högtidliga och deras samtal har varit: ja,ja,
och nej, nej. Derföre har man retat dem
och gjort narr at dem, som oftast på deras
bak naturligtvis, men också ibland så, att de
hört det, och allt det styfva och högtidliga
har blifvit änvu mera styfc och högtidligt, och
har fått sin stereotypa form i ljusbilden der-
borta.
Men likväl äro dessa tre icke utan ett visst
inre lif. Brodren är ett slags misslyckadt sub-
jekt och systrarna hafva icke kunnat få nå-
gon friare. Men de ha troget hållit ihop och
i kamp mot hela verlden hålla de ihop ännu.
Han spekulerade för att föröka den lilla för-
mögenhet de fått efter sina föräldrar. Men
försöket slog sig ej väl ut. Han förstörde
allt sitt och derefter systrarnas. Men har nå:
gonsin ett ovänligt ord varit yttradt mellan
dem för det? Eller framstår icke brodren i
deras ögon som ett ideal af manlig fullkom-
lighet?
Sedan begynte systrarna sy och brodera
och skicka listor omkrivg för att få sina ar-
beten bortlottade. Och då de hade samlat så
mycket, att de kuade få honom öfver till
Amerika, skickade de honom dit; men hvad
det kostade på att skiljas, det vet blott de
tre och en till. Nu sitta de båda systrarna
ensamma och arbeta både natt och dag för
att sammanspara några riksdaler till respen-
ningar, när vår bror får sig eget hus der
borta och kan kalia dem efter sig.
När man en het sommardag spatserar på
hufvudstadens gator och stannar under mar-
kisen, der en fotografilåda hänger, kan man
hafva en njutniog, som fullkomligt kan sättas
vid: sidan af hvilken annan som helst. Man
får en inblick i hela den goda hutvudstadspu-
blikens offentliga och enskilda lif. Der äro
först alla offentliga personer, skådespelare,
sångerskor, pepitor m. fl., som man här får
beskåda utan entråafgift. Så äro der familje-
scener, bröllopsskaror och andra högtidlighe-
ter, som menniskor icke betänka gig på att
låta Sänga ute till offentligt beskådande. Dot
kr onekligen mycken smak deri. Och så finnas
der ändtligen hela samlingar af store män,
korporationer och personligheter 0. 8. V., som
i broderlig förening sträcka upp sig och visa
gig för folket. Det är storartadt. Man berät-
tar, att i Grekland och Rom gjordes marmor-
byster af de store männen, som utställdes på
offentliga ställen, så att folket beständigt skulle
erinras om dem och deras bedrifter. Men det
var först efter det de voro döda, en eådan
ära vederfors dem, och det var pationen som
bestämde, om de voro värdiga dertill. I vår
tid, är det de store männen sjelfva, som om
basörja förherrligandet och låta uthänga sig i
lock och i led till beskådande för allt folket.
H. Schulze.