ASSA ESS SARA AKA Polytekniska utställningen i Moskwa. (Från Dagens Nyheters referent.) IT. Paviljongen för biskötsel ligger straxt vid den senast besökta zoologiska hufvudpaviljongep. Emoellan dem finna vi, såsom vi redan nämt, en mängd olika slag af bikupor utställda, dock alla utan några äkta bi-invånare. Bipaviljongen är, som det höfves, rätt liten, men här inne finnas dock, först modeller af flera bikupssystemer och redskap för biskötseln, vidare bikakor, vax, orenadt, renadt och blekt; honung, orenad, renad och preparerad; vaxljug, färgade och ofärgada, stora och små. Här står en ryss och säljer ett slags pepparkakor, hvilkas söta beståndsdel består af hbonuvg, Flera herrar och damer taga tillfället i akt att smaka på de utställda rariteterna, och vi följa deras exempel. Sannerligen, de smakade ju riktigt godt, och om vi komma hem, skola vi se till att åter få rågot liknande. Midt emot honungskak-försäljaren finna vi ett bord med blommor och buketter af vax. De äro ntmärkt väl gjorda och se alldeles lefvande ut: de äro riktiga konstverk. Vid bordet står nu en ung ryska; hatten bar hon tagit från sitt välklädda hufvud och lagt den på bordets ena kant. Äfven den lilla näpna hatten är försedd med de allra som sötaste vaxblommor. Innan vi lemna denna paviljong, erinra vi om den stora roll vaxet spelar här i Ryssland. Vax, i form af ljus, användes i otroligt stora qvantiteter årligen, dagligen, för kyrkliga ceremonier. Icke nog med att de med få fönster försedda ryska kyrkorna och klostren uppiysas med vaxljug, ofta till strålande prakt, utan härtill kommer att hvarje rätt-trogen dagligen offrar, ofta flera vaxljus, efter råd och lägenhet, som det heter, till de helgons ära, hvilkas bevågenhet han önskar vinna. Det anses såsom ett neftergifligt vilkor, för att helgonen skola besvära sig med att uppträda såeom medlare eller, gom många tyckes tro, sjelfva hjelpa, att till deras ära!tända framför deras bild ett eller flera vaxljus. Den årliga kostnaden härför räknas i många millioner. Det är derför ej underligt, att biskötseln här i Ryssland har ett visst anseende. ! Vi gå nu till paviljongen för sidenindustrien. Det är en nästan fyrkantig byggnad, omgifven af en veranda, hvartill man inträder genom en nästan rund öppning. På en hög stång på taket svajar en stor sidenflegga. Straxt innanför dörren finna vi-på båda sidorna träställningar. . På en öfre hylla varsna vi växtfrö-liknande silkesmaskägg och på. de andra hyllorna silkesmaskar i olika utvecklingsstadier, krälande på och lefvande af friska blad af mulbärsträdet. Derefter finna vi silkeskokonger af olika Bilkesmask-arter, hvita och gula, af olika godhet ocn finhet. Här hafva visilkesgarn. En del deraf, nemligen det som är spunnet af landtbefolkningen, utan maskiner och apPparater, är så groft, att vi hafva svårt för att tro det vara silke; men deremot ser-man silkesgarn af en utomordentlig finhet; trots det innehåller ända till åtta kokonger eller trådfibrer, der nutidens hjelpmaskiner full