oo VM EN ne3 ledsnad. Men en vida allvarsammar anledning till oro och bedröfvelse fick ho snart erfara. Just i detsamma presten framträdde til altaret, såg hon en gosse hastigt smyga sj; in i kyrkan och gömma sig bakom klädes handlaren, hvilken, för att kunna så mycke beqvämligare fullfölja sina kärleksanläggninga och tillika så mycket fördelaktigare framställ sin ståtliga figur, hvaröfver han var icke lite fåfäng, bade valt en stående hellre En el sittande ställning. Af denna gosse hade ho: ej hunnit se mer än en skymt, men denn: skymt var tillräcklig för att öfvertyga hennt hvem det var; och likasom hon af instink igenkände sin son, genom den hjertklappning hans närvaro hos henne väckte, behöfde hor bloit fråga sin antipati, för att igenkänn: Jonathan Wilds mörka figur och vilda uppsyn der han stod balft gömd bakom en pelare, ett litet stycke ifrån klädeshandlaren. Just då hon såg åt detta håll, upplyfte tjuftagaren sina ögon — dessa så väl bekanta grå blodtörstiga ögon! — och all blod i hennes ådror stelnade vid hans vilda, genomborrande blick. Hon vände sig genast bort, men i detsamma uppsteg hos henne en förfärlig tanke. Hvarföre hade han kommit dit? hur vågade den lede frestaren ohelga Guds hus? Hon kunde ej besvara sina egna frågor; men obestämda, rysliga farhågor uppfyllde hennes gjäl.