av v-J ABLYULLVLW an SRV VW I Vandrande bref. Tidningen Amerika berättar följande: Medan vi äro i farten med att meddela exempel på skriftställeri, kunna vi gerna omnämna en karakteristisk epistel, som likt ett sviohugg i ordets egentliga mening gått tillbaka. Ifrågavarande stilpraf af den högro genren har utgått från Newsygo i Michigan och anlände efter mycken handtering till Hu Saren gren Brantåsa Wäx Jö Asheda Soken Europa SWeden. Episteln som bredvid sig hade Allanliniens adresskort (hvilket brefskrif varen påstår vara en vexel) hade följande utseende: Not amerika men had du hör du min kära Avgust gren Jag får tacka dig för din rediga bitalning men du Boböt icke tro att jag blir uttfattig för kom ihåg att dett jag håller mig med dett får du fe efter du är bållen för en skojjare hvars du kommer visst är jag ond på dig men jag skall förmana dig att visa dig i stockholm för då setter polisen dig på längholmen men för all dell res icke till amerika då hänger di dig för här får inga tjuvar och skjälmar hvara och visa dig icke för mina ögon för då blir du olyglig då lefver du icke länge ditt a: stort As och jag skall Tacka din fader för han höll med dig om dina Skelm Stycken och skojeri. men du kan bhelsa gustaf åkerman samt hans son att det var en redelig Dräng honom tycker jag mycket om men dig kan jag icke ha för dem som vill lura mig dom kan jag icke ha i min vedbod jag skall Lära dig veta alt jag har helsan och mår bra och glad Strand är en duglig kar men du kan skrifva svar på brefvett om du duger till nu kan du få lösa ett par tre bref så jag tänker att dett skall icke vara så mycket qvar på 2 Rd 2 öre för all del res icke till amerika för här får inga lathundar vara och inga skelmmar för dom hänger di Så fort di kom mer i land här har du en växell till att lösa brefvet mäd. Detta kostliga opus passerade till Vexiö, der adressaten nog anträffades, men han vägrade att utlösa detsamma och vederbörande posttjenstemän voro nödsakade att sända det dit, hvarifrån det kommit. Så seglade det åter öfver Atlanten, öppnades och lästes i Washington, gick derifrån till Chicago och sedan . .. baklänges så långt det kom. I den sistnämda staden kom det i händerna på Svenska Amerikanarens redaktion och medföljde i tryck dess spalter till Europa, ja till Sverige, intogs i svenska tidningar och gick tillbaka till Amerika igen. Gör maken till det, den eom kan! Ean lörd man mötte under en vandring i skogen en bondpojke, som samlade svampar, och gjorde honom uppmärksam på, att det fanns åtskilliga giftiga sorter bland dem, han hade i sin korg. Det gör detsamma, svarade pojken lugnt, för jag ska sälja dem åt h rrskapet på herregården. — Inte äter vi tocke der, inte. Ett norskt orfginal. Flera år har man i Norge gjort sig lustig öfver en originel gammal tyr, känd under namnet Pjalte Hans. Han var alltid iklädd 4 rockar, 4 västar, 4 å 5 par byxor, den ena omgången utanpå den andra, i det ban nämligen dubblerade kläderna alltefter som de började lida af tidens åverkan. Denna person existerar ännu, heter det i Morgenbladet, och gör fortfarande i hög grad skäl för sitt namn, om han än på senaste tiden antagit ett alldeles nytt system för sin beklädnad. Han påträffades nyligen på Näsodden och hade då för afsigt att vandra genom staden, hvilken tur han antog skulle upptaga 3 må nader, i det han på grund af det besvär, hans påklädniog medför, icke kan komma längre på dagen från det ena huset till det andra. Att detta också förhöll sig riktigt iskttog en man, hos hvilken han en qväll iofann sig och fick mat och logis. Mannen väckte Pjalte Hans kl. 7 på morgonen och denne började genast sin toalett; men trots all använd flit, blef han icke färdig dermed förr än kl. 5 på e. m. Men hans beklädnad är också något högst ovanlig. Af sådana kläder, som annat folk vanligen brukar, begagnar han endast ett par nedhasade skor. Han har icke tröja, icke väst, icke byxor, icke kalsonger, icke strumpor, icke skjorta. Hela hans drägt består endast af en otrolig massa lappar, trasor och remsor, som han binder på sig med en mängd olika slags band och hvilkas mängd naturligtvis vuxit i betydlig grad under de 30 år han under ständig omsorg för sin klädsel vandrat omkriog i städerna. Han är nu tilltalad för tigseri och inställd. för rätta. Hans vandringar komma väl nu för någon tid att aflösas af ett stillasittande lif, men då han slipper ut igen, återfaller han väl i sina gamla vanor och ikläder sig sin förra skrud. Då man är 60 år gammal, är det icke så lätt att anlägga nya mod. Ett löjligt uppträde egde nyligen rum i Hydepark. En man, som hade druckit något för mycket, fick nemligen det infallet att taga sig ett oad i Serpentince i sällskap med sin apa. Då denna kom i det våta elemontet, började hon springa rundt omkring på sin herres hufvud, i det hon hoppade från den ena skuldran till den andra, och derigenom snoddes hennes kedja omkring mannens hals. Till hälften 1väfd, sjönk denne till botten. Då apan märkte att hon drogs med un der vattnet, utstötte hon ömkliga skrik. En uppsyningsman sprang ut i en båt och fick fast i djuret, gom var nära att drunkna. Men då han sknlla draga apan uppi båten, märkte han till sin förvåning, att vid samma kedja hängde ett annat djur, nemligen den olycklige simmaren. Medan man höll på att återväcka honom till lifvet, ditkom hans hustru och gaf honom ett par duktiga örfilar, som ögonblickligen återkallade honom till lifvet.