HULSCOCE KOMMIteraCe, hajva bufvit anmodade,
å samtlige arbetarnes vägnar, till Herrar
Principaler, fö benäget afgörande, fram-
lägga följande förslag till förhöjning af ar-
betarnes aflöning.
1:0, Att aflöniög å styckarbete må höjas med
25 procent.
2:0. Att ingen veckoarbetare må af principal
aflönas med mindre än 12 rdr rmt i
hvarje vecka samt att den, som — på
grund af bristande kunskaper — ej
dermed kan aflönas, må å styckarbete
ställas.
3:0, Att för mera försigkomna arbetare, vec-
koaflöningen må, i likhet med styckar-
betet, höjas med 25 procent af den un-
der April och Maj månader innehafda
veckolön.
4:0. Att arbetstiden måtte allmänt bestäm-
mas till 11 timmar dagligen samt att
aflöning, Lördagsafton, må vara afslutad
klockan 7.
Med afseende å ofvanstående fjerde punkt hafva
kommitterade såsom lämpligt ansett arbetsordning
böra införas, men hafva de, i samråd med depu-
terade, lemnat detta till Hrr Principalers och Ar-
betares ömsestälga öfverenskommelse och bestäm-
mande; — äfvenså, huruvida Hrr Principaler skulle
vara benägna, att Fredagsafton aflöna arbetare
som hafva familj.
eh ran vi oss det ofvanstående punkter
odhetsfullt blifva behandlade och afgjorda med
let snaraste, helst till den 1 Juli innevarande år.
Då vi nu för Hrr Arbetsgifvare framlägga of-
vanstående förslag, torde det vara på sin plats
att med några ord beröra tillkomsten af samt
orsakerna för detsamma.
1878 den 7 Maj befanns af anonym person i
tidningen Dagens heter införd en annons, uti
hvilken samtlige Bokbinderiarbetare sammankal-
Jades. till ett möte i Kongl, Humlegården Sönda-
gen den 12 Maj, hvilket möte äfven der egde
rum och bevistades af krk 100 personer, vid
hvilket tillfälle bestämdes att lokal skulle anskafs
fas, för att kunna diskutera de frågor, som för
Bokbinderiarbetarne kunde anses vara af behof-
vet påkallade. Detta möte egde rum den 16 Maj
och bevistades af 98 personer; frågan gällde nöd-
vändighetsartiklars Förande i -pris samt i följd
deraf arbetslönernas höjande; val af komite, be-
ståendo af tem personer, företogs samt bestämdes
att arbetarne skulle af deputerade representeras.
Vid nytt möte den 28 Maj mellan dessa och kom-
mitterade voro 25 deputerade närvarande, hvilka
representerade ett antal af 125 arbetare, då dessa
Punkter antogos:
Hvad orsakerna beträffar; så äro dessa inga-
lunda längtan efter att föreskrifva Hrr Principaler
lagar, utan är det helt enkelt den nakna nödvin-
igheten som drifvit oss dertill, ty under en tid,
som den närvarande, då för hvarje dag ej annat
förspörjes, än stigande i pris ä allt hvad som kan
räknas till tillfredsställandet af de kroppsliga be-
hofven, såsom lifsförnödenheter, hyror, kläder,
skodon m. m., måste det ligga a betaren om hjer-
tat att söka hjelpen der han kan finna den, el!er
i sina händers arbete, och hafva vi, då ingen an-
nan väg finnes å humanitetens område, än den nu
valda, vädjat till Hrr Arbetsgifvare, att de måtte
höja den aflöning, som är Prodikien af detsamma;
och är detta steg taget i medvetanda deraf, att
det, enligt tidsandan, anses vara det rätta, samt
I fast förtröstan derom, att Hrr rok äre vilja
inse: att hvarje revolt, för att erhålla en dylik
förhö ning, är för 058 förhatlig, och på grund
deraf ej bör förekomma. i
Detta hvad beträftar den materiella sidan; men
det gifves äfven en intellektuel sådan, hvilken vi
ej kunna förbigä. Själen får på grund af civili-
sationens ständiga uppåtsträtvande. så att säga,
dagligen allt. större ordningar, kroppen kan un-
derkastas jomförelsevis ganska stora uppoffringar;
ej så med själen; då denna gör sina anspråk gäl
lande låter den ej så lätt undertrycka sig; det blir
då en fråga om att vara eller icke vara, som är
den afgöraade. Emedan nu tidsandan och upp-
lysningen gifvit arbetaren medvetande af att äfven
han är en fri man i samhället, hvilken bör, så
vidt för honom är möjligt, söka up lysning der
han kan finna den, då skall han väl icke förne
kas denna sin ädla sträfvan, hvilken för arbets-
gifvaren och för samhället,såväl som för honom sjelf,
måste blifva välgörande och välsignelsebringande;
ty svårligen kan det rg ST att der sinnet blif-
vit väckt till sjelfodling, blir resultatet aktning
för sig sjelf och. för samhilllet; bevis finnas
härför och vi tro ej att vi göra orätt, om vi ka-
sta en blick på vår egen kår, der det ganska tyd-
ligt visar sig huru mycket af gamla olater, genom
upplysningen, under endast ett årtionde, blifvit
offrat på civilisationens-altare.
Det är ej tillräckligt för arbetaren att han får
sina lifsbehof för den kroppsliga tillvaron till.
fredsställda — detta är djurens uppgift och de få
den tillfredsställd genominstinkten — utan har
han såsom menniska, alldenstund han vid sin
daning blef delgifven förständet, äfven anspråk på
att få odla detsamma, sår vidt sig göra låter.
Skulle nu deremot dessa anspråk Hå va unders
tryckta af bristen och ringaktning af den mera ;
upplyste och framstående inträda i stället för den
lifgifvande förhoppningen om likställighet i det
samhälle han med sina händers arbete mäste bi-
draga för att upprätthålla, då blir följden deraf
ej annat än nedslagenhet och liknöjdheten intager
ER Ar rum, genom ovissheten att kunna
skydda sig mot kommande öden, samt sjelfva
resultatet ett större eller mindre elände, hvilket
antingen är en följd af lasten eller ock af miss-
ödet, hvilket i -.det första fallet måste besegras,
men ij det sista, förr eller senare, af ett civilise-
radt samhälle afbjelpas.,
På grund häraf hafva vi framställt vår anhållan
till Hrr sArbetsgifvare, att de, såsom varande de
088 närmast stående, måtte förhjelpa oss till dessa
våra behofs tillfredsställande, och tro vi — ehuru
vi ej kunna gå i borgen derför, att icke någon
enskild kan finnas, som kan gåcka dessa våra
närda fFöRRORpnin jar — att ett dylikt tillmötesgå-
ende, från rincipalers sida, skall medföra f
fördelar säväl. för dem som för arbetaren, som
ock för förbrukaren, ty ej ofta, om ens någonsin, ,
har man erfarit, att förbättranden af arbetarens
skonomiska omständigheter — då de räckas af -
njel hand — haft till följd ett sämre utfö- r
ande af-arbetet, utan tvärtom, emedan det då
blir en möjlighet för arbetaren att med intresse
omfatta sitt arbete och som, om detta blir ex vana, (
aldrig kan försvinna. Vi kunna, såsom exempel
härför, frambålla de länder, der en bättre aflö.
ning Ännes, nemligen Holland, Frankrike och
England, der äfven ett bättre arbete af arbetaren
lemnas; ett förhållande, som i allmänna handeln
ydligen kan ses, omedan dessa länders produkter
) gerna kunna jemföras med det mindre aflönade
och i allmänhet tydligen sämre tyska arbetet, och
betraktande häraf, har man rätt att hysa de
största förhoj pringar på den svenske arbetaren.
Om vi blicka tillbaka på arbetets historia, så
tunna vi se. att denna ifrågavarande förbättring -
ör arbetaren icke är någon ny uppfinning, utan
ar den, ända sedan forntiden, varit en stående
råga, hvilken alltjemt, fastän med en förvånands- I
vär DE eken t lr SAR
sond a slafveri och lifegenskap upphört, den
nindre aktade och förtryckte arbotaren blifvit Om ) 3
man I GER La. FA
tek.