Fate
ev
-
— Utrikes-Nyheter.
Do spanska tidniogarne meddela innehållet
af ett bref, som blifvit skrifvet till konung
Vietor Emanuel af Spaniens nuvarande kon-
seljpresident Zorilla ungefär vid den tid, då
denne; misströstande om fosterlandet, afsade
sig! riksdagsmannakallst och förklarade sin
önskan vara att återgå till privatlifvet. Denna
märkliga skrifvelse, daterad den 23 maj, är af.
följande lydelse: -
Sire. :
Underrättelsen om att jag afsagt mig för
troendet att vara ledamot at riksförsamlingen
samt beslutit, för det närvarande åtminstone,
helt och hållet draga mig: tillbaka från det
offentliga lifvet bör ej ha öfverraskat ers ma-
jestät efter de fem bref, hvari jag baft äran
för eder framlägga mina åsigter. Jag har
trott och jag tror, att eder höge sons krona
kan räddas och hans dynasti beotryggas endast
genom omfattandet af en väsentligen revo-
Jutionär politik, som skulle definitivt omintet-
göra de konservatives och carlisternas för-
hoppningar och på samma gång förqväfra de
republikanska fröen.
Långt iffån att så göra, följör ers-maje-
stätg son en försoningspolitik, som i Italien
kanske skulle vara nyttig, men hvilken i Spa-
nien verkar mycket ondt i följd af karakte-
rernas olikhet. Det är försoningspolitiken som
underhåller alphonsisternas förhoppningar och
som möjliggjort den carlistiska resniogen, hvil-
ken är så mycket mindre att förakta som
den skyddas af religionens täckmantel.
Under en så allvarsäri situation har jag,
då jag förutser, stt ers majestäts höge son
måste. bli störtad och arfvet efter honom till-
falla anciögen alphonsisterna eller carlisterna,
samt då jag märker att intet afseende fästes
vid mina Krligt menade råd, Beslutit återgå
till privatlifvet, för att icke bli medbrottsling
i en dylik katastrof samt för att slippa erfara
den sorgen att bevittna densamma.
sJag skulle vilja offra mitt blod för denna
olyccas förebyggande, eftersom mina råd tjo-
nat till intet; men åtminstone skall jag på
min tillflyktsort bedja Gud upplysa depone
konung, som var revolutionens hopp, på det
hån måtte bespara vårt olyckliga folk de nya
pröfningar, som hota detsamma.
Det republikanska partiet i Versailles höll
midsommardagen en stor bankett till minne af
en bland franska revolutionens bjeltar, gene-
ral Hochej segraren från Wissombourg och
Quiberoti samt Vendee-upprorets betvingare.
Gambetta, hvilken deltog i-banketton jemta
talrika medlemmår af venstern och veneira
centern (inalles omkring 250 personer, säges
det), uppträdde dervid bed ett tal; för hvil-
aet han skördade utomordentligt bifall, Han
talade om Frankrikes storhet och i synnerhet öm
dess moraliska kraft, som det ou gällde att
återupprätta. ln sann politisk pånyttfödelse
var i hans tanke omöjlig utan en starkt Orga-
niserad och disciplinsrad arm6, på detta mål
porde alla strätvanden yara riktade under de
närmaste åren. Härefter-mitalade sig Gam-
betta med bitterhet om revolutionens utsväf-
ningar. Han vände sig med en innerlig hön
till de arbetande klasserna, att de måtte låta
eina chimerer och. vanyettiga fantasior fara
samt hellre tillegnå sig den store general
Hoches valspråk: Jag-gör till nytta hvad
jag gör. Talaren slutade -med att anhbefalla
den moderna demokratien följande lösen;
sArbete, arbete och ständigt arbetel
Gambetta belönades för detta tal med länge
ihållande applåder samt med lyckönskningar
af sina vänder, bland andra af Feray, en af
vonstra centerns främste ledare... Vidare må
anmärkas, stt deputeradon Rameau; maire i
Versailles, som förde ordöt vid banketten,
enast--vid-.festens början hade uppläst eft
brof från Thiers sekreterare Barthelemy. St
Hilaire, hvari republikens president beklagade
att, han iöke kunde. deltaga i depus festliga
tillställniog. Barthelemy St Hilgire hade i
slutet af brefvet uttalat de; bästa önskningar
för republikens upprjtehållande, -hyilka mot