-—UIOV — Sir Rowland var vittne till -hela detta förfarande, utan att yttra det minsta. Nedsänkt i en stäm känslolöshet, försökte han Kvarken att hindra sin systersons bortförande eller att följa med horiom. Jonathan vände sig emellertid till holländarten för ätt säga honom några ord, men hade derunder sitt skarpa öga fästadt på riddaren. — Är lådan med gulduren ombord? frågade han med låg röst. -— Ja, svarade skepparen. — Och ringarna? dn Ja: — Godt. Den der guldsmeds-assignationen, som jag gaf er i går, måste ni genast realisera, så snart ni kommer till Rotterdam. Den blir efterlyst i mörgon. — Da diävel! utropade van Galgebrok. Nå, det är bra. Allting ekall bli uträttadt eftör er önskan. Men hör på: hvad den der jonker angår, fortfor han, i det han sänkte rösten ; har ni bågot att tillägga rörande honom? Det är nästan synd att sätta honom onder de vatten. -— Är slupen segelfårdig? frågade Wild, utan att låtsa höra skepparens anmärkning — Ja, svarade van Galgebrok; inom en minut är den tillreds. — Här äro era instroktioner, sade Jonathan med en betydelsefull blick, i det han lomnade honom ett försegladt paket. Öppna dem hör