BSupgn var förbi. Den hade gått för sig under tystnad. Duken var aftagen och Wood drog bordet så nära intill fönstret som möjligt, ty det började redan mörkna. Derefter satte han på sig sina glasögon och öppnade den heliga bok, hvarutur alltid erhålles den säkraete tröst, då själen är bedröfvad. De begge älskande — ty så må de väl numera kallas — voro följaktligen lemnade åt sig sjelfva. Vi hafva redan sagt, att vi ej ärna förråda för läsaren några dylika förtroliga samtal, hvilka tilläfventyrs för en och annan kunde synas mindre intressanta, än de äro för de älskande sjelfva; vi förbigå således alla kärleksuttryck och fästa öss vid de delar af samtalet, som kunna hafva ett mer alimänt intresse. I följe häraf införa vi nu läsaren, då Thames Darrell tillkännagaf sitt beslut att resa till Mancheeter, så snart ransakningen med Jack BSheppard hade gått för sig. — Det förundrar mig, anmärkte han i anledning häraf, att vi inte ha blifvit kallade till domstolen i dag; kanhända skall den andre röfvaren först gripas. — Eller också har Jack kommit undan, sade Winifred. — Det anser jag föga sannolikt. Men sedan denna bedröfliga sak blifvit utagerad, vill jag icke hafva ett ögonblicks ro, förrän jag fått hämnas mina mördade föräldrar. — Blodshämnaren ekall med egen hand straffa mördaren, sade i detsamma Wood, som satt