FEEDS nero ARON Industrimötet i Köpenhamn. I afeeende på frågen om barns användande t fabrikerna, om hvilkens behandling vid industrimötet vi förut meddelat en redogörelse, återstår att tillägga, att mötet på sammanträdet sistlidne fredag nästan enhälligt godkände en af direktör Hellmann formulerad resolution, hvari uttalades önskvärdheten af att så snart som möjligt få en för de tre nordiska rikena gemensam lag, byggd på de i den svenska lagstiftningen rådande grundsateer, så att åldern, under hvilken barn ej få i fabriker användas, icke blott bestämmes, utan äfven de fabrikanter, som sysselsätta barn, åläggas att vaka öfver barnens undervisning och att anställa vid fabriken en läkare, som årligen skall afgifva rapport till vederbörlig auktoritet om barnens tillständ såväl i andligt som kroppsligt hänseende. Vid samma tillfälle förekom äfven till behandling frågan om tullförhållandena i de nordiska rikena. Diskussionen inleddes af grosshandlaren Edvard Thune med ett längre anförande om principerna för den nordiska tullagsstiftningens utveckling. Han började med en öfversigt af denna lagstiftnings historiska utveckling och påpekade, hurusom skyddssystemet efterhand blef i all dess stränghet genomfö dt i Danmark och Norge, emedan man lefde i den föreställningen att derigenom kunna framkalla en blomstrande industri, under det man i sjelfva verket genom detta system qväfde all industriel utveckling. Sverige var vid slutet af förra århundradet det mest protektionistiska land. Han påpekade vidare den ståndpunkt, industrien har nått i de tre nordiska länderna, och betonade i sammanhang dermed att norden har alla hjelpmedel, som utgöra vilkor för en högre industriel utveckling. BSlutledningen af föredraget var att tullen på råvaror bör afskaffas, att man icke skall på något sätt söka införa ett nytt Sskydd för industrien och att det skydd, som finnes, måste borttagas, likväl med nödigt afseende fästadt på bestående förhållanden. En liflig diskussion uppstod härefter, dervid fribandelsvännerna och skyddsystemets anhängare drabbade skarpt ihop. Någon resolution angående denna fråga fattades dock ej vid detta sammanträde, utan skulle detta först ske sistlidne måndag. : Vid sammanträdet i lördags sysselsatte sig mötet med frågan angående bästa medlen for befrämjande af nordens fiskerier. Fiskerintendenten Widegren från Sverige inledde lisgussionen härom. Det vore en särdeles ycklig omständighet för denna vigtiga frågas itveckling, att man samtidigt i alla tre norliska länderna söker att främja fiskerierna lels genom lagstiftningsåtgärder, dels genom ipplysande skrifter m. m. Det bästa mediet ir dock, att man icke genom oklokt fiske örminskar tillgången genom att störa lekarne ch tillintetgöra ynglet. Några fiskare anse visserligen att man bör taga hvad man kan å, emedan de inbilla sig, att det beror på illfälligheter om fisken lemnar djupen för tt uppsöka stranden; men det är dock den llmänna åsigten att vissa fisksorter aflägga vestämda besök vid hvar sin strand, och att et gäller att spara dessa sorter, om man cke rent af vill utrota dem. Hvad sötvattensfisket angår, så ha exemel från Norge och England visat, att det VN MHMHHMHHNNHHH HDL TSAR