EON ORTER
Den alldeles ovanliga uppsjö på telegra-
fiska meddelanden från Kristiania, som rådt
under senaste dagarne, bär vittne om en pö-
litisk lifaktighet i vårt broderland, som man
ej blifvit van att finna derstädes.
I ett par föregående uppsatser hafva vi
sökt dels lemna en opartisk framställning
om anledningarne till den der framkallade
politiska krisen och stortingets bekanta miss-
troendeadress och dels en redogörelse för de
första verkningarne på de olika partierna i
landet af denna stortingets kraftyttring.
Stangska ministerens i anledning af denna
adress inlemnade afskedsansökan har seder-
mera inledt krisen i ett nytt skede, och från
att vara en ganska allvarsam sak har den
derigenom blifvit förvandlad nästan till en fars.
De antydda telegrammernas innehåll ger
en alldeles tillräcklig åskådlighet åt den
rörelses art, som nu i Norge utgör ett slags
efterspel till stortingets misstroendevetum.
Det är städernas Formandskap och borg-
mästare jemte andra embets- och tjenstemän,
hvilka fått plebiscitkoller och blifvit djupt
missnöjda öfver hvad den myndighet, som
landet tillsatt för att kontrollera regeringens
handlivgar, nemligen stortinget, gjort för att
— uppfylla sin pligt.
Denna sgitation för att till konungen få
expedierade adresser i hvilka skulle uttalas
det oinskränktaste förtroende till Stangska
ministeren, hvarvid dessa agitatorer ledas af
förhoppningar att kunna få bibehålla sina
patroner, har emellertid på flera ställen sla-
git öfver i det löjliga och underskrifterna å
adressen blifvit ovanligt få eller alls inga.
Försöket att på detta sätt opinera mot riks-
församlingens beslut är så mycket oförsyn-
tare som det dels af den diskussion som
föregick stortingets beslut, dels af sederme:a
utaf. stortingsmän lemnade upplysningar —
gifna äfven af högt uppsatta embetsmän —
blifvit på det bestämdaste ådagalagdt, att
stortinget i dess helhet förlorat tilliten till
regeringen. Minoriteten vid voteringen i stor-.
tinget skilde sig icke från majoriteten i sak,
utan. endast i afseende på sättet för uttryc-
kandet -af det rådande misstroendet. Be-
greppsförvirringen öfver det politiskt anstän-
diga synes bland de regeringsvänliga kret-
sarne i Norge vara fullständig. Det före-
faller gom om, dessa lika gerna kunnat tänka
sig att månen skulle komma på ett gäst-
besök till Kristiania som att Stangska mini-
stören skulle vara nödsakad vika undan för
tågon annan. Menniskor som i ostördt lugn
fört ett i politiskt afseende drönande lif
äro rädda för hvarje den minsta stormil och
betrakta en ministerkris ungefär som en
jordbäfning. Bland de konstitutionella barn-
sjukdomarna torde detta tillstånd kunna för-
liknas vid tandsprickningen — ett ondt, hvil-
ket, ehuru stundom ganska intensivt, dock
merändels är lätt öfvergående och alltid är
förebudet till en normalare utveckling.
Ännu då detta skrifves är det icke här
kändt hvad utgång ministerkrisen i Norge
får. Det antages dock der att någon rege-
ringsentusiast gripit helt och hållet ur luften
den uppgiften, att Stangska ministåren möj-
ligen skulle komma att stanna qvar, det
vill säga att återtaga afskedsansökningen.
För 03s svenskar, som på nära håll skådat
olika utvecklingsstadier af sådana ministeri-
ella kraftyttringar med och utan solidariska
föreningsband, skulle en sådan utgång af
ministerkrisen i Norge vara föga öfver-
BSK GSE SE a FINT NE RS