ligen är, och ändå hemfalla under tillfällig svaghet. vid väljandet af det rätta uttrycket för hvad man vill säga, och man kan framförallt vara en skarpsinnig man, något som hr N. äfven onekligen är, men ändå vara så bortkommen när det gäller att uppträda inför domstol, der så mycket beror på form och ett visst slag af fintlighet, att man ensamt derför drar det kortaste strået. För att nu öfvergå till vårt ogentliga ämne, eller vattenoch bröd-straffet såsom förvandlingsstraff, så torde det först vara skäl erinra derom, att Sverige har den tvstydiga äran att ensamt bland de civiliserade nationerna — åtminstone bland dem, hvilka på senare tider medhunnit några genomgripande reformer i sin strafflagstiftning — bibehålla denna straffart sådan den till formen hos oss förekommer. I Norge och Danmark finnes visserligen detta straff, utom för vissa gröfre brott, jemväl som förvandlingsstraff, men — märk väll — endast vilkorligt, beroende dels på särskild pröfning, dels på den: bötfälldes fria val, och i hvilket fall som helst med iakttagande af vissa uppskofsdagar vid tillämpningen. Preussen har utvisat från sin allmänna brottmålslagstiftning denna straffart. I Frankrike finnes den ej; i England icke heller. Att denna straffart bibehållits i vår strafflag, som ej är äldre än från 1864, måste sålunda med exemplen utifrån förefalla ganska besynnerligt. I ännu märkligare ljus måste detta förhållagxde framstå,. då man finner att båda de komitåer, söm voro tillsatta för att afgifva förslag till en med tidsandan och det mer utvecklade rättsbegreppet bättre öfverensstämrmande brottmålslagstiftning, nemligen lagkommissionen och lagberedningen, bamstämmigt uttalat den åsigt, att. böter icke borde, vid saknad tillgång, förvandlas till anxa! slag af fängelse än det af lindrigaste beskaffenhet. Den ovanliga stränghet, som 1864 års strafflag i detta som många andra fall visar, är sorglig, ty — om man vill alldeles börtse från det individuela onda den åstadkommer — den ådrager vårt land en misstanke att rättsmedyetandet här är mindre utveckladt än hos andra folk eller att svenskarne ej -kunnat, eller af liknöjdhet ej velat, tillgodogöra sig andra länders längre gångna erfarenhetsrön. -Det är ju också ett faktum, att bland de anförda staterna, inom hvilket sådant fängelsestraff ännu användes, Sverige ensamt bestämt detsamma såsom ovilkorligt förvandlingsstraff, då tillgång till böter saknas, sämt att i Sverige ensamt blifvit ifrågasatt att detta straff i allmänhet kan verkställas utan våda för den bötfälldes helsa och utan inskjutande af vissa uppskofsdagar, hvarunder vanlig kost finge tilldelas fången! Vill man icke fästa afseende vid den omständigheten, att straff vid vatten och bröd är en qvarlefva af de allt mer försvinnande straff, genom hvilka man i sitt kristligt kärleksfulla sinne åsyftade att omedelbart tillfoga ett kroppsligt ondt, så måste man dock så mycket allvarsammare taga i betraktande, att detta bestraffningssätt, ehuru blott afsedt att motsvara den minsta strafpåföljd, som lagen bestämmer, eller böter, likväl är af Vida svårare art än det som tillämpas på till och med vissa tarbota broit, för hvilka straffet lyder på fängelse utan någon skärpning i afseende på -fångkosten. . Att här en uppröNån HE NE ytter de AN Ren ert RT NR DN MR fr gr oR ten VM ARE SET VER tr Co SLA RNE keet We AT JT