-— Jag förstår inte hvad ni menar, sade
fru Sheppard.
— Nå, för att förklara mig tydligt då, fort-
for Winifred, så skall jag berättta er, att min
far har frågat mig om jag hade någonting
emot att få er till mor.
— Och hvad svarade ni på det? frågade
enkan med ovanlig ifver.
— Kan ni inte gissa? svarade Winifred och
kastade sina armar omkring hennos hals. Att
han aldrig kunde ge mig en mor, som jag
tyckte mera om.
— Winifred, sade. fru Sheppard efter ett
kort uppehäll, hvarunder hon syntes öfver-
väldigad af sina känslor; Winifred, sade hon
med stadig röst, under det hön sakta gjorde
sig lös från den unga flickans omfamning, ni
måste afråda er far från detta steg. -
— Hvad säger ni! utropade Winifred. Tror
ni då, att ni inte skall kunna älska honom?
— Älska honoml upprepade enkan. Den
känslan är död inom mitt bröst. Den enda
kärlek jag kan hysa är för min arme förlorade.
eon. Jag kan högakta och vörda er far; men
älska honom, så Bom han förtjenar älskas, det
kan jag inte. :
— Er aktning är allt hvad han begär, fort-
for Winifred,
— Den eger hen och skall alltid ega den,
svarade fru Sheppard med den mest passione-
rade ton. Han har min gränslösa tacksamhet,
min oinskränkta tillgifvenhef: Men jag är