Hvarjehanda nyneter.
En viss medielne professor ton-
terade en glad kandidat i ett visst ämne. Nå,
om patienten befinner sig i det och det till-
ståndet, hvad gör kandidaten då? Tentanden
föreslog en åtgärd. Åh nej, visst inte, kan-
didaten expekterar (afvaktar), men om till
ståndet fortfar i två timmar, hvad då? Nu
trodde kandidaten bestämdt den af honom
föreslagna åtgärden vara nödvändig. Men pro-
fessorn fortfor helt lugnt: Iogalunda, kandi
daten expekterar; men om det räcker i fyra
timmar? — Ja, då är det visst aå godt att
jag obducerar me samma, inföll tentanden
fsrargad.
Rerd på em nunna. Från Termini
uti Italien skrifves att ett mord nyligen blifvit
begånget i nunneklostret St Maria. Man fann
nemligen 17-åriga nunnan Maria Theresa Sa-
tariano strypt i sin cell och dessutom sårad
med några dolkstygn. Såsom det berättas i
Termini. hade Maria Theresa lemnat klostret
för att icka längro behöfva vara vittne till dot
förargelseväckande lif, som fördes af hennes
systrar, hvilken stodo i brottsligt förhållande
till några prester. Hon förmåddes dock att
återvända till klostret, der döden väntade
henne till lön för hennes pligttrogenhet.
Ett stort hittebarm. Om den nyli
gen aflidno såvgaren vid stora operan i Paris
Joseph Bataille berättas följande anskdot:
Bataiila studerade i sin ungdom medicin och
bodde på lasarettet i Nantes, hvarest rådde
en disciplin, som ingalunda föll i hans smak.
Då han en afton hade blifvit ute långt öfver
den bestämda tiden, s:od han och reflekterade
utanför lasarettets port; han visste, att om
han ringde på portvakten och lät denne släppa
in sig, skulle han icke undgå straff för sitt
uteblifvande. Plötsligt hittade han på en högst
originel utväg för att komma ur knipan. Vid
sidan at den stora ingången var en apparat,
bastående af en lucka, som vände sig rundt-
omkring så snart man drog i ett vid sidan
anbragt svöre. Den var afsedd till motta-
gande af späda barn, ifall mödrarne sjelfva
icko kunde föda dem, och en barmhertighets-
syster satt alltid på vakt innanför för att tsga
emot do barn, som på detta sätt öfverlomna-
des till stiftelsen. Bataille lade sig på luckan
och ansträngde sig till det yttersta för att göra
gig så liten som möjligt. Derpå drog han i
snöret, och luckan, som ögonblickligen vreds
omkricg, aflomnade studenten i skötet på den
vakthafvande nunnan, som gaf till ett högt
rop af förskräckelso öfver att erhålla ett hit-
tebarn at så kolossala dimensioner och tog
till flykten. Detsamms gjorde Bataitie, och
han lyckades uppnå sitt rum utan att bii upp-
täckt. Hela bospitalst hade emellertiå kom-
mit i rörelse, och han drog just täcket ufver
hafvudet, då husets folk allmänt rusade upp
för att erfara hvad som stod på och anställa
undersökningar.