ASSA ESS SARA AKA
Polytekniska utställningen i
Moskwa.
(Från Dagens Nyheters referent.)
IT.
Paviljongen för biskötsel ligger straxt vid
den senast besökta zoologiska hufvudpavil-
jongep. Emoellan dem finna vi, såsom vi re-
dan nämt, en mängd olika slag af bikupor
utställda, dock alla utan några äkta bi-in-
vånare. Bipaviljongen är, som det höfves,
rätt liten, men här inne finnas dock, först
modeller af flera bikupssystemer och red-
skap för biskötseln, vidare bikakor, vax,
orenadt, renadt och blekt; honung, orenad,
renad och preparerad; vaxljug, färgade och
ofärgada, stora och små.
Här står en ryss och säljer ett slags pep-
parkakor, hvilkas söta beståndsdel består af
hbonuvg, Flera herrar och damer taga till-
fället i akt att smaka på de utställda rari-
teterna, och vi följa deras exempel. San-
nerligen, de smakade ju riktigt godt, och om
vi komma hem, skola vi se till att åter få
rågot liknande.
Midt emot honungskak-försäljaren finna
vi ett bord med blommor och buketter af
vax. De äro ntmärkt väl gjorda och se all-
deles lefvande ut: de äro riktiga konstverk.
Vid bordet står nu en ung ryska; hatten
bar hon tagit från sitt välklädda hufvud och
lagt den på bordets ena kant. Äfven den lilla
näpna hatten är försedd med de allra som
sötaste vaxblommor.
Innan vi lemna denna paviljong, erinra
vi om den stora roll vaxet spelar här i
Ryssland. Vax, i form af ljus, användes i
otroligt stora qvantiteter årligen, dagligen,
för kyrkliga ceremonier. Icke nog med
att de med få fönster försedda ryska kyr-
korna och klostren uppiysas med vaxljug,
ofta till strålande prakt, utan härtill kom-
mer att hvarje rätt-trogen dagligen offrar,
ofta flera vaxljus, efter råd och lägenhet,
som det heter, till de helgons ära, hvilkas
bevågenhet han önskar vinna. Det anses
såsom ett neftergifligt vilkor, för att helgo-
nen skola besvära sig med att uppträda så-
eom medlare eller, gom många tyckes tro,
sjelfva hjelpa, att till deras ära!tända framför
deras bild ett eller flera vaxljus. Den år-
liga kostnaden härför räknas i många mil-
lioner. Det är derför ej underligt, att bi-
skötseln här i Ryssland har ett visst anse-
ende. !
Vi gå nu till paviljongen för sidenindustrien.
Det är en nästan fyrkantig byggnad, omgif-
ven af en veranda, hvartill man inträder
genom en nästan rund öppning. På en hög
stång på taket svajar en stor sidenflegga.
Straxt innanför dörren finna vi-på båda
sidorna träställningar. . På en öfre hylla
varsna vi växtfrö-liknande silkesmaskägg
och på. de andra hyllorna silkesmaskar i
olika utvecklingsstadier, krälande på och
lefvande af friska blad af mulbärsträdet.
Derefter finna vi silkeskokonger af olika
Bilkesmask-arter, hvita och gula, af olika
godhet ocn finhet. Här hafva visilkesgarn.
En del deraf, nemligen det som är spunnet
af landtbefolkningen, utan maskiner och ap-
Pparater, är så groft, att vi hafva svårt för
att tro det vara silke; men deremot ser-man
silkesgarn af en utomordentlig finhet; trots
det innehåller ända till åtta kokonger eller
trådfibrer, der nutidens hjelpmaskiner full-