Utrikes-Nyheter.
Såväl i Amerika som i England har Ala-
bamafrågan under sistlidna vecka föranledt
hättiga debatter inom de resp. riksförsamlin-
garne. Efter det telegram från Washington
och Newyork af den 1:sta och 2:dra denrnes
framställt situationen i de mörkaste färger,
hette det åter den 3:dje att välgrundade för-
hoppningar om en snar lösning förefunnos.
Sedan har cn stormig öfverläggning i engelska
öfverhuset ånyo kastat en stark skugga öfver
förboppningarne. Under senatens samman-
komst i Washington den 1 dennes höll den
bekante senatorn Charles Sumner ett tal, som
räckte i fyra timmar, och hvaruti han våld
samt anvgrep presidenten Grant, hvilkens re
gering han beskyllde för oduglighet, korrup-
tion och vårdlöshet; i synnerhet karakterise-
rade han Grants utrikespolitik såsom alldeles
förvänd och planolös. Efter Sumner talade
tysken Carl Schurz i samma anda. Deras an-
fall gällde emellertid mera presidentens åter-
väljande än Alabamasaken. Som bekant, har
Grant i en not till engelska kabinettet före-
slagit att hänskjuta frågan om neutrala mak-
ters rättigheter till en ny engelsk-amerikansk
kommission, hvilken skulle sammanträda nästa
vinter. Antagligen har Gladstoneska ministå-
ren varit tvifvelsam i afseende på det svar
som härpå borde afgifvas; emellertid framkom
lord Russel vid öfverhusets sammanträde den
4 dennes med sitt länge bebådade förslag om
att suspendera skiljedomstolen i Gendve, tills
Amerika återtagit sina fordringar om ersätt-
niog för de indirekta förlusterna. Rassel an-
grep i sitt tal regeringens handlingssätt, såsom
röjande en otillbörlig svaghet och försagdhet
gentemot det amerikanska kabinettets oberät-
tigade anspråk, Lord Granville framhöll i
sitt svar, att England borde göra allt hvad
som stod i dess mekt för att åvägabringa en
vänlig öfverenskommelse, och att passionerade
uttalanden från öfverhusets sida lätt kunde
inverka skadligt på underhandlingarne. Russels
förslag understöddes förnämligast af lord
Cairns, hvilken anföll Gladstones politik så
häftigt, att han flera gånger blef afbruten af
ministrarne Granville och hertigen af Argyle.
Regeriogen försvarades kraftigast aflord Kim-
berley och biskop Ripon.
Vi nämde i vårt senaste nummer att Gam-
betta deltog i diskussionen rörande den nya
franska armålagens 23 paragraf, uti hvilken
föreskrifves att uppskof med inträde i krigs-
tjenstgöringen under vissa vilkor kan beviljas
unga män som derom göra ansökan, Gambetta
uppträdde häremot, förklarande att dylika med-
gifter kunde passa för det aristokratiska Tysk-
land, men voro alldeles olämpliga i det demokra-
tiska Frankrike, emedan likheten i afseende å
medborgerliga rättigheter och pligter skulle
kränkas och missnöje alstras genom en sådan
bestämmelse. Hvad man i denna 3 vill, sade
Gambetta, är endast en förklädd rätt för visst
folk att sätta andia i sitt ställe — utan någon
kostnad. Han uttalade vidare den farhågan,
att om man antoge den ifrågavarande paragra-
fen, som medgifver anstånd med krigstjenst-
skyldigheten åt 4 procent af det utskrifoa
manskapet, så skulle åtminstone 25 procent
anmäla sig för att komma i åtnjutande af
denna förmån, och han var öfvertygad om,
att icke blott de hvilkas ansökningar blefvo
afslagna, utan alla de 96 af 100, som måste
uppfylla sin pligt mnt fosterlandet, skulle
komma att känna sig missnöjda. En modifi-
kation i paragrafen föreslogs af Jean Brunet,
och blef resultatet af öfverläggningen att 3
23 jemte Brunets ändringsförslag återrcmitte-
rades till utskottet. Säledes är denna punkt
ännu icke afgjord, såsom vi efter ett telegram
till Daily News oriktigt uppgåfvo i lördags-
numret.
Gambettas tal har väckt ett ofantligt upp-
AR a a tr as Tie Vr ft a KR VT. AR FR
