oo VM EN
ne3 ledsnad. Men en vida allvarsammar
anledning till oro och bedröfvelse fick ho
snart erfara.
Just i detsamma presten framträdde til
altaret, såg hon en gosse hastigt smyga sj;
in i kyrkan och gömma sig bakom klädes
handlaren, hvilken, för att kunna så mycke
beqvämligare fullfölja sina kärleksanläggninga
och tillika så mycket fördelaktigare framställ
sin ståtliga figur, hvaröfver han var icke lite
fåfäng, bade valt en stående hellre En el
sittande ställning. Af denna gosse hade ho:
ej hunnit se mer än en skymt, men denn:
skymt var tillräcklig för att öfvertyga hennt
hvem det var; och likasom hon af instink
igenkände sin son, genom den hjertklappning
hans närvaro hos henne väckte, behöfde hor
bloit fråga sin antipati, för att igenkänn:
Jonathan Wilds mörka figur och vilda uppsyn
der han stod balft gömd bakom en pelare, ett
litet stycke ifrån klädeshandlaren. Just då
hon såg åt detta håll, upplyfte tjuftagaren
sina ögon — dessa så väl bekanta grå blod-
törstiga ögon! — och all blod i hennes ådror
stelnade vid hans vilda, genomborrande blick.
Hon vände sig genast bort, men i detsamma
uppsteg hos henne en förfärlig tanke. Hvar-
före hade han kommit dit? hur vågade den
lede frestaren ohelga Guds hus? Hon kunde
ej besvara sina egna frågor; men obestämda,
rysliga farhågor uppfyllde hennes gjäl.