SJUTTONDE KAPITLET,
Nattkrogen.
Efter några minuters skyndsam vandring,
hvarunder ingendera yttrade ett ord, kommo
Jonathan Wild och hans följeslagare till St
Pauls grannskap, smögo sig utför en gränd
till höger, och befunno sig så Thamesgatan.
På den tiden, då de händelser som här. berät-
tas tilldrogo sig, voro hufvudstadens förnämsta
gator ganska ofullkomligt upplysta, och mindre
besökta gator samt gränder voro lomnade i
fullkomligt mörker, men äfven i vår tid skulle
den labyrint af gårdar och smala gränder,
hvaruti Wild nu- fördjupade sig, hafva för-
virrat hvar och en som, utan att -vara nära
bekant med dessa irrgångar, skulle vågat en
mörk natt der intränga... Jonathan kände lik-
väl stället mycket noga. Han skröt i all-
mänhet dermed, att han i hvilken trakt af
London som. helst skulle kunna :hitta vägen
med förbundna ögon; och vid detta tillfälle
åtminstone tycktes han icke hafva svårt att
reda sig. Han tog sin följeslagara i armen
och ledde honom en, smal gång, der ingen
öppning syntes, förrän man kom till ändan af
gången. Här steg. Jonathan utför en trappa,
som var brant som en stege, och varnade rid-
daren som följde efter att klifva varsamt, så
framt han var rädd om nacken. BSedan de
kommit väl utföre, stötte Jonathan upp en
dörr, som hängde på gångjernen, så att den.