I hettan och-kylan.
Ack, hvad jag flåsar och svettas; ax
Ingenting svalkar min flämtandoe kropp,
Jag förgås utan hopp.
Ifrån tå och till topp
Som en gris på ett stekspett jag hettas.
RötmEn mig riktigt förskräcker;
Om jag får skåda dess slut jag ej vet:
Jag år knubbig och fet,
Gjörckes simsump är het,
Isförrådet hos Berns aldrig täcker.
Svårt är att nersvälja tuggav,z
Törsten förtar hvarje dyft af: apt tit,
Men jag dricker med fit 7
Knappt nog nollgradig sprit;
Jag hat trettio grader i skuggan!
Stadens och landibygdens stugor
Hafva det qvalmigt hvarhelst det bär af;
Knappt en fläkt finns på haf...
Blir ej solsting min glaf,
Så nog sticks jag af myggor och flugor.
Slutad är landtmandens slåtter,
Stubben är gulbrun och torr sött ett krut,
Hvärje brunn sinar ut,
Och min ådra till slut
Blir väl torrliksom dötta mitt klotter.
Heltvisst från Sahara stammar --
Hvirflande Samum som far mig i syn —
gnda molntapp i isskyper: sog
om ej rensköljer hyn,
Ty den tappen ej regnsr — den dammar.
Jag mina våtvaror har i
Isskåp från Gundberg med zinkplåtar på,
Men det syns ej förslå,
Varm blir punschen ändå.
Nästan brännhett är allt hvad jag tar i.
Ett likväl skänker mig lisa,
Ty för do sköna jag ständigt är svag;
Hvilken mängd af behag
På den solvarma dag,
Då de klä sig fom forntidens. Disa,
:z kd
Ack, hvilken vexling beständigt! .
Sommar och vinter och solsken och sd, d
Ömsom frost, ömsoni-tö
Tills vi slutligen dö
Och få lugn både in- och ufvändigt,
Bors sig rtigtar på Hösten,
Packar sin kappsäck mad iskällaris,
Kör mig in i min spis,
Höjer veden i pris;
Niord her likhet imed Willman i rösten.