-—- UIOV —
Sir Rowland var vittne till -hela detta för-
farande, utan att yttra det minsta. Nedsänkt
i en stäm känslolöshet, försökte han Kvarken
att hindra sin systersons bortförande eller
att följa med horiom.
Jonathan vände sig emellertid till hollän-
darten för ätt säga honom några ord, men
hade derunder sitt skarpa öga fästadt på rid-
daren.
— Är lådan med gulduren ombord? frågade
han med låg röst.
-— Ja, svarade skepparen.
— Och ringarna?
dn Ja:
— Godt. Den der guldsmeds-assignationen,
som jag gaf er i går, måste ni genast reali-
sera, så snart ni kommer till Rotterdam. Den
blir efterlyst i mörgon.
— Da diävel! utropade van Galgebrok. Nå,
det är bra. Allting ekall bli uträttadt eftör
er önskan. Men hör på: hvad den der jon-
ker angår, fortfor han, i det han sänkte rö-
sten ; har ni bågot att tillägga rörande honom?
Det är nästan synd att sätta honom onder de
vatten.
-— Är slupen segelfårdig? frågade Wild,
utan att låtsa höra skepparens anmärkning
— Ja, svarade van Galgebrok; inom en
minut är den tillreds.
— Här äro era instroktioner, sade Jonathan
med en betydelsefull blick, i det han lomnade
honom ett försegladt paket. Öppna dem hör