SS VU WL — Hvilken bof? frågade Hogarth. — Jag slår vad, att han menar Jonathan Wild, sade Gay. — Ni har rätt! ropade Jack, i det han slog sig med sina fjettrade händer för bröstet. Ni har alldeles rätt! Hon är i hans våld; och jag sitter här, fjettrad till hand och fot, ur stånd att bistå henne! Nu skulle jag kunna göra en förträfflig teckning af honom! hviskade Hogarth till Gay. — Det är som jag förut har sagt, sir James, yttrade Austin till riddaren, under det denne beredde sig att gå; hvarenda olycka, som träffar honom, tillräknar han herr Wild. — Och icke utan skäl! svarade riddaren torrt. Tillåt mig bjelpa er, sir James, sade Hogarth. — Oändligen förbunden, min herre, svarade Thornhill med iskall höflighet? men jag behöfver ingen hjelp. oo Vet ni hvad, Jack? sade Gay. I dag har jag flera angelägna ärenden att uträtta; men i morgon skall jag komma bit igen, för att höra er historia till slut. . Och om jag kan göra er någon tjenst, så säg till. — I morgon är det för sent, svarade Jack med dyster uppsyn. Sedan stafletten och det öfriga blifvit hoplagda af Austin samt duken sorgfälligt bevarad, togo samtlige herrarne afsked af fången, som syntes så försjunken i sina betraktelser,