högtidliga och deras samtal har varit: ja,ja, och nej, nej. Derföre har man retat dem och gjort narr at dem, som oftast på deras bak naturligtvis, men också ibland så, att de hört det, och allt det styfva och högtidliga har blifvit änvu mera styfc och högtidligt, och har fått sin stereotypa form i ljusbilden derborta. Men likväl äro dessa tre icke utan ett visst inre lif. Brodren är ett slags misslyckadt subjekt och systrarna hafva icke kunnat få någon friare. Men de ha troget hållit ihop och i kamp mot hela verlden hålla de ihop ännu. Han spekulerade för att föröka den lilla förmögenhet de fått efter sina föräldrar. Men försöket slog sig ej väl ut. Han förstörde allt sitt och derefter systrarnas. Men har nå: gonsin ett ovänligt ord varit yttradt mellan dem för det? Eller framstår icke brodren i deras ögon som ett ideal af manlig fullkomlighet? Sedan begynte systrarna sy och brodera och skicka listor omkrivg för att få sina arbeten bortlottade. Och då de hade samlat så mycket, att de kuade få honom öfver till Amerika, skickade de honom dit; men hvad det kostade på att skiljas, det vet blott de tre och en till. Nu sitta de båda systrarna ensamma och arbeta både natt och dag för att sammanspara några riksdaler till respenningar, när vår bror får sig eget hus der borta och kan kalia dem efter sig. När man en het sommardag spatserar på hufvudstadens gator och stannar under markisen, der en fotografilåda hänger, kan man hafva en njutniog, som fullkomligt kan sättas vid: sidan af hvilken annan som helst. Man får en inblick i hela den goda hutvudstadspublikens offentliga och enskilda lif. Der äro först alla offentliga personer, skådespelare, sångerskor, pepitor m. fl., som man här får beskåda utan entråafgift. Så äro der familjescener, bröllopsskaror och andra högtidligheter, som menniskor icke betänka gig på att låta Sänga ute till offentligt beskådande. Dot kr onekligen mycken smak deri. Och så finnas der ändtligen hela samlingar af store män, korporationer och personligheter 0. 8. V., som i broderlig förening sträcka upp sig och visa gig för folket. Det är storartadt. Man berättar, att i Grekland och Rom gjordes marmorbyster af de store männen, som utställdes på offentliga ställen, så att folket beständigt skulle erinras om dem och deras bedrifter. Men det var först efter det de voro döda, en eådan ära vederfors dem, och det var pationen som bestämde, om de voro värdiga dertill. I vår tid, är det de store männen sjelfva, som om basörja förherrligandet och låta uthänga sig i lock och i led till beskådande för allt folket. H. Schulze.