1 SilL aniotesS Svett oular Jorden hör sammanträffa med sina bröder i städerna, dö der man skildrar såsom upprorets och anarkiens härdar, emedan man på detta sätt vill upphetsa de båda samhällsklasserna mot hvarandra och dymedelst underhålla de nödiga vilkoren för en despotisk regering. (Detär Gambettas mening, att Napolen III byggt sin despotism på denna konstiga fiendtlighet mellan land och stad.) Oaktadt de många bittra stridigheterna för ögonblicket, hyser jag den fasta förhoppningen, att man både i städerna och på landet är öfvertygad om stt bonden och jordbraksarbetas ren genom gemensam tankeutveckling sko!a fästas närmare vid sin broder, borgaren i staden, hvilken i följd af sin större förmögenhet har tått en uppfostran som gör honom skicklig att vara politisk ledare. När man söker förhindra sådana sammankomster som denna, sker det blott derför att man vet, att det provisoriska tillståndet, tvetydigheten, är förbi samma dag då borgare och bönder inse och erkänna att de ha samma intressen (starka bifallsyttringar). Härpå följde i talet ett förherrligande af den 14 juli 1789, den dag då den stora revolutionen egentligen begynte, och några berömmande örd om Paris, som fortfarande arbetar på ait Ftillintetgöra don sanna Bastiljen, d. v. s. medeltiden, fimannaväldet, kupgamakten. Och med afsoende på den nuvarande pölitiska sis tuationen tillade Gambetta: Det är fortfarande folket som kämpar mot Versailles och fordrar sina kommunala rättigheter, sin författning och utlindningarnes fördrifoing ur landet. Dessa ord mottoges med lifliga applåder. Hela franska pressen har naturligtvis yttrat sig öfver detta exdiktatorns senaste uppträdande; de monarkiska bladen ogilla detsamma på det högsta, under det att de republikanska och isynnerbet de radikala tidningarne tacka Gambetta och tycka att han denna gång till och msd öfverträffat sig sjelf. Itt par exempel kunna vara nog. Journal de Paris, som nu är högra centerns d. Vv. s. orleanisternas organ, yttrar bland aanat: Gambetta synes ha privilegium på att fara omkriog i Frankrike och hålla radikala tal. Man frestas att tro, att hr Thiers har sagt åt honom som Kristus till Petrus: Gå ut i verlden och omvänd hed ningarne! Och han går ut och predikar, utan att en Buda manlig röst höjer sig mot honom, Är icke Gamboetta hr Thiers presumtive arfvinge, är han icke republikanernas hopp? — Rappel förklarar deremot å sin sida, att hela Frankrike har lyssnst till Oambettas ord i Fertå, under det att ingen numera bryr sig om den förstockade församliogen i den lilla salen i Versailica; il Den 15 dennes — skrifves från Lyon — började rättegången mot general Öremer och do BSerres, hvilken under Gambettss styrelse fungerade som rtegeringskomfbissarie i östra Frankrike, Rättegången är anställd med an: ledniog derat att en handlande från Dijon vid namn Årbinet, som blifvit orättvist beskylld för att Yara preussisk spion, afrättades under kriget. Domstolen består af följande ledamöter: marskalksrne Baraguay dHilliers; Mac Mahoa och Canrob.tt sätt geneialernä då ; Prewil, Metman och Abatucci Den: första sammankomsten upptogs af förhör med de anklagade, De BSerres påstod, att det icke vårit meningen med en af honom afsänd depåsch rörande Atbioet, ätt denssinimå skulle botraktas som en order att genast skjäta den misstänkte, en örder, som han sjelt ansåg sig icke befogad att utfärda. General Cremer åter försvarade sig meå att ban uppfattat depeschen såsom en positiv befallning, och att han. var af don åsigten att de Serres egde. befogenhet att ptfirda oh Bådan. De konservativa partierna i Spanien ha framkommit med ett gemensamt manifest, som är undertecknadt af 30 bland deras mest fram stående ledare, hvilka nästan alla varit med lemmar af den föregående ministören. Bland desamma märkas sådana namn som Serrano, Topete, Sagasta, de Blas, Groizard, Candau, Rios Rosas o. 8. v., och de uttala sig energiskt möt riksförsamliogens upplösning samt protestera äfven i öfrigt mot den af Zorilla följda politiken, Då valstriden, heter det i manifestet, icke försiggår under normala förhållanden, kunna partioroa ej deltaga deri såsöm sådana. De skola emellertid derför icke afhålla sig från att rösta. Hvarje kompromiss atvisas på det bestämdaste. Do förenade partierda ha avtagit namnet det Konstitutionela partiet, och ministören ZKofilla har nu att välja, om hon vili söka sitt stöd hos detta eller hos det republiksnska partiet, Det lärer icke vara sannt, hvad flera i tid. ningen Nazioneinförda artiklar gifvit anledning förmoda, att nemligen konung Amadeo tänker på att abdikera. FTvärtom framgår det af ett så godt som officislt meddeiande från Italien, att konung Amadeo har telegraferat till sin fader, att han var beredd. att försvara sin krona, på hvilken deposch Victor Emanuel svarade, att han gratulerade sio soa att ha fattat ett beslut, :som anstod en furste af Savoyen. oc 8 CK å ärter — (Gonom svenska telegrambyrån.) BRUSSEL den-19-jult. Dösom gjort striko i BorinagO förhålla sig stilld ;-1,000 personer hafva återgått till arbete öch ct aörrö än