Sålunda befann han sig ännu en gång i fri-
het genom en af de mest underbara rymmnin-
gar, som någonsin blifvit uttänkta eller verk-
ställda.
TJUGUANDRA KAPITLET.
Falskt spel.
Omkring klockan sju gamma afton blefvo
Jonathan Wilds begge janitscharer, efter att
ha väntat en stund i nedra förstugan i hans
hus i Old-bailey, uppkallade till audiensrum-
met. En lång och hemlig konferens egde der
rum mellan tjuftagaren och hans myrmidoner,
hvarefter de blefvo bortskickade hvar på sitt
häll. :
Så snart Jonathan blifvit allena, tände han
en lampa, öppnade den förut omtalta falluckan
och steg lönntrappan utföre. Men denva gån-
gen tog han en annan vög, än vi förut sett
honom gå, då vi varit nödsakade att följa ho-
nom på hans besök i de undre regionerna af
hans boning; han valde en smal gång till hö.
ger, som kan gick framåt, tills han kom till
en låg dörr, lik ingången till ett hvalf. Denna
dörr öppnade han och inträdde i en kammare,
hvars inre beskaffenhet fullkomligt motsvarsde
dess yttre omgifningar.
På en halmbädd i ett hörn af rummet låg
en blek, afmagrad qvinnoskepnad. Hållande
lampan öfver hennes stela, men vackra aulets-