— Det är han! ropade Winifred, störtac
fram till honom och lindade sina armar krir
hans hals — det är min gode, min älskad
bror! :
— Nå, en sådan syn hade jag aldrig vänts
mig att få so mer här i verlden, sade snicks
ren och torkade sig i ögonen; jag hoppas, at
det ej må vara en dröm! Thames, min bäst
gosse, så snart Winny har slutat, så låt mi
omfamna dig. .
— Nej, det är min tur först, geade han
bättre hälft. Kom i mina armar, Thames
Ack, min söta, min bästa Thames! s
Att upprepa alla de frågor och lyckönsk.
ningar, som nu följde så tätt som hagel på
hvarandra, eller att beskrifva srickarens ut:
sväfvande glädje, huru han, efter att ha krama
gin fostereon till sitt bröst med sådan ifver,
att han kunnat qväfva honom, gjorde riktiga
luftsprång kring rummet, kastade sin peruk i
salspiseln, der likväl ingen eld då var, och
begick en hop andra galenskaper, allt för att
bli qvitt det öfvermått af förnöjelso, som be.
svärade honom, eller att beskrifva hans frus
föga mindre utsväfvande glädjeyttringar eller
Winifreds mer återhållsamma, men icke min-
lre bjertliga fröjd — sådant skulle vara ett
öfverflödigt besvär, emedan hvarje läsare utan
svårighet kan föreställa sig allt detta. Supån
olef i hast anrättad; den äldsta vinbuteljen
ippbemtades ur källaren; det starkaste ölet
eppades; men ingen enda af hela sällskapet