nn La ra
En stor samhällsfråga.
I.
Midt ibland den stela och omedgörliga
materialism, som lärer utmärka vår tid,
enligt hvad en och annan för högre roman-
tisk flygt bevingad själ har all möda ospard
att öfvertyga oss andra dödlige om, upp-
täcka vi dock alt emellanåt — och ej allt
för tröstlöst sällan — dessa klara och sol:
glänsta strömdrag, hvilka hvälfva sina fri-
ska, lifbringande vågor in bland menni-
skorna och göra deras arbete fruktbärande
och hvilka välla ur den källa, som aldrig
skall utsina så länge jorden är ett hem och
himlen ett hopp för menniskan, nemligen
menniskokärleken.
Ett af dessa strömdrag — kanske det
förnämsta — är det filantropiska sträfvande,
hvilket samlat samtidens bästa och ädlaste
krafter omkring sig och hvilket går ut på
att till samhällets trefna skydd och upp-
fostrande frihet återföra dem, som på fre-
stelsernas och lidelsernas haf blifvit vind-
drifna eller lidit skeppsbrott. Särskildt
hafva de, som med ett varmt hjertas hela
ifver bängifvit sig åt denna stora sak, vändt
sin uppmärksamhet åt fängelsernas bekla-
gansvärda invånare, dessa samhällets olycks-
barn, för att, medan staten försonades ge-
nom det utståndna straffat, försona delingven-
ten med det samhälle, från hvilket han ut-
stött sig sjelf, och göra honom mer än förr
tjenlig att vara en af dess medlemmar.
Frågan är, som man finner, af ofantlig
vigt både ur rent kristlig och allmänt civi-
lisatorisk synpunkt och har sålunda för
staten hela karakteren af lifsfråga; men
svårigheterna för hennes rätta lösning stå
ock i fullt jemvigtsförhållande till hennes
betydelse.
Man her på flera vägar sökt att hinna
målet, Än har man, qväfvande alla känslor
af mensklighet, med den oblidkeligaste sträng-
het dikterat straffet, betagande den en gång
fallne all möjlighet att åter resa fig. Än
har man, genom att lemna all stränghet å
sido, trott sig i mildheten ha funnit det
bästa medlet till åstadkommande af förbätt-
ring och upprättelse. Inom alla grader
mellan dessa ytterligheter hafva försök blif-
vit gjorda eller åtminstone haft sina an-
hängare. Om man också genom otaliga
expetimenter sålunda kommit frågans lös-
ning närmare, d. v. 8. den lösning som är
möjlig, så är den likväl, tyvärr, ännu långt
ifrån uppnådd, och lång tid åtgår sannolikt
ännu innan man hinner dit man kan komma,
Ett bidrag till lösningen har i dessa da-
gar blifvit lemnadt, ett mycket beaktans-
värdt bidrag, af justitierådet Olivecrona, en
man, som redan förut inristat sitt namn
bland deras, hvilka haft det moraliska mo-
det att kämpa för sådana åsigter som att
äfven fängelset omsluter menniskor, hvilka
böra menskligt behandlas, samt att mången
gång straffet, ur högre synpunkt sedt, kan
vara brottsligare äm det brott, som bestraf-
fas, I sin nu utgifna skrift: Om orsa-
kerna till återfall till brott och om medlen
att minska dessa orsakers skadliga verknin-
gar har hr O., såsom oss synes, lyckats
gå den stora frågan rakt på lifvet, hvarför
det är oss ett sannt nöje att på detta ar-
bete fästa våra läsares synnerliga uppmärk-
samhet, på samma gång vi tillåta oss lemna
några antydningar om dess innehåll.
Sedan författaren, med instämmande, an-
fä rn EE