av v-J ABLYULLVLW an SRV VW I
Vandrande bref. Tidningen Amerika
berättar följande:
Medan vi äro i farten med att meddela
exempel på skriftställeri, kunna vi gerna om-
nämna en karakteristisk epistel, som likt ett
sviohugg i ordets egentliga mening gått till-
baka. Ifrågavarande stilpraf af den högro
genren har utgått från Newsygo i Michigan
och anlände efter mycken handtering till Hu
Saren gren Brantåsa Wäx Jö Asheda Soken
Europa SWeden. Episteln som bredvid sig
hade Allanliniens adresskort (hvilket brefskrif
varen påstår vara en vexel) hade följande ut-
seende:
Not amerika men had du hör du min kära
Avgust gren Jag får tacka dig för din rediga bi-
talning men du Boböt icke tro att jag blir uttfattig
för kom ihåg att dett jag håller mig med dett får
du fe efter du är bållen för en skojjare hvars du
kommer visst är jag ond på dig men jag skall
förmana dig att visa dig i stockholm för då setter
polisen dig på längholmen men för all dell res
icke till amerika då hänger di dig för här får
inga tjuvar och skjälmar hvara och visa dig icke
för mina ögon för då blir du olyglig då lefver du
icke länge ditt a: stort As och jag skall Tacka
din fader för han höll med dig om dina Skelm
Stycken och skojeri. men du kan bhelsa gustaf
åkerman samt hans son att det var en redelig
Dräng honom tycker jag mycket om men dig kan
jag icke ha för dem som vill lura mig dom kan
jag icke ha i min vedbod jag skall Lära dig veta
alt jag har helsan och mår bra och glad Strand
är en duglig kar men du kan skrifva svar på bref-
vett om du duger till nu kan du få lösa ett par
tre bref så jag tänker att dett skall icke vara så
mycket qvar på 2 Rd 2 öre för all del res icke
till amerika för här får inga lathundar vara och
inga skelmmar för dom hänger di Så fort di kom
mer i land här har du en växell till att lösa bref-
vet mäd.
Detta kostliga opus passerade till Vexiö,
der adressaten nog anträffades, men han vä-
grade att utlösa detsamma och vederbörande
posttjenstemän voro nödsakade att sända det
dit, hvarifrån det kommit. Så seglade det åter
öfver Atlanten, öppnades och lästes i Washing-
ton, gick derifrån till Chicago och sedan . ..
baklänges så långt det kom. I den sistnämda
staden kom det i händerna på Svenska Ame-
rikanarens redaktion och medföljde i tryck
dess spalter till Europa, ja till Sverige, intogs
i svenska tidningar och gick tillbaka till Ame-
rika igen. Gör maken till det, den eom kan!
Ean lörd man mötte under en vandring
i skogen en bondpojke, som samlade svampar,
och gjorde honom uppmärksam på, att det
fanns åtskilliga giftiga sorter bland dem, han
hade i sin korg. Det gör detsamma, sva-
rade pojken lugnt, för jag ska sälja dem åt
h rrskapet på herregården. — Inte äter vi
tocke der, inte.
Ett norskt orfginal. Flera år har
man i Norge gjort sig lustig öfver en originel
gammal tyr, känd under namnet Pjalte Hans.
Han var alltid iklädd 4 rockar, 4 västar, 4 å
5 par byxor, den ena omgången utanpå den
andra, i det ban nämligen dubblerade kläderna
alltefter som de började lida af tidens åver-
kan. Denna person existerar ännu, heter det i
Morgenbladet, och gör fortfarande i hög grad
skäl för sitt namn, om han än på senaste ti-
den antagit ett alldeles nytt system för sin
beklädnad.
Han påträffades nyligen på Näsodden och
hade då för afsigt att vandra genom staden,
hvilken tur han antog skulle upptaga 3 må
nader, i det han på grund af det besvär, hans
påklädniog medför, icke kan komma längre på
dagen från det ena huset till det andra. Att
detta också förhöll sig riktigt iskttog en man,
hos hvilken han en qväll iofann sig och fick
mat och logis. Mannen väckte Pjalte Hans
kl. 7 på morgonen och denne började genast
sin toalett; men trots all använd flit, blef han
icke färdig dermed förr än kl. 5 på e. m.
Men hans beklädnad är också något högst
ovanlig. Af sådana kläder, som annat folk
vanligen brukar, begagnar han endast ett par
nedhasade skor. Han har icke tröja, icke väst,
icke byxor, icke kalsonger, icke strumpor, icke
skjorta. Hela hans drägt består endast af en
otrolig massa lappar, trasor och remsor, som
han binder på sig med en mängd olika slags
band och hvilkas mängd naturligtvis vuxit i
betydlig grad under de 30 år han under stän-
dig omsorg för sin klädsel vandrat omkriog i
städerna. Han är nu tilltalad för tigseri och
inställd. för rätta. Hans vandringar komma
väl nu för någon tid att aflösas af ett stilla-
sittande lif, men då han slipper ut igen, åter-
faller han väl i sina gamla vanor och ikläder
sig sin förra skrud. Då man är 60 år gam-
mal, är det icke så lätt att anlägga nya mod.
Ett löjligt uppträde egde nyligen
rum i Hydepark. En man, som hade druckit
något för mycket, fick nemligen det infallet
att taga sig ett oad i Serpentince i sällskap
med sin apa. Då denna kom i det våta ele-
montet, började hon springa rundt omkring
på sin herres hufvud, i det hon hoppade från
den ena skuldran till den andra, och derige-
nom snoddes hennes kedja omkring mannens
hals. Till hälften 1väfd, sjönk denne till bot-
ten. Då apan märkte att hon drogs med un
der vattnet, utstötte hon ömkliga skrik. En
uppsyningsman sprang ut i en båt och fick
fast i djuret, gom var nära att drunkna. Men
då han sknlla draga apan uppi båten, märkte
han till sin förvåning, att vid samma kedja
hängde ett annat djur, nemligen den olycklige
simmaren. Medan man höll på att återväcka
honom till lifvet, ditkom hans hustru och gaf
honom ett par duktiga örfilar, som ögonblick-
ligen återkallade honom till lifvet.