SJUNDE KAPITLET, Jack Sheppard varnar Thames Darrell. Afionen derpå — nemligen måndagen — var familjen för första gängen efter den rysliga händelsen åter samlad i samma rum, der Thames vid sin ankomst till Dollis-hill hade blifvit införd. Som detta varit fru Woods favoritram och minnetaf henne således var nära dermed förbundet, hade hvarken snickaren eller hans dotter förut haft mod att der inträda. Nu hade likväl Wood beslutit att ju förr dess hellre göra sig till herre öfver sin sorg och derför gifvit befallning, att aftonmåltiden skulle serveras i detta rum; men oaktadt alla sina goda föresatser hade han, vid första inträde der, mycket svårt att bibehålla väldet öfver sig sjelf. Hans hustrus porträtt hade blifvit borttaget från väggen, och stället, der det hade hängt, kunde endast igenkännas genom snöret som satt qvar; men tomheten. på väggen väckte en djupare rörelse hos honom, än sjelfva porträttet kunnat göra. För öfrigt var en näsduk kastad öfver fågelbaren, för att hindra -kanariefågeln, gom hade varit bennes egen favorit, för att sjunga. Blommorna på kaminen voro vissna och slokande; ingen hade satt dit nya, sedan hon ej mera gjorde det. Alla dessa omständigheter, obetydliga i gig sjelfva, men verkande genom de hågkomster de väckte, rörde enklingens hjerta och nedtryckte hans sinne.