SS VU WL
— Hvilken bof? frågade Hogarth.
— Jag slår vad, att han menar Jonathan
Wild, sade Gay.
— Ni har rätt! ropade Jack, i det han slog
sig med sina fjettrade händer för bröstet. Ni
har alldeles rätt! Hon är i hans våld; och jag
sitter här, fjettrad till hand och fot, ur stånd
att bistå henne!
Nu skulle jag kunna göra en förträfflig teck-
ning af honom! hviskade Hogarth till Gay.
— Det är som jag förut har sagt, sir James,
yttrade Austin till riddaren, under det denne
beredde sig att gå; hvarenda olycka, som träf-
far honom, tillräknar han herr Wild.
— Och icke utan skäl! svarade riddaren
torrt.
Tillåt mig bjelpa er, sir James, sade Ho-
garth.
— Oändligen förbunden, min herre, svarade
Thornhill med iskall höflighet? men jag be-
höfver ingen hjelp.
oo Vet ni hvad, Jack? sade Gay. I dag
har jag flera angelägna ärenden att uträtta;
men i morgon skall jag komma bit igen, för
att höra er historia till slut. . Och om jag kan
göra er någon tjenst, så säg till.
— I morgon är det för sent, svarade Jack
med dyster uppsyn.
Sedan stafletten och det öfriga blifvit hop-
lagda af Austin samt duken sorgfälligt beva-
rad, togo samtlige herrarne afsked af fången,
som syntes så försjunken i sina betraktelser,