På sättet beror framgång, säger
ett gammalt ordspråk, hvarom en ny påmin-
nelse erhållits at Göteborgs Handelstidnings
utgifvare, som från Helsingfors skrifver föl-
jande: Der satt, en vacker dag, ett tiotal
af personer, efter slutad middag, på en bal-
kong invid Kajsaniemies restaurationssal. Det
var mest landtdagsrmän af borgarståndst, som
dit inbjudits af sin vänlige talman. Eftermid-
dagssolen glänste öfver Thölovikens lugna vat-
tenuspegel; på andra sidan frambröto de ljusa
dagrarne öfver gräsmattorna, mellan parkens
träd, Man talade öppet och frimodigt om
Finlands väl och hyste inga farhågor för fram-
tiden, lika litet som något missmod i fråga
om det närvarande. En friare offenlig ytt-
randerätt voro dock önskvärd, på det attlan-
dets regeriog och ledande män måtte lära
känna folkets tänkesätt, önskningar och bobof.
Doat anmärktes, att mycket boror der vid lag
å sättet, huru en sak säges. En gammal,
liflig man, borgmästaren T., hade tillhands två
anekdoter, en österländsk och en vesterländsk,
som kunna vara lärorika att höra äfven utom
Finland... Den österländska löd sålunda:
Det var en gång en konung, som hade
drömt, att han förlorat sina tänder. Han kals
lade till sig en af sina drömtydare och fick
till tydving: drömmen är olycklig; du skall
förlora alla dina slägtiogar, innan du går sjolf
ned i-grafven.
Konungen vredgades, kastade olyckssiaren
sitt djupaste. fävgelse och lät kalla en annan
drömtydare. Denne bugade sig och sade:
Ydrömmen, store konung, är lyckosam. Du
skall öfverlefva alla sina slägtingar. — Ko-
nuvgen gladdes och lönade spåmannen med
rika skänker.
Den vesterländska:
En girig man hade gått ned på isen; en
hjelpare skyndade till och-ropade: gif mig
din hand! — Jag kan icke gifva något,
svarade den girige, trots sin nöd. — Ena annan
hjelpare ropade - tag min hand! — Nu grep
den drunknande handen och räddades;
En liten äfventyrerska, En l1-årig
flicka, dotter till en gravör i Hamburg, fick
för någon tid sedan sådan lust att resa, att
hon en dag begaf sig hemligen bort från för-
äldrahusoat. De oroliga föräldrarne fingo några
dagar derefter ett telegram från Bergen i Norge
hvari stod att deras do:ter, som efter föregif-
vande ämnade uppsöka ett par slägtingar i
Stockholm, hade blifvit anhållen och var full
ständigt utblottad för att fullfölja resan. Huru
den lilla hade kommit så långt som till Ber-
gen, har icke blifvit upplyst.