ligen är, och ändå hemfalla under tillfällig
svaghet. vid väljandet af det rätta uttrycket
för hvad man vill säga, och man kan fram-
förallt vara en skarpsinnig man, något som
hr N. äfven onekligen är, men ändå vara så
bortkommen när det gäller att uppträda
inför domstol, der så mycket beror på form
och ett visst slag af fintlighet, att man en-
samt derför drar det kortaste strået.
För att nu öfvergå till vårt ogentliga
ämne, eller vatten- och bröd-straffet såsom
förvandlingsstraff, så torde det först vara
skäl erinra derom, att Sverige har den tvs-
tydiga äran att ensamt bland de civilise-
rade nationerna — åtminstone bland dem,
hvilka på senare tider medhunnit några
genomgripande reformer i sin strafflagstift-
ning — bibehålla denna straffart sådan den
till formen hos oss förekommer. I Norge
och Danmark finnes visserligen detta straff,
utom för vissa gröfre brott, jemväl som för-
vandlingsstraff, men — märk väll — endast vil-
korligt, beroende dels på särskild pröfning,
dels på den: bötfälldes fria val, och i hvil-
ket fall som helst med iakttagande af vissa
uppskofsdagar vid tillämpningen. Preussen
har utvisat från sin allmänna brottmålslag-
stiftning denna straffart. I Frankrike fin-
nes den ej; i England icke heller.
Att denna straffart bibehållits i vår straff-
lag, som ej är äldre än från 1864, måste
sålunda med exemplen utifrån förefalla gan-
ska besynnerligt. I ännu märkligare ljus
måste detta förhållagxde framstå,. då man
finner att båda de komitåer, söm voro till-
satta för att afgifva förslag till en med
tidsandan och det mer utvecklade rättsbe-
greppet bättre öfverensstämrmande brottmåls-
lagstiftning, nemligen lagkommissionen och
lagberedningen, bamstämmigt uttalat den åsigt,
att. böter icke borde, vid saknad tillgång, för-
vandlas till anxa! slag af fängelse än det
af lindrigaste beskaffenhet. Den ovanliga
stränghet, som 1864 års strafflag i detta
som många andra fall visar, är sorglig, ty
— om man vill alldeles börtse från det indi-
viduela onda den åstadkommer — den ådra-
ger vårt land en misstanke att rättsmedye-
tandet här är mindre utveckladt än hos andra
folk eller att svenskarne ej -kunnat, eller
af liknöjdhet ej velat, tillgodogöra sig andra
länders längre gångna erfarenhetsrön.
-Det är ju också ett faktum, att bland de
anförda staterna, inom hvilket sådant fän-
gelsestraff ännu användes, Sverige ensamt
bestämt detsamma såsom ovilkorligt förvand-
lingsstraff, då tillgång till böter saknas,
sämt att i Sverige ensamt blifvit ifrågasatt
att detta straff i allmänhet kan verkställas
utan våda för den bötfälldes helsa och utan
inskjutande af vissa uppskofsdagar, hvarun-
der vanlig kost finge tilldelas fången!
Vill man icke fästa afseende vid den
omständigheten, att straff vid vatten och
bröd är en qvarlefva af de allt mer för-
svinnande straff, genom hvilka man i sitt
kristligt kärleksfulla sinne åsyftade att
omedelbart tillfoga ett kroppsligt ondt, så
måste man dock så mycket allvarsammare
taga i betraktande, att detta bestraffnings-
sätt, ehuru blott afsedt att motsvara den
minsta strafpåföljd, som lagen bestäm-
mer, eller böter, likväl är af Vida svå-
rare art än det som tillämpas på till och
med vissa tarbota broit, för hvilka straffet
lyder på fängelse utan någon skärpning i
afseende på -fångkosten. . Att här en upprö-
Nån HE NE ytter de AN Ren ert RT NR DN MR fr gr oR ten VM ARE SET VER tr Co SLA RNE keet We AT JT