rr —21x r AA AHH4- I--,-,- ooo
En stor samhällsfråga.
TIL.
I föregående uppsats antyddes de åtgär-
der, som staten på lagstiftningsväg bör en-
ligt hr Olivecronas åsigt, vidtaga för att
uppnå ett bättre resultat än hittills med
brottslingars bestraffning. Det är dock icke
ensamt genom yttre medel, icke ensamt ge-
nom tvång, Bom en sådan sinnesförändring
kan åstadkommas hos fångarne, att straffet
verkar till förbättring och sålunda åter-
skänker dem åt samhället. Icke heller har
cellens ensamhet, hvaraf så mycket vänta-
des innan man ännu hade någon säker er-
farenhet om cellsystemets verkan, visat till-
fredsställande resultater i afseende på fån-
garnes moraliska tillstånd; tvärtom har man
funnit att längvarigt ensamhetsfängelse ned-
sätter själsförmögenheterna och förhärdar
sinnet samt gör fången ännu mindre mot-
taglig för straffets uppfostrande förmåga än
han tilläfventyrs förut varit.
Under sådana omständigheter och då det
lär vara ett obestridligt faktum att det
stora flertalet fångar inkommit på brottets
bana af den orsak, att de inom sig sak-
nat en lefvyande verksamhet af de moraliska
krafter, hvilka alltid, der de finnas vakna,
utgöra en motvigt mot frestelsen — när,
med ett ord, de flesta brotten leda sitt ur-
sprung från en bristfällig uppfostran, så
anger insigten härom äfven det bästa medel,
genom hvilket man, så att säga, på en inre
väg kan komplettera de yttre medlens brist-
fälligheter. Men måste söka väcka fångar-
reg slumrande moraliska krafter till verk-
samhet, man måste i möjligaste mån söka
ersätta hvad som fattas i deras uppfostran!
För att vinna detta inom fångvården vig-
tiga mål - föreslår justitierådet Olivecrona
två utvägar: 1:0 de unga förbrytarnes skil-
jande från de till mognad ålder komne ;
2:0 de förre böra undergå en penitentiär
behandling vid särskildt för dem inrättado
förbättringsanstalter och för de senare bör
ett tillräckligt antal lärare vid fängelserna
anställas, lärare med full medvetenhet om
den stora och svåruppfyllda pligt, som med
detta lärarekall är förbunden,
Båda dessa medel hafva med synner-
lig. framgång blifvit använda i utlandet,
det förra synnerligast i Frankrike och
Belgien i form af 8 k. jordbrukskolo-
nier, det senare i Irland. Författaren, som
på ort och ställe tagit kännedom om såväl
de använda metoderna som de vunna resul-
taterna, redogör omständligt derför, och
denna afdelning i hans skrift är en af de
intressantaste. Hvad som är en vigtig sak
för genomförandet just af dessa båda refor-
mer är, att de för staten icke skulle med-
föra någon, åtminstone ingen afsevärd, pe-
kuniär uppoffring. För att fi medel till
lärarnes aflöning föreslår hr O., i öfverens-
stämmelse med den åsigt han förut sökt
framhålla, att minska fångkosten. Den be-
sparing, som uppstode af en minskning t. ex,
af 20 öre i veckan pr fårge — en minsk-
ning, som alls icke lemnar rum för några
berättigade farhågor att fångarne derigerom
skulle komma att lida nöd -— skulle för
året visa en sammanlagd summa af icke
mindre än 100,000 rdr, d. v. 8. mer än
tredubbla beloppet af puvarande anslag till
samtliga fångpredikanternes aflöninzr, eller
30,175 rdr. Med en sådan summa skulle I