rande inkonseqvens blifvit af lagstiftaren
begången, kan af ingen förnekas.
Mot bibehållandet af denna straffart talar
dock mer än allt annat den omständighe-
ten, att lagstadgandet derom är ett af de
få, hvilka faktiskt strida emot den stora
grundsats, på hvilken vår lagstiftning eljest
är byggd, mnemligen likhet inför lagen.
Här, liksom t. ex: i bestämnelsen rörande
det s. k. laga försvaret4, är en bestämd
skillnad gjord mellan fattig och rik eller
en möjlighet lemnad öppen för en sådan
skillnad att blifva praxis. — Har du pen-
ningar, så är lagstiftarens. underförstådda
mening, då må du ock med böter försona
den lagöfverträdelse, hvartill du gjort dig
skyldig, en försoning, som det allmänna
rättsmedvetandet tager för god; men har
du icke penhingar, då må du dermed att din
kropp plågas tysta lagens mun och samhällets
rättsmedvetande. Ju rikare du är, desto
mindre blir alltså ditt straff; ju mera arm
och fattig. och hbjelplös du står i verlden,
desto hårdare skall du ock bestraffas! —
Det kan verkligen ifrågasättas, huruvida
icke exsamt det är en orättvisa, att den fat-
tige och den rike skall betala lika bötes-
belopp. Men ingen menniskas rättskänsla
kan finna sig tillfredsställd med en på så-
dant sätt afvägd rättvisa, att den, som hän-
delsevis har medel, skall gå jemförelsevis
fri från straff, under det den, som eger
ingenting af denna wverldens goda, skall
plikta med sin kropp på ett sätt, att der-
med tryckes vanfrejdens stämpel på ett i
öfrigt oförvitligt lif och kanske grundläggas
sjukdomar, som äldrig kunna botas! OÖOrätt-
visan häri framstår synnerligen skärande
vid förvandling af de minsta bötesbeloppen,
enär det. kortaste vatten- osh brödstraffet
är tre:dygn. -I-ändra länder, der mun varit
angelägen att i möjligaste måtto lämpa straf-
fet efter förbrytelsen, har man bestämt
minsta tiden för fängelsestraff utan all skärp-
ning i afseende på kostens nedsättande till
endast. ett. dygn eller till endast tolf timmar!-
Författaren af. 1864 års strafflag, som
visat sig så sträng och med en: sådan för-
kärlek -anbefallt -användandet af straff vid
vatten och bröd såsom förvandling af bötös-
straff; har duck märkvärdigt nog, man kunde:
säga oförklarligt nog, icke förmått vara kon-
seqvent i denna stränghet. I hans hjerta
har det nemliger funnits en öm sträng för
öfverträdare af lotteriförbudet, tullstadgan,
lotsreglementet m. Al. förordningar, ty des
böter, som sådana förbrytare kunna ådömas,
har han tillåtit att hädanefter såsom hittills!
få, vid: bristande tillgång, förvandlas till
enkelt fängelse. .
Försök att få bort denna art förvandlings-
straff hafva blifvit gjorda vid flera riksda-
gar, ehuru förgäfves, och det torde få gälla
som ett ytterligare ganska stort skäl för nöd-
vändigheten af en reform, att en gent emot:
det bestående så betänksam och försigtig
man, som kammaärrättsrådet Kinmanson,
mycket. ifrigt arbetade för en lagförändring
i här antydda syfte, Det skulle vara att
med alltför tröstlös blick se hän mot fram-
tiden öm man tviflade på att hans verk i
denna del icke skulle upptagas och bringas
till en god utgång!
Lika litet .som.statsmakterna genom. så-
dana drakoniska straffarter valt de rätta
medlen för uppehållande och stärkande af
nationens moraliska krafter och sedliga lif,
PEN RN fr a LE PET ao rt sr SNEEETNEUINEINESAARSNA TEARS