ett val, som lyckades fylla salongen i trots
af dess tropiska temperatar.
Tell är en svår rol: enkel naivetet och
imponerande kraft, naturbarnets enfald jomte
ett omedvetet majestät. Endast storheten
kan återgifva storheten.
Man för emellertid ej begära för mycket;
ej många operascener ega en fullkomlig
Tell. j
Hr Sandströms Tell förtjenar all aktning;
denne samvetsgranne sångare har med stör-
sta flit och omtanke studerat partiet, hvars
många tacksamma momenter egna gig gan-
ska väl för hans vackra stämma, och aldrig
finner man honom utom rolen, hvilket allt
rättvisligen är att värdera. Uti vissa mo-
menter hade hr 5. dock kunnat draga nytta
af Becks förträffliga tradition; så t. ex. är
hans första inträde af föga effekt: han in-
kommer såsom vore han beställd, i samma
ögonblick hans solo skall börja. Hvarför är
han icke med i första scenen, der hans
stumma spel just skulle utgöra ett så verk-
samt och underhållande hufvudmotiv i det
rörliga folklifvet? Men det är en hos oss
ofta förekommande falsk föreställning (som
vi äfven vid ett annat tillfälle nyligen an-
raärkt), att en folkhjelte antingen skall vara
mulen eller desperat, men aldrig glad, lif-
lig — naiv; och derigenom förlorar rolen
på en gång både i natursanning osh nyans.
Hr Ambrosis Arnold gjorde ett godt in-
tryck, ej allenast genom hans naturligt lif-
liga väsende, utan synnerligast genom den
frånvaro af affektation och effektjägeri som be-
tecknar denne sångare. Uti trion hade han
isynnerhet vackra momenter. För öfrigt
kan anmärkas att han sjöng väl mycket i
Verdistil, hvilken här alldeles icke är på
sin plats, och denne Arnold är egentligen
blott en maskerad Alfredo. Detta märktes
isynnerhet i duon med Mathilde, der han
hade gjort klokt uti att taga fru Michaelis
rena frasering till mönster. Med fersidigare
studier skall emellertil denne begåfvade
sångare vinna en vacker och betydande
konstnärsframtid, ehuru den icke kommer
oss till måtta: Arnold är nemligen hans
sista rol på svenska scenen. Må Isis och
Osiris nu taga honom under sina vingars
skuggal.
Mathilde, ehuru ej något stort dramatiskt
parti, är dock en af de vackraste perlorna
i fru Michaelis rika repertoar. Fru M-. vi-
sar här att hon jemte den stora Händel-
stilen och det präktiga koloraturmaneret
äfven eger ett det skönaste uttryck för rö-
rande och älskliga stämningar. Detta up-
penbarade sig med den vackraste verkan i
hennes båda hufvudrummer.
Hr Håkanson försökte sig såsom Gessler
i en för honom ny genre och lyckades både
i sång och spel åstadkomma en ganska re-
puterlig tyrann. — Fröken BSawenbergs på
ganska kort tid inöfvade Hedvig länder
henne till allt beröm och visade en lycklig
takt i uppfattandet af ett parti så olikt
hennes föregående. — Fru Sirandberg är nu
gom förr en ypperlig Jemmy, och om kör
och baliett är endast godt att förmäla.
Det hela gaf en ganska intressant afton
— om ett par små ojemnheter är ej värdt
att tala. W. B.
Från Stockholms län.
Lömnmereglering för presterskapet.
Sedan vederbörande m ndigheter blifvit hörda
angående upprättadt förslag till lönereglering för
resterskapet i Vermdö, Bo, Ingarö, Djorö och
Möja församlingars pastorat af Upsala sift och
Stockholms län, har k. m:t beslutat, att i stället
för tionde och kapellanslön skola af hemmanen
årligen utgifvas: i Vermdö församling 1,900 ku-
bikfot spannmål, hälften råg och hilften korn,
samt 3 centner 20 skålp. smör; i Bo församling
141 kubikfot 6 kannor råg och 77 skålp. 58 ort
smör; i Ingarö församling 209 kubikfot I kannor
råg, 3 centner 65 skålp. smör och 15 rår i pen-
bingar; i Djurö församling 88 kubikfot 2 kannor
råg, 2 centner 58 skålp. smör samt 80 rdripen-
ningar; och i Möja församling 110 kubikfot 6
tannor råg, 39 kubikfot 8 kannor korn, 2 centner
0 skålp. smör och 130 rdri penningar. Härifrån
in dantages Runmarön inom Djurö socken, hvar-
från utgöras årligen 107 kubikfot 3 kannor 50
ubiktum spanmål, hälften råg och hälften korn.
Såsom ersättning för påskören och jura stol: be-
alar årligen hvar och en, Bom erlägger mantals-
FRERENETRARDt RETR ONT TREE ERT Me