Utrikes-Nyheter, Spanske konseljpresidenten Zorilla har nu utfärdat en rundskrifvelse, innehållande den nya regeringens program. Deri säges, att re geringen skall kraftigt bekämpa upproret med tillbjelp af den lojala armån, flottan och bor garemilisen. Införande af jurydomstolar utlofvas, ätvensom af en armåreform, som afskaffar konskriptionen. Regeringen skall motarbeta den religiösa ofördragsamheten och rikta sin synnerliga uppmärksamhet på förbättrandet af finanserna. Det är dess fasta beslut att till hvad pris som helst upprätthålla det spanska områdets integritet och undertrycka upproret på Kuba. Hvad den bebådade borgaremilisen angår, har regeringen redan gjort allvar deraf. Det heter, att med det snaraste 40,000 nya gevär skola utdelas. Som bekant, kostade det år 1869 mycken blodsutgjutelse och många be. svärligheter att förmå borgaremilisen i de spanska städerna att utlemna sina vapen. Att Zorilla pu åter beväpnar den stora massan tyckes antyda att han vill skaffa sig en mot vigt mot den ordinario armån. Under de senare månaderna har en doktor Houard varit föremål för en liflig skriftvex ling mellan Föronta staterna och Spanien, hvilken slutligen från Amerikas sida antagit en ganska hotfull karakter. MBSaken är följande: På Kuba lefver en doktor Houard, som har amerikansk borgarrätt, ehuru han i 27 års tid vistats på den spanska ön, der han vunnit rykte som skicklig läkare. För mer än ett är sedan blef Houard häktad af den spanska styrelsen på blotta misstarken att vara vänligt stämd rot de upproriske kuba. nerne. Han fördes till ett fängelse och qvarhölls der, på äkta spanskt vis et: helt år, utan att man företog ransakning i målet. Slutligen släpades han iuför krigsrätt, vittoen af ganska tvifvelaktig art framhades emot honom, och på deras utsago dömdes han till 8 års fästniogsarbete. Det förnämsta af de vittoen, på hvilkas ord han fälldes, en man vid namn Capote, har sedermera med ed styrkt, att han vittnade falskt af fruktan för att blifva mördad af det spanska brödraskap, som kalJar sig de kubansko trivillige. De amerikanske konsulerne i Cienfuegos och Havanna gjorde sitt yttersta för att ådsagalägga, att fången var amerikansk medborgare: men detta förnekades af öns spanska myndigheter, som, äfven de, stå under de kubansko frivilliges skräckvälde. Under tiden fördes fången från sitt fängelse i Cienfuegos till Havanna, för att der uttjena sitt straff. Der afrakade man honom håret och skägget, iklädde honom fästningfångens drägt oeh höll honom till tvångsarbete. För att han ej tillika smiddes i fotbojor, hade han att tacka amerikanske konsulns inflytande hos fästningskommen danten, Men efter någon tids förlopp kom åbud, att han skulle föras till Spanien. Då ades han i jern, och det var i en skrud af skramlande länkar han, sjuk och kraftlös, landsattes i Cadiz, för att derifrån forslas till Spaniens ohyggligaste fängelse, presidiet i Ceuta, på afrikanska kusten midt emot Gibraltar. Fången hade under hela tiden förklarat sig vara amerikansk medborgare, och då hans påstående, i trots af kubanska styrelsens förnekande, tycktes ha grunder för sig, äskade Amerikas charg6 daffaires, hr Adee, att åtminstone bojorna skulle aftagas honom och att han mätte få intagas å sjukhuset i Cadiz, tills han hunnit hemta krafter att fortsätta sin sorgliga färd till Ceuta. Så stod saken, när det ändtligen hade lyckats amerikanska regeringen att vinna otvifvelsktiga vittnesbörd om att Houard aldrig varit spansk undersåte. Kubanska styrelsens orättrådiga uppförande och de falska vittnes