Utrikes-Nyheter.
Innan franska nationalförsamlingen sistlidne
lördag förkastade förslagen om att inskränka
tjenstgöringstiden i den aktiva armån till tre
är, hade Thiers (hvilken redan vid fredagens
sammankomst, på framställd uppmaning, lof-
vade att yttra sig i frågan) ett längre anfö-
rande, khvaruti han på det mest oförbehåll-
samma sätt lofordade Tyskland, såsom utmärkt
så väl i militäriskt som politiskt hänseende.
Han prisade icke blott kejsar Wilhelm, Bis-
marck och Moltke i ytterst smickrande orda-
lag, utan framställde tillika Tysklands regering
som ett mönster i afseende å fasthet och
energi. Emot deputeraden Raudots förslag
att införa samma territoriela system som i
Tyskland anmärkte han, att Frankrike hade
mera behof af en nationel och centraliserad
armå. Slutligen förklarade han sig anse den
femåriga tjenstetiden alldeles nödvändig för
att bilda dugliga soldater och framhöll att en
effektiv styrka af 1,100,000 man (reserven
inberäknad) skulle vara tillräcklig för alla
eventualiteter, om blott Frankrike följde en
klok politik och förstod att förvärfva sig och
bibehålla bundsförvandter. Innehållet af detta
tal var, som man torde märka, till stor del
riktadt mot kejsardömet, hvilket efter Thiers
mening hvarken hade förstått att skaffa sig
varaktiga allianser eller att undvika stora
politiska missgrepp, som till sist också med-
förde dess fall. Icke desto mindre vidhöll
Thiers sin åsigt, att det icke var de under
kejsardömet införda militära institutionerna
(lagen af den 1 februari 1868, som bestämde
tjenstetiden till sex år, den aktiva armåns
styrka till 400,000 man och reservens till dito)
utan snarare de styrandes personliga oduglig-
het som förorsakade olyckorna under sista
kriget.
General Chanzy, som äfvenledes talade för
femårig tjenstetid, yttrade dervid bland annat:
tTyskland har besegrat oss, emedan det var
beredt till striden, och emedan dess armå var
talrikare och starkare än vår. Men en krigs-
härs styrka beror af huru långvarig hvarje
soldats tjenstetil är. Jag vill icke neka, att
man kan skapa en soldat på tre år, men för
det närvarande kunna vi ej göra det, derför
att vårt system icke är färdigt och vår orga-
nisation ännu är blott ett projekt. Må vi ej
öfverlemna oss åt denna illusion, utan framför
allt söka gifva tjenstetiden en så stor varak-
tighet, att vår framtid kan betryggas. Den
au föreliggande lagen blifver med säkerhet
nationalförsamlingens mest betydande verk.
Den skall lända henne till stor ära och heder,
om hon lyckas åvägabringa sådana garantier,
som den exceptionela ställning, hvari vi be-
finna oss, kräfver.
Måhända skall det smickrande erkännande,
som Thiers i sitt otvannämda tal lät komma
ledarne af Preussens politik till del, förmildra
stämningen hos de officiösa tyska tidningarne.
Emellertid synes den franske presidentens
uttalande om en armå på fredsfot af 500,000
å 600,000 man ha ljudit mycket illa i Nord-
deutsche Allgemeine Zeitungs öron. Denna
ministeriela organ anmärker den 9 dennes:
Thiers menar, att allt skulle ha gått an-
morlunda, om Frankrike hade haft 500,000 man
vid Metz. Att inse detta — dertill behöfs
ingen stor spådomsgåfva ; hela skilnaden skulle
emellertid ha inskränkt sig till att de tyska
stridskrafterna i motsvarande grad måst ökas
och att krigets afgörande blifvit förlagdt till
Mosel i stället för till Maas. En armå på
fredsfot af 600,000 man skulle icke kunna
Ästadkommas i Frankrike, och vore det möj-
ligt, skulla den utgöra en permanent hotelse
mot landets grannar. Ingen militär kan hysa
tvifvel om hvad som åsyftas, när en stat