ARB UVI Hvarjehanda nyheter, Sedelförfalskaren. Kullaren Göta, på en gång restavtätion och hotell för rebända, ! en KF rikets förhimsta sti förs oda ör Kågra Uotal år sedan af en kälatemästare som vi kunna nämna Smilen, hvare föregående lit var höljdt sf en viss Man visste att mannen var fö säga rik; men om tillkBmåte ER höt , åf Mmh alldeles okunnig, ty hr Smilen äde plötsligen dykt upp i staden och af förre innehafvaren, som var i klena ekonomiska omigueter, tillbandlat sig hotellet för underrig och betalt omkring halfva summan köntartt Hyarifeån han egentligen kommit kände ingen, 1y hans bettg talade om flerårigt vistande i utJandet, oth nan iakttog alltid största förbehållBamhet vid direkta eller indirekta frågor bärom, Hr 8. ver emellertid så ytterst artig och förekommande att hans hotell betydligt steg i anseende och blef lifligt besökt. Visseriigån hvlskade man ett och annat om hömlighetsfilla Hersoner, som man rillo ha sött i hotellet, hvilka ej voro kända af stadens invånare och ej heller, såvidt ran hade sig bekant, derstädes gjort några sffifer; allt detta gjorde för öfrigt intet till saken. Hr 8. förkofrades synbart och naturligtvis blef han alltmer ansedd ja mer förmögenheten ökades. 8. var mycket lycklig spekulant com det ville synas, men en gång blef han dock öfverlistad af en dierf industririddare och det ir denna händelse, hvilken på ett eller antat sätt kommit i dagsljuset, som vi bär tilja berätta: En dag inträdde på hotellet en fritmling med ett förötmt yttre och fina manår, kvilken anhi ftt få rum derstädes. Efter ett par dagars vi stande, hvarunder den resande försigtigt ttforskat S., hvilten å sin sida ej holler tog miste då han trodde sig ba fannit en ej. te, an höll främlingen om ett enskild: samtal, han efter åtskilliga preludier, hvai han framhö!l den fördomsfrihet som han trott sig finna hos sin ärade värd, föreslog denne att de i kompani skulle göra en affir, som för båda bleve särdeles vinstgifvande, ebutu len ej fordrade någat förlagskapital. Det var en uflär endast ställd på tförtroende till hvarandra. 8. blef uppmärksam; han frågade efter affärens beskaffenhet, hvilken hans snille dock snart upptäckte, när främlingen visade honom en af de då nyss utkomna gula ettorna med fråga om hr 8. kunde upptäcka att denna sedel tj vore äkta — man bör ej säga att denna sedel är falsk, tillade fina herrn. S. förklarade att hans öfvert. se vore att sedeln ledde sitt ursp.ung från k. myntet Den resande deremot påstod av. sedeln vore af hans tillverkning och att om 8, ville lemna ho nom en tia banko som mönster, skulle han om 8 timmar visa honom ett facsimile deraf. 8. gick in på förlaget, hvarpå den resande låste aig inne med uttrycklig tillsägelsa att ingen på ofvai vämda tid finge störa honon eller vistas i ränsande rum. Sedan tiden fördutit, uppsö rämlingen S. och lemnads honom en s.del, som efter allt utseende bar äkthetens prägel. S.tvekade ännu, men när den resande efier ännu 3 timmars arbete, lennade honom ytterligare en tia, var saken afgjord och S. skyndade ut för att genom vexling af de sålunda fabricerade redlarne öfvertyga sig att ingen drog misstanke om deras falska beskaffenhet. Sedlarne böllo profvet, ty på S:s framkastade trifvel om deras äkthet fick han till svar att om han kom med tusen sådana falska sedlar, så skulle man ta emat dem. S. kom hem med strålande ansigte; kompani pet slöta, på vilkor hälften hvar, och kompnnjonerna gjorde sig en glad afion. Dagen dirpå fabricerades ännu två tisr, som hade samma framgång. — Nu var S säker på sin sek. Tiorna voro nog bra, men bror (man hade biifvit bröder, naturligtvis), tycker jag, kunde försöka sig med en hundring, sade han, då främlingen beredde sig att låta flera tior komma ut i rörelsen. Pfter några invändningar om den större svårigheten med dessa sedlar, gick han emellertid in ÅA att försöka sig, dock förklarade han att en ha dag behöfdes för detta experiment. Sedan den oundvikliga modellen anskaffats, blef resultaiet lika lysande som med tiorna, hvarpå den lycklige hotellvärden förklarade att han nu ville lemna sin skicklige gäst en tasenbankosedel för att härigenom sätta kronan på verket och göra kompanjonerna fullkomligt oberoende af avenel:a riksbanken. Främlingen syntes dock m cket villrådig; han begärde någon betänketid — hans material voro i det närmaste slut — det papper och de färger som härtill erfordrades funnes trobgtvis ej 1 staden o. s. v. Efter någon öfverläggning beslöt han sig emellertid för att göra hvad han kundeX, hvarpå han, efter vederbörligen inhändigadt förskott för uppköp af de nödiga rudimaterierna, begaf sig ut i staden och kom efter någon stunds förlopp åter till hotellet med ett stort psket under armen, hvilket skulle innehålla det behöfliga, som han lyckligtvis påträffst i någon butik, den han dock ej tordes uppge. — Hr 8. var öfverlycklig. Främlingen gt dock nu befallning om att han på två dygn ej) fick störas, hvarför han reqvirerade upp på sitt rum rikligt med födokmnen och tog för säkerhets skull i sin vård nyckeln till det bredvid belägna rummet. De två betingade dagarne ginga till ända, men hr S. väntade förgäfves på ariisten-kompanjonen När intet svar hördes på bans bultningar, bö jade han ana oråd och lät dyrka upp dörrarne. Rummen voro tomma, men på bordet låg en liten braflapp, deruti den försvunne gästen i varma ordalag tackade sin värd för det honnetta bemötandet och det lilla ficklån han af sin frikostige vän bekommit, hvilket lån han i en framtid ovilkorligen skulle återbetala! — Smilåns raseri var grinslöst — man behöfver väl ej säga att de föregifna falska sedlarne voro fullkomligt veritabla riksens ständera banks obligationer. Den förslagne industririddaren var spårlöst försvunnen, ehuru man ville veta att en förnäm utlänning dagen före sedelfabrikörens försvinnande på ett grosshandelskontor vexlat en 1000-rdrssedel. (N. Ar En röfvaranförere såsom advokas. Från Florens skrifves: Som bekant, är det i Italien tillåtet en och hvar st: inför rätta uppträda såsom försvarare för en anklagad, utan att han behöfvor törste bovis om sina juridiska kunskaper eller sin oförvitliga