansvärdt ökat sig. Hela den öppna platsen framför Newgate var alldeles uppfylld, med menniskor. Det gjordes försök att uppbryta dörrn till vaktrummet, men den var för stark att kunna sprängas. Då upphäfdes af hufvudmännen ett rop, att man borde angripa Wilds hus, och pöbelas raseri riktades genast åt det hållet: Jernpallisaderna, som omgåfvo tjuftagarens boning, blefvo lösryckta från sina fästen och begagnade som vapen till portens uppbrytande. Medan detta tilldrog sig öppnades Jonathan ett fönster i öfra våningen och aflossade flera