rande inkonseqvens blifvit af lagstiftaren begången, kan af ingen förnekas. Mot bibehållandet af denna straffart talar dock mer än allt annat den omständigheten, att lagstadgandet derom är ett af de få, hvilka faktiskt strida emot den stora grundsats, på hvilken vår lagstiftning eljest är byggd, mnemligen likhet inför lagen. Här, liksom t. ex: i bestämnelsen rörande det s. k. laga försvaret4, är en bestämd skillnad gjord mellan fattig och rik eller en möjlighet lemnad öppen för en sådan skillnad att blifva praxis. — Har du penningar, så är lagstiftarens. underförstådda mening, då må du ock med böter försona den lagöfverträdelse, hvartill du gjort dig skyldig, en försoning, som det allmänna rättsmedvetandet tager för god; men har du icke penhingar, då må du dermed att din kropp plågas tysta lagens mun och samhällets rättsmedvetande. Ju rikare du är, desto mindre blir alltså ditt straff; ju mera arm och fattig. och hbjelplös du står i verlden, desto hårdare skall du ock bestraffas! — Det kan verkligen ifrågasättas, huruvida icke exsamt det är en orättvisa, att den fattige och den rike skall betala lika bötesbelopp. Men ingen menniskas rättskänsla kan finna sig tillfredsställd med en på sådant sätt afvägd rättvisa, att den, som händelsevis har medel, skall gå jemförelsevis fri från straff, under det den, som eger ingenting af denna wverldens goda, skall plikta med sin kropp på ett sätt, att dermed tryckes vanfrejdens stämpel på ett i öfrigt oförvitligt lif och kanske grundläggas sjukdomar, som äldrig kunna botas! OÖOrättvisan häri framstår synnerligen skärande vid förvandling af de minsta bötesbeloppen, enär det. kortaste vattenosh brödstraffet är tre:dygn. -I-ändra länder, der mun varit angelägen att i möjligaste måtto lämpa straffet efter förbrytelsen, har man bestämt minsta tiden för fängelsestraff utan all skärpning i afseende på kostens nedsättande till endast. ett. dygn eller till endast tolf timmar!Författaren af. 1864 års strafflag, som visat sig så sträng och med en: sådan förkärlek -anbefallt -användandet af straff vid vatten och bröd såsom förvandling af bötösstraff; har duck märkvärdigt nog, man kunde: säga oförklarligt nog, icke förmått vara konseqvent i denna stränghet. I hans hjerta har det nemliger funnits en öm sträng för öfverträdare af lotteriförbudet, tullstadgan, lotsreglementet m. Al. förordningar, ty des böter, som sådana förbrytare kunna ådömas, har han tillåtit att hädanefter såsom hittills! få, vid: bristande tillgång, förvandlas till enkelt fängelse. . Försök att få bort denna art förvandlingsstraff hafva blifvit gjorda vid flera riksdagar, ehuru förgäfves, och det torde få gälla som ett ytterligare ganska stort skäl för nödvändigheten af en reform, att en gent emot: det bestående så betänksam och försigtig man, som kammaärrättsrådet Kinmanson, mycket. ifrigt arbetade för en lagförändring i här antydda syfte, Det skulle vara att med alltför tröstlös blick se hän mot framtiden öm man tviflade på att hans verk i denna del icke skulle upptagas och bringas till en god utgång! Lika litet .som.statsmakterna genom. sådana drakoniska straffarter valt de rätta medlen för uppehållande och stärkande af nationens moraliska krafter och sedliga lif, PEN RN fr a LE PET ao rt sr SNEEETNEUINEINESAARSNA TEARS