I tidningen Framåt! löses följande lilla fppsate, den vi taga oss friheten återgifva, sisom ånyo framhällande en stor sanning, värd ett begrundas: Om i denoaa stund en omröstning komme till stånd, skulle sju åttondelar af svenska folket ställa sig på afväpningsvänneraas sida. Dessa ord yttrades vyligen at en kyrkoherde, hvars varma fosterlandskärlek ännu ingen ifrågasatt. Den ädle mannen har, i likhet med en mängd aodra prester inom vår provins, redan lings insetw att den väpnade freden är och varit Kuropas förbannelse. land sfväpningsvännerna räkna vi landtmän i mängd, en domprost, domare, läkare, kandlande och industriidkare samt statens em bets och tjenstemän, hvaribland flere älska gitt fosterland ända till hänförelse. Och likväl vill man påstå, att afväpningsid6a är en ömklig, en ofosterländsk idå, Ja, den må vara åct i beväpningsifrarnes ögon. Vi som evurit fredens fana, vi scm t till evangelii röst, då den bjuder: ick ditt svärd i skidan, och lärt satt inse att alla folk på jorden ligga Guds bjerta lika nära och att krig är brodermord, vi so i omfattandet af denna idå vår evinnerliga ära och stolthet, Vi kunna icko finna någonting ädelt i bsjonetten, och denna långa knif, som man benämner svärd, och hvilken blifvit hvässad för att slagtza menniskor, med odödliga själar och höga bestämmelser, är för oss ingenting annat än en slagtoreknif, kanonen är ett mordvapen och mitraljösen en helvetosmaskin, Hög och herrlig framstår för oss plogen vid sidan af kanon n; slogan, räfsan eller filen vid sidan af geväret; byfveln, skomakareknifven, skräddarens nål eller grufarbotarens pickhacka framför svärdet; symaskinen framför mitraljösen! Ty just i de fredliga idrotterna uppenbarar sig det fosterländska sinnet. Arbetct, det andliga eller det kroppsliga, det är fosterländskt; ntt hjelpa och understödja hvarandra, det är fosterländskt; att uppfostra sina barn till godhet, dygd och kunskap, det :r fosterländskt; att sjelf lefva ett lif öfverensstämraande med hederns och sedlighetens lagar, det iär också Fosterländskt. Detta land, som vi kalla vårt, ir ett land, som förtjenar vår varmaste kärlek. viken skönhet, hvilka tillgångar som det innesluter inom siaa gränser! Utan menniskorna vore dock det landet ivgentiog, men den bordmannastam, som der bor, är ädel, kraftig och mäktig ef en hög bildning; men när vi är. Oss att älska vårt land och dess innebygro, så kunbna vi icke glömma att tyskar, ssar, danskar, fransmän äro vära brödor, mot iwvilka vi icke vilja peka med en eada bajoett. ; BOMMEN LT ITS TATE TEST ARE NYE AE JOE TSE ROT TE AS TT INVITE SDR