Arbetarnes aflöningstid.
Mycket har under senare åren gjorts af
lagstiftningen och på enskild väg för att
bereda yrkesarbetaren förmåner, hvilka han
förut saknat, förmåner ej blott i ekonomiskt,
utan äfven i politiskt och socialt hänseende.
Så hafva arbetareföreningar bildats, hvilka
visat sig hafva utöfvat ett på arbetarens
intellektuela lif välgörande inflytande; vidare
hafya arbetsgifvarne dels höjt dagspennin-
gen, dels förminskat arbetstiden för att sätta
arbetaren i tillfälle att förkofra sig och in-
hemta de för hvars och ens yrke nödvän-
diga teoretiska kunskaper samt tillegna sig
åtminstone det minsta mått af vetande som
hvarje menniska bör ega, för att hon skall
kunna tillvinna sig aktning och fullgöra de
samhällspligter, som åligga henne.
Sjuk- och begrafningskassor hafva ock här
och der blifvit inrättade, och mången ar-
betsgifvare kan berömma sig af att hafva
genom lämplig uppmuntran och upplysning
förmått sina arbetare att genom insättnin-
gar i sparbanker eller ränte- och kapital-
försäkringsanstalter m. m. på ett eller an-
nat sätt tänka på framtiden och söka skapa
ett skydd för den skröpliga ålderdomen, för
nöd och för fattigdom. Sådant medför äfven
den stora fördelen att väcka håg och böjelse
för ordentlighet, omtanke och sparsamhet,
och måste af Har och en, som intresserar
sig för arbetarens bästa, prisas och betrak-
tas med glädje såsom lofvande förebud till
ett bättre sakernas skick.
Men ännu en reform återstår, lika vigtig
som någon af de redan genomförda, nemli-
gen förändring af tiden för utbetalasde af
arbetarens aflöning. På de flesta fabriker
och verkstäder utbetalas aflöningen för hvarje
vecka på lördags eftermiddagen. Olägenhe-
terna häraf äro mångahanda och inverka
högst menligt på arbetarens ekonomi. Den
sena timmen gör det nemligen omöjligt för
honom eller hans hustru att på torget kunna
till bättre pris uppköpa större qvantiteter
lifsförnödenheter, tillräckliga för påföljande
vecka, hvilket också har till följd att man
endast vanligen gör ett mindre uppköp för
en eller två dagar.
Häraf följer att han under veckans lediga
dag har en god del af aflöningen för före-
gående veckan i sin ficka, ett förhållande,
som visserligen ej borde innebära någon
fara och i många fall, vi önskade tro i de
flesta, ej heller gör det; men frestelsen
vakar ständigt och menniskan: är svag,
säger ett gammalt ordspråk. Kommer man
sig väl en gång in i vanan att påkosta sig
söndagsnöjen, glömsk af stundande dagars
oundvikliga behof, så utsträckes begäret att
roa sig äfven snart till måndagen, och har
det kommit så långt, är familjens välfärd
snart satt på sista kortet.
Många omständigheter hafva medverkat
dertill - att våra arbetare icke i allmänhet
visa någon utpräglad böjelse för god hus-
hållning, d. v. 8. en hushållning grundad på
ordning och klok och väl afvägd beräkning
af inkomster och utgifter. Mycket återstår
i detta afseende att önska och uträtta. Ett
medel till bättring tro vi att den här
antydda ändring i aflöningstiden skulle vara,
liksom vi äro öfvertygade om att den sjelf-
tagma fridagen i veckan skulle af sig sjelf
derigenom upphöra. Ty det är föga troligt
att arbetaren midt i veckan skulle offra en
dag åt dagdrifveriet och Jlättjan. Denna