Utrikes-Nyheter, Det synes nu, som skulle man icke vidare behöfva hysa några farhågor för ett krig mel lan England och Förenta staterna. Alabamafrågans lösning kan nemligen med säkerhet antagas vara nära förestående. Enligt ett i går ankommet telegram från Washiogton har senaten med stor pluralitet (42 röster mot 9) antagit den tilläggsartikel till Washingtontraktaten, onligt hvilken Förenta staterna at3tå från ersättningsanspråken för de indirekta förlusterna, med vilkor att sådana anspråk icke heller framdeles i liknande fall må fram ställas af någondera makten. Ratifikationen å nämda tilläggsartikel skulle, enligt samma telegram, sannolikt ega rum i går. Man hade också stora skäl att på förhand entaga, det dessa förvecklingar, huru hotande de än ibland kunne synas, till sist skulle blifva å ett förnuftigt och lyckligt sätt lösta. Eog Inde och Nordamerikas folk äro alltför praktiska, alltför genomträngda af den nyare tidens anda, för att de skulle kunna af passioner förmås att taga ett steg, hvarigenom ovilkorligen båda parterna måste förlora mycket, utan utsigt att viona annat än möjligtvis en portion af den numera gawmslmodiga, men för visst ännu lefvande medeltidsfolk så aptitliga krigsäran. Från Paris skrifves den 23 dennes, bland annat, att största delen af den parisiska pressen, dess mest inflytelserika organer deri inberäknade, i sina reflexioner öfver debatten i nationalförsamlisgen rörande den Rouherska interpellationen uttala sig om densamma, såsom vore den nådastöten för imperialismen i Frankrike. Journal des Debats kallar denna diskussion för kejsardömets parlamentariska Bedan. Det uppgifves nu med anspråk på tilltörlitlighet, att Thiers icke vill gå in på att med1emmarne af nationalförsvarsregeringen skola ställas inför något slags domstol. En sådan åtgärd skulle, efter hans åsigt, vara förenad med en alltför stor fara för det allmänna lugnet. 1 följd af denna Thiers förklariog sägas leda möterna af den yttersta högern ha afstått från att fordra, det septemberregeringens medsemmar skola åtalas. Deremot påstås det vara starkt ifrågasatt, att den kejserliga ministören Ollivier af den 2 januari 1870 skall ställas ioför rätta; särskildt nämnas Ollivier, Gramont och La Boeuf, såsom varande upphofsmän till kriget. Hvad Ollivier beträffar, har nan redan förut vägrat att infiona sig hos uen kommission, som har i uppdrag att utlåta sig öfver septemberregeriogens åtgöranden, och det är derför i alla händelier tvifvelsamt, huruvida han kommer att inställa sig inför den domstol, som skall döma öfver honom sjelf. Från Frankrikes hufvudstad skrifves, att de arbeten som der pågå för att utplåna spåren af da herostratiska minnen, hvilka kommunens regering lemnat efter sig, utföras med stor raskhet. Hederslegionens Palats är icko längre någoa ruin, Quai dOrsay har åter fått sin egendomliga, i en kokett byggnadsstil hållna raktbyggnad. Öfverskottet af sabskriptionen bland legionärerna skall användas till Vendömekolonnen, som man hoppas att om några månader åter få rost. Äfven Palais de Ju stice är nästan färdigt igen; för närvarande arbetas på Trinitgkyrkan och Jalikolonnen, hvilken skadats af kulor. Arbetena på Hötel de Ville skola snart börja; utgifterna härför beräknas till 7 mill. frank. Theåtro Lyrique är återuppförd, och ett bolag bar bildat sig för att uppföra en teater på den nu öde tomt, der Porte St Martin-teatern stod. Thiers har lemnat tillåtelso till att Ludvig Filips lik får öfvertöras från England till den orlkanska familjegrafven i Dreux. Do senaste underrättelserna från Spanien nehålla, att ministdren Sagasta nu funnit sig nödsakad att afgå samt bli vit ersatt af ett pytt kabinett, hvars medlemmar finnas upp räkasde uti ett i dagens nummer infördt telegram. Bland orsakerna till denna ministörförändring nämnes upptäckten af de skanda