sa Utrikes-Nyheter. Den 21 dennes saulle Rouhers ioterpellation ega rum i franska nationalförsamlingen. Det berättas, att Thiers har låtit föra 15 stora kistor med handlingar trån Paris till Versailles och satt 10 sekreterare i arbete för att derur göra utdrag, som skola tjena honom till materialier i kampen mot Rouber. Kejsarena f. d. statsminister har för sin del icke heller varit sysslolös alltsedan den 4 maj (då AudiffretPasquier höll sitt bekanta tal om den kejser liga krigsstyrelsens oärlighet och öfriga fel), och det försäkras, att en mängd högre embetsmän ha försett honom med upplysnivgar från krigsdepartementets arkiver. Hvad som ger striden mellan Thiers och Rouher ett ökadt intresso är den omständigheten att båda äro öfvade parlamentariska stridsmän och talare af första rang, de der ha en lång politisk ertarenhet att stödja sig på och som ofta stått emot hvarandra i debatten. Synnerligast efter år 1864 (Tysklands krig mot Danmark) läto oppositionens ledare Jules Favre och Thiers iotet tillfälle gå sig ur händerna till att i kammaren tadla kejsarens utrikespolitik och förutspå, att vederbörandes overksamhet och försumlighet efter hand skulle bringa Frankriko i en allt farligare belägenhet. Rouher hade det särskilda uppdraget att försvara den kejserliga politiken, och detta blef ännu svårare, då Frankrikes fordran på territoriela kompensationer hade tillbakavisats af Preussen under augusti 1866. I mars 1867 höll Thiers ett af sina längsta och skarpaste tal mot Rouher, hvilket slutade med de bekanta orden: Ni har begått så många fel, att inga vidare finnas att begå! Rörande resultatet af öfverläggningen i kammaren avgående den Rouherska interpellationen, hvilket nu på telegrafisk väg är kändt, hänvisa vi till vår telegramafdelning. Franska regeringen söker ifrigt få reda på antalet at de civila och militära franska fångar, som aflidit under sin fångenskap i Tyskland. Det antal, man hittills fått kännedom om, uppgår till den betydande siffran af 20.000 persaner. Den stränghet, hvarmed en mängd fångar arkebuserades för rymningsförsök, har säkerligen bidragit i ej ringa mån till den höga numerären. Det har väckt stor uppståndelse i Italien, att underyisningsministern Correnti begärt afsked. Hansansökan derom har af högern helsats med jubel, af vonstern med harm. Correnti var upphofsman till planen om införande af obligatorisk folkunadervisning i Italien och dess görande till en kommunalangelägenhet under staten3 kontroll med -ekolans ryckande ifrån presterskapets öfvermyndighet. Hans afskedstagande ger anledning att frukta, det regeringen är hugad a:t gå på ackord i saken. Den birmesiska ambassaden har på sin väg från Neapel anhållit om audiens hos påfven. Hans helighet beviljade audiensen, men blott på det vilkoret att medlemmarne af ambassaden icke skulle åtföljas af kapten Racchia, emedan denne officer tillhör italienska flottau. Birmesarne vägrade emellertid att på detta vilkor betyga Pius IX sin vördnad, och de ha nu lemnat Rom samt begifvit sig till. London. Presidentvalet i Amerika fortfar att framkalla en mävgd omvexlande och till en del mycket våldsamma uttalanden 3m de ledande politiska männen; Den bekante senatorn Carl Schurz omtalas t, ex. i en mycket läst tidning på följande sätt utaf en person som undertecknar gig: En tysk republikan: Det är häpnadsväckande att se den illvilliga opposition, som Carl Schurz drifver mot de nuvarande maktinnehafvarne, men det är för öfrigt betecknande för mannen. Ar 1848 kom han hit, för att undgå att falla i rättvisans händer uti det land, på hvars undergåvg han dittills arbetat. Han skulle helst ha sett, om han kunnat dränka hela Tyskland i blod. Och bvarför? Blott för sin äregirighets skull. Amerika mottog honom och gaf honom medborgarerätt; och sedan dess har landet beskyddat kooom och hedrat honom med förtroendeposter. Då han år 1869 trädde under den republikanska fanan, blef han kallad the redmouthed dutchman just af den person, i hvilkens intresse han nu arbetar. Samma hop af idioter och förrädare, som han nu koketterar med, villa då hänga hans lärare och förman senatorn Sumner i en galge såsom pendant åt Jefferson Davis. Han skryter med att han disponerar tyskarnes röster, och han vill sälja dem åt den högstbjudande. Men han misstager sig, om han tror sig kunna sälja oss tyskar. Han har uvogefär lika mycket att säga öfver tyskarne, som satan hade öfver det land, han visade Frälsaren. Schurz bedrager sig sjelf, ty vi känna honom och hans motiver och förakta en sådan ledare. Han har äfven visat sig falsk, och det är då för resten icke första gången!