Sålunda befann han sig ännu en gång i frihet genom en af de mest underbara rymmningar, som någonsin blifvit uttänkta eller verkställda. TJUGUANDRA KAPITLET. Falskt spel. Omkring klockan sju gamma afton blefvo Jonathan Wilds begge janitscharer, efter att ha väntat en stund i nedra förstugan i hans hus i Old-bailey, uppkallade till audiensrummet. En lång och hemlig konferens egde der rum mellan tjuftagaren och hans myrmidoner, hvarefter de blefvo bortskickade hvar på sitt häll. : Så snart Jonathan blifvit allena, tände han en lampa, öppnade den förut omtalta falluckan och steg lönntrappan utföre. Men denva gången tog han en annan vög, än vi förut sett honom gå, då vi varit nödsakade att följa honom på hans besök i de undre regionerna af hans boning; han valde en smal gång till hö. ger, som kan gick framåt, tills han kom till en låg dörr, lik ingången till ett hvalf. Denna dörr öppnade han och inträdde i en kammare, hvars inre beskaffenhet fullkomligt motsvarsde dess yttre omgifningar. På en halmbädd i ett hörn af rummet låg en blek, afmagrad qvinnoskepnad. Hållande lampan öfver hennes stela, men vackra aulets