Äfven de festa af hans sånger, som gått
till efterverlden, äro improvisationer. I ett
glädtigt lag fattade han pennan, som knappast
förmådde följa hans blixtrande imgifvelser, och
inom några ögonblick sjöng han hvad han dik-
tat, obekymrad om det förvarades oller gick
äalaradt
IULIVa rs vve
Vid Gustaf III:s död nedgick skaldens lif-
vande sol, och han kände dödskylan sprida sig
tåde öfver sitt fysiska och poetiska lif. Un
der sin sista lefnadsperiod har kan visserligen
lemnat dikter jemförliga med hans bättre un-
der föregående tider, men likväl mera sparsamt,
jitt 8r föro sin död tecknar han sig sjelf
sålunda: Jag är en herre af mycket liten
ditpsinovighet och frågar ej efter om solen går
eller Jorden azlar sig: Hvad jag kan bedyra,
är att jag vill iogon varelse i natuten ondt,
älskar oändligen en ädel man och med oupp-
hörlig låga fruntimmor samt små beskedliga
barn, äter (eftor aptit) litet och godt, sönuagen
hvitkål, torsdagen ärter, lördagon strömming.
Han var um rinako öch fat, till karskteren
trofast och älskvärd. Alla tjente han, åt ålla
gaf han med sig, Ofta hjelpte han behöfvande
med ansökningar på vers eiler prosa, då han
öj kände gör5 det på annat sätt. Han var en
af de få, som uthärdade Lidners besynnerlig
beter och intill sista stunden förblof hans vän.
Några dagar efter dennes död infann han sig
hos den fattiga enkan med 50 rår och sade:
Öe här, detta hat jag siungit ihop åt dig!
Wöjd med litet af det jordiskå, nedslogs ban
ej af näringsomsorger. Under sina sista lef
nadsår egde han sällan mer än en rock, Nå-
gon gång hände det att en vän, som han be-
sökte, fann hans skor i mindre brukbart skick:
de utbyttes då mot ett par toffior, och skal
don var dvar i huset till dess han med bättre
förvarade fötter kunde åter begifva sig ut.
In gång vid ett möte på gatan yttrade Gustaf
III någon förundran att Bellman var så illa
klädd, och denne svarade: Jag kan i under-
dånighet försäkra ers mejestät, att jag ändå
har hela min garderob på migl!
Det led till skaldens sista lefaadsdag. Kropps-
krafterna började aftaga: längsot tillstötte.
Hans lif slocknade den 11 februari 1795.
Stoftet fick sivt hvilorum i ISlara kyrkogård.
Bellman var till växten något lånälagd och
mager samt hade en blek hy. Öfta såg han
sömnig ut — en naturlig följd af starka själs-
och kroppsansträngningar — men kunde ögon-
blickligs bli upplifvad, full af eld och glädje.
Höns anletsdrag äro bäst träffade i den af
Sergell modellerade medaljörg, efter hvilken
Martin graverat hans porträtt.
I senare tider har man blifvit betänkt på
att för allmänheten åskådliggöra hvad Bellman
varit. År 1823 öpphades en subskription för
ipprättändet af on ihinnesstod åt Bellman, oöh
man kunde ej tveka att till lokal för en sådan
vård: utse Djurgården, hufvudstadens mest be-
sökta omgifniog och af den store skalden be-
sjungen i flere af bans ingifvelser. Konuvgen
upplät eh plats på Rosendals egor, belägen
vid en vägskilnad, hvarifrån en lika vacker
som beherrskande utsigt erbjöd sig: men som
anteckningsbeloppet, ehuru slutligen uppgåendo
till omkring 4,000 rdr, ej medgaf fullbordan
af den första planen, nemligen att uppställa
en kolossal byst i inarinor, sluten 1ett tempel;
kvilket ovedersäglisen varit i alla afseenden
värdigare, måste man inskränka sig till en
bröstbild i brons, likväl i kolossal skala, men
utan annan omgifoing än en trädplantering,
hvilken också nu förekomroer i en halfcirkel
omkring donsatotra — Utförandet af sjelfva
bysten uppdrogs åt Byström, som då vistades
Rom, Han lofvade att utan ersättning egha
sin talang till återkallande af den bortgångne
gkaldens bild. Aftäckniogen skedde den 26
juli 1829 och tycktes af allmänhöten emottagas
med stilla beundran, Sällan har en fest med
denna enkelhet varit mera vördnadsbjudande;
Efter en vexlande intonering af valdthörn från
de omgifvande kullarnö Barnt ett kört tal äf
ordföranden i direktionen för monumentets
fesande uppstämdes vid foten af minnesvården
körer på Bellmanska melodier. Högtidligheten,
som förhöjdes genom flaggnibg och salut från
farkoster på strömmen, fortgick i närvaro af
de kungl. personerna. Bellmans ende afkom-
ling, hans son, blef dervid hang maj:t föreställd:
Skaldeas otterlemnada waka Var äfven vittne
till festen på en 1 närhetens uppförd läktare.
En förnyelse af denna minnesfest har seder-
mera årligen den 26 juli uppkommit derige-
nom att denna dag firats af söllskepet Par
Bricol, som bland sina stiftare (jemte Hallman
och Kexdl) räknar Bellman. ktt slags upp-
repande af de förra högtidligheterna har då,
efter en mer och mindre lyckad anordning,
egt rum vid minnesvården.
Afven bland allmogen lefver Bellmans minne,
men på ett temligen eget sätt. Vantatt kring
någon känd personlighet gruppera sina tankar
och föreställniagar, har folket — allt efter som
hans namn å landsbygden blifvit mer bekant
— på den glade sångaron öfverfiyttat en mängd
lustiga infall och upptåg, som traditionen satt
i omlopp, men hvilka bovisligen tillhöra helt
andra personer, Den sveneka dityrambens
fader har sålunda enligt folkets uppfattning
vårit en qvick rolighetsmaåkare, en ny Uhlspe-
gel, städso åtföljande Gustaf IT, liksom sankte
Pöhr åtföljde vår herre och Frälsare, då han
vandrade här på jorden.
7) Bellmans cittra förvaras nuwora i national-
museum.
— --—-——q-- X?- -—-—-—-—-