NN
SVår arme för krig mot soldater, icke mot
fredliga medborgasre4, är en gtundsats, Bom
hvarje fältberro visat sig angelägen prokla-
mera, äfven om den icke alltid i praktiken
kunnat uppehållas eller tillämpas.
Då denna princip, bvarpå krigets förfär-
liga konst är grundad, och hvarifrån det
ruinerande behofvet af stående armåber ut-
gått, skall gälla vid krigstillfällen, så är
det väl ingen alltför djerf förutsättning, om
man antager, att den bör hafva fullt gäl-
lande kraft äfven under djupaste fred.
Vårt land har haft den oskattbara lyckan
at; nu snart i sextio år få åtnjuta fredens
välsignelser. Hvarje sann fosterlandsvän
bör önska och arbota på, att denna lycka
aldrig måtte bli störd. Eftersom de mensk-
liga förhållandena nu en gång blifvit så
förvridna, att det naturligaste tillstånd, det
fredliga, erfordrar oaflåtliga ansträngningar
för att uppehållag, så böra alla goda patrio-
ter utan betänkande underkasta sig dessa
ansträngningar. Vår uppgift i detta fall
kunde vara svårare än den nu är, om vi
hade en krigslysten arm6. Dess bättre
hafva dock våra indelta soldater ett alldeles
afgjordt fredligt lynne och äro i detta fall
ett troget uttryck för sinnesstämningen hos
det folk, till hvars försvar de ställt sig
i ledet. i
Deremot gifva herrar officerare oss allt
emellanåt påminnelser om, att krigarlynnet
ännu finnes qvar i armåns högre grader.
Om yttringarne af denna sinnesart ginge i
samma riktning som den ofvan anförda
grundsatsen angifver, så vore derom kanske
intet att säga, tvärtom förtjenade de då ur
militärisk synpunkt beröm, men nu är hän-
delsen den att det lilla krig, som våra mi-
litärer midt i freden underhålla, har er
alldeles. motsatt karakter-och ledes af prins
cipen: krig icke mot soldater, utan mot
fredliga medborgare.
Fråga tjenstemännen i post- och tullver-
ken samt vid jern vägstrafiken — alla fred-
liga medborgare, så vidt vi veta — och de
skola konstatera det pågående kriget, fördt
just mot dem — ett försåtligt krig, ty an-
fallen ske utan föregående krigsförklaring,
och krigstillståndet kan sägas vara perma-
nent, ehuru det icke är officielt.
En annän olikhet, som detta krig företer
mot vanliga, är äfven den, att då våra här-
köfvitsmän förr togo medmenniskors lif för
att vinna ära, detta krigarens lockande ideal,
taga de nu från dem en anställning för att
vinna — huru prosaiskt! — ett fett bröd-
stycke.
För detta ändamål har en högt betrodd
krigsman i dessa dagsr lyckats öppna en ny
bresch och derigenom utsträcka kriget till
ännu ett af statens civila verk, Officiella
tidningen meddelade nemligen i fredags, att
en af armåns yngsta öfverstlöjtnanter, hr
D. Nordlander, som med ovanlig hastighet
slagit sig genom graderna på den militära
banan, med kunglig majestäts samtycke in-
tagit en af de högre tjensterna inom tele-
grafverket, nemligen intendentsbefattningen
vid norra telegrafdistriktet. Det af oss vid
ett föregående tillfälle antydda ryktet har
härigenom vunnit bekräftelse.
Då det är mot det nu äfven till telegraf-
verket införda fördömliga befordringssyste-
met gom vi känna 0ss manade att, med hän-
syn till rättvisa och billigbet mot detta